Puuh antligen har vi lyckats fa tag pa ett stalle med internet vilket verkar vara en bristvara i detta land. Darav den langa franvaron av inlagg. Mycket har hant sen sist men vi tar det fran borjan..
Inkaleden
Vi har nu avklarat ett av resans storsta mal namligen inkaleden. Det ar en vandringled pa 42 km som man gar pa 4 dagar med slutmalet inkatemplet Machu Picchu. 42 km pa 4 dagar kan ju verka lite langsamt (sarskilt for de lasare som har for vana att springa marathon pa betydligt snabbare tider) men dessa 42 km gick over hoga bergspass och steniga stigar. Till var hjalp hade vi dock barare som bar talt och mat. Man kunde betala extra for att fa extra barhjalp aven for sina personliga grejor men vi tyckte att det lat lite mesigt och bar sjalva istallet.
Forsta dagen bjod inte pa nagot storre motstand och nar dag 2 borjade var vi lite kaxigare och kande att detta blir en latt match. Dag nr 2 startade med att vi blev vackta 05.20 och fick varsin kopp kokabladste "pa sangen". Darefter bjods det pa en fantastisk frukost med farsk frukt, pannkakor och quinoadryck. Sen borjade vi vandra uppat.. och uppat.. och uppat. Detta tills vi klarat av en stigning pa 1200m och avverkat ett orakneligt antal trappsteg uppfor. En fraga som dok upp i vara huvudet var varfor inkafolket inte kunde halla sig nere i dalarna utan tvunget skulle upp och ga over bergspassen. Nar dagens vandring var avklarad var vi mycket trotta men nojda. Pa natten var det riktigt kallt men vi var inte sa oroade over detta i forvag eftersom vara sovsackar enligt uppgift skulle klara ner till -12 grader. Det gjorde de inte... temperaturen var nagon grad under nollan och inne i taltet och i sovsackarna var det riktigt kallt. Dock blev humoret och kroppsvarmen battre nar vi ater vacktes och fick kokabladste. Under dag 3 kom vi efter en kylslagen morgon ner till en djungelliknande skog. Denna dag var det nedfor som var temat och for varje steg blev det varmare. Fantastisk utsikt over snokladda berg och skogiga (ar kanske inte ett riktigt ord..) dalar. Dag nr 4 kom vi fram till Machu Picchu. For att komma fram innan horderna av turister som tar den latta vagen och aker tag gick vi upp i ottan och hetsade mot Machu Picchu pa ett satt som Herman inte gjort sedan mellanstadiet da han sprang till bussen for att fa sitta langst fram. City-Pernilla har inga erfarenheter av detta, i Degerfors var det dessutom langs bak i bussen som alla coola satt. Hur som helst sa var Machu Picchu lika maktigt som vi hade forestallt oss. Hojdpunkten for Pernilla var dock nar vi sa gen alldeles nyfodd lamababy ta sina forsta steg ivrigt pahejad av mamma lama och ett 30-tal turister. Herman tyckte att stenmurarna var hojdpunkten.
Sista dagarna i Peru
Efter bergsupplevelsen var det bokstavligt talat nedforsbacke hela vagen till Lima. Pa vagen stannade vi i Nasca och flog med ett pyttelitet plan over de stora figurer som gjordes for lange sedan av oklar anledning. Vi hoppades innerligt att flygplanet inte var nationalitetsbetecknad for att rattfardiga den dyrare reseforsakring vi tog efter att mycket noga ha last igenom det finstilta pa de billigare varianterna.
Vi besokte ocksa oasen Huacachina dar vi utan storre framgang provade pa sandboarding nedfor sanddynerna. Herman lyckades mycket bra med att sta pa sandbradan anda tills slutet av backen da han upptackte att sand kan vara ganska hard. Darefter begav vi oss till den lilla fiskebyn Paracas dar vi skulle aka pa en battur till Ballestasoarna som ska vara en fattigmansvariant av Galapagosoarna dar man kan se mangder av faglar (tex pingviner och pelikaner) och sjolejon. Batturen kom dock inte ivag i tid pga dimma. Vi kunde ha bytt till en senare buss till Lima och da hunnit med batturen men vi var oroliga for att det skulle dyka upp nya strejker eller andra hinder och ville garna vara i god tid till flygplatsen. Vi ser inte detta som ett tecken till feghet utan tycker helt enkelt att det var ett moget beslut som tyder pa att vi inte alls ar sa tidsoptimistiska som vi ibland fatt for oss att vara familjer tycker...
USA
Efter en ovanligt seg passkontroll fick vi aven privilegiet att visa upp innehallet i vara vaskor for den amerikanske tullen. Vaskkontrollanten var dock mer intresserad av att vi hade varit i Mongoliet an av innehallet i vara vaskor.
Pa flygplatsen hamtade vi var hyrbil som bland mycket annat aven ar utrustad med flakt. Efter en stunds vilsenhet utan klara mal med var fard och dessutom utan karta begav vi oss ut pa Los Angeles motorvagar. Man kan saga att trafiksituationen var en aning hektiskt, ungefar som efter en fotbollsmatch pa Stora Valla.. For bilfridens skull svangde vi in till en elektronikaffar och inforskaffade en GPS som numera ar var basta van. For att komma snabbt in i den amerikanske kulturen kopte vi en CD med Johnny Cash, at hamburgare och korde sedan till Disneyland. Pa Disneyland hade vi en fantastisk rolig dag dar vi akte pa de olika attraktionerna och bara gick omkring och tittade pa folk. Dock hade vi garna delat denna upplevelse med vara syskonbarn.
Wal-Mart har forsett oss med tokigt billig campingutrustning inklusive talt. Vi misstanker att de billiga priserna gar ut over bade fackforbund och asiatiska laglonearbetare men valjer att inte tanka pa detta och hoppas att ni dar hemma kan kopa lite fairtrade-produkter som kompensation.
San Diego
Vi reste sedan ner langs med kusten till San Diego med var bil som vi an sa lange tycker mycket bra om pga av tidigare omtalade flakt och det faktum att vi inte vid nagot tillfalle behovt oppna motorhuven och knacka pa startmotorn for att bilen ska starta.
Denna stad ar ungefar USA:s motsvarighet till Karlskrona d.v.s. en flottbas, skillnaden ar val egentligen bara den att San Diego har en aning storre batar och att det bor betydligt mer mexikanskattade personer i dar. For att verkligen fa en bild av dessa batar sa besokte vi USS Midway vilket ar ett hangarfartyg i storlek med ett rejalt kopcentrum, kanske inte som kungens kurva men val som nagra stycken Coop Forum.. Det var en riktig Top Gun kansla pa baten och om vi inte ar helt ute och cyklar sa kan delar av filmen ha spelats in ombord, hur som helst sa ar delar av filmen inspelade i San Diego och bara det gor att staden ar vard ett besok. For ovrigt sa akte i mest omkring och kikade pa diverse olika stallen i staden och tog aven lite promenader aven om det anatagligen kan tolkas som en atiamerikansk aktion som i forlangningen kan leda till ett besok pa Guantanamo.. Sammanfattningsvis sa var det valdigt fint men vi var dar pa tva av de antagligen mycket fa regniga dagarna.
Hollywood
Fran San Diego akte vi tillbaka upp mot LA och gjorde bara nagra kortare stopp tills dess att vi anlopte downtown. Det var givetvis ett maste att besoka downtown men vi var kanske inte sadar valdigt imponerade, framforallt inte av deras tunnelbana som i var tunnelbaneranking intar en given jumboplats (Med Singapore och Moskva som svarbedomda ledare). Hollywood var helt klart battre att besoka i och med att det sag ut precis som man trodde att det skulle gora. Trygghet.. Vi var dock glada att vi inte besokte detta filmens mecka med nagra av vara mer kulturellt bevandrade vanner som troligtvis hade skamts over den laga mangd kandisar som vi kunde identifiera pa walk of fame-plattorna.. Ovriga hojdpunkter i Hollywood var en guidad tur som pekade ut kandishem och inspelningsplatser. Vi hade dock oturen att hamna pa samma tur som ett gang 40-ariga kvinnor som hade en fodelsesdagsfest. De hade en ljudniva som troligvis har givit oss men for livet men till fordel har vi lart oss uttryck som "OH MY GOD och THIS IS DISGUSTING" i och med att det sades omvartannat oavsett om det var ett overgangstalle som nagon stumfilmsstjarna fran 20-talet hade gatt pa, Balkongen i Pretty Woman eller bara nagon som gick felkladd med hunden i ett kandisbostadsomrade.. Nar turen narmade sig sitt slut lyckades vi aven se Jim Carrey och har honom forevigad pa bild om an med bakhuvudet mot kameran..
Skogen
Nar vi var klara med denna storstad och dess 8-filiga motorvagar sa akte vi i nordlig riktning mot Sequoia och Kings Canyon national parks dar vi skulle titta pa trad. Traden (Sequoia) var inte bara stora som hus utan storre. Det kandes pa nagot satt overkligt men efter narmare granskning kunde vi konstatera att de iallafall inte var gjorda i plast. Vi var dock inte ensamma om misstanken eftersom man vid sent 1800-tal transporterade ett trad till New York dar man hade en utstallning fran fran de forenta staternas alla horn och tradet dar benamndes som Californiabluffen.. Nar vi akte in i parken sa blev vi informerade om att vi skulle vara varsamma med mat och var vi gick i och med att det finns valdigt mycket bjorn i omradet men vi tankte inte sa mycket pa det.. Nu har vi dock sett vilda bjornar pa sa nara som 15 meter (Bildbevis finns :)) utan att bli uppatna. Radet vara att prata hogt och gora andra ljud sa att skulle veta att man fanns i narheten, Pernilla anammade detta och borjade sjunga Bjornen sover.. Kanske inte den basta sangen att sjunga i och med dess budskap om bjornars otillraknelighet. Vi ar dock tamligen sakra pa att den inte var kunnig i det svenska spraket och den verkade inte heller ta illa upp. Som nattlogi blev det Camping och vi var da tvugna att lasa in var mat i bjornsakra skap for att de inte skulle ha sonder bilen eller ta sig in i taltet..
Efter bjorn- och tradaventyren akte vi vidare till Yosemite National Park som kanske egentligen ar mer kand an de tva tidigare men ocksa betydligt mer valbesokt. Guideboken hade varnat for att det kunde vara valdigt mycket folk men att det skulle vara sa mycket som det var gick knappt att forestalla sig. Ungefar som pa Liseberg fast i skogen.. Vi kunde dock titta pa varldens femte hogsta vattenfall och en massa kanda granitformationer utan att behova trangas allt for mycket.
Fran Yosemite akte vi mot Lake Tahoe som rundades och sedan in i de gamla gulrushomradena. Nevada City som konstig nog ligger i Californien var hojdpunkten med en massa snyggt restaurerade byggnader och en gammal gruva dar vi kunde ga en bit ner i gruvan. Det var valdigt fint men vi ar glada att vi kan resa omkring i detta land i stallet for att aka omkring och leta efter guld..
Nu har vi just anlopt San Francisco och ska ikvall hamta de formodligen rejalt jetlaggade Martin och Ida. Just det.. Cliffhangern var for ovrigt att ett inkaskagg sparats pa men efter fackliga forhandlingar och radsla for Guantanamo sa forsvann det innan den amerikanska jorden lag under vara fotter..
Trevlig midsommar!
Ps. Gallande humorn i Varmland och Degerfors: For vastgotar ibland kan tyckas som att det inte finns nagon humor dar. Det beror dock bara pa att nivan ligger pa en for vastgotar ofattbar niva. (Herman tar avstand fran detta inlagg..)
Inkaleden
Vi har nu avklarat ett av resans storsta mal namligen inkaleden. Det ar en vandringled pa 42 km som man gar pa 4 dagar med slutmalet inkatemplet Machu Picchu. 42 km pa 4 dagar kan ju verka lite langsamt (sarskilt for de lasare som har for vana att springa marathon pa betydligt snabbare tider) men dessa 42 km gick over hoga bergspass och steniga stigar. Till var hjalp hade vi dock barare som bar talt och mat. Man kunde betala extra for att fa extra barhjalp aven for sina personliga grejor men vi tyckte att det lat lite mesigt och bar sjalva istallet.
Forsta dagen bjod inte pa nagot storre motstand och nar dag 2 borjade var vi lite kaxigare och kande att detta blir en latt match. Dag nr 2 startade med att vi blev vackta 05.20 och fick varsin kopp kokabladste "pa sangen". Darefter bjods det pa en fantastisk frukost med farsk frukt, pannkakor och quinoadryck. Sen borjade vi vandra uppat.. och uppat.. och uppat. Detta tills vi klarat av en stigning pa 1200m och avverkat ett orakneligt antal trappsteg uppfor. En fraga som dok upp i vara huvudet var varfor inkafolket inte kunde halla sig nere i dalarna utan tvunget skulle upp och ga over bergspassen. Nar dagens vandring var avklarad var vi mycket trotta men nojda. Pa natten var det riktigt kallt men vi var inte sa oroade over detta i forvag eftersom vara sovsackar enligt uppgift skulle klara ner till -12 grader. Det gjorde de inte... temperaturen var nagon grad under nollan och inne i taltet och i sovsackarna var det riktigt kallt. Dock blev humoret och kroppsvarmen battre nar vi ater vacktes och fick kokabladste. Under dag 3 kom vi efter en kylslagen morgon ner till en djungelliknande skog. Denna dag var det nedfor som var temat och for varje steg blev det varmare. Fantastisk utsikt over snokladda berg och skogiga (ar kanske inte ett riktigt ord..) dalar. Dag nr 4 kom vi fram till Machu Picchu. For att komma fram innan horderna av turister som tar den latta vagen och aker tag gick vi upp i ottan och hetsade mot Machu Picchu pa ett satt som Herman inte gjort sedan mellanstadiet da han sprang till bussen for att fa sitta langst fram. City-Pernilla har inga erfarenheter av detta, i Degerfors var det dessutom langs bak i bussen som alla coola satt. Hur som helst sa var Machu Picchu lika maktigt som vi hade forestallt oss. Hojdpunkten for Pernilla var dock nar vi sa gen alldeles nyfodd lamababy ta sina forsta steg ivrigt pahejad av mamma lama och ett 30-tal turister. Herman tyckte att stenmurarna var hojdpunkten.
Sista dagarna i Peru
Efter bergsupplevelsen var det bokstavligt talat nedforsbacke hela vagen till Lima. Pa vagen stannade vi i Nasca och flog med ett pyttelitet plan over de stora figurer som gjordes for lange sedan av oklar anledning. Vi hoppades innerligt att flygplanet inte var nationalitetsbetecknad for att rattfardiga den dyrare reseforsakring vi tog efter att mycket noga ha last igenom det finstilta pa de billigare varianterna.
Vi besokte ocksa oasen Huacachina dar vi utan storre framgang provade pa sandboarding nedfor sanddynerna. Herman lyckades mycket bra med att sta pa sandbradan anda tills slutet av backen da han upptackte att sand kan vara ganska hard. Darefter begav vi oss till den lilla fiskebyn Paracas dar vi skulle aka pa en battur till Ballestasoarna som ska vara en fattigmansvariant av Galapagosoarna dar man kan se mangder av faglar (tex pingviner och pelikaner) och sjolejon. Batturen kom dock inte ivag i tid pga dimma. Vi kunde ha bytt till en senare buss till Lima och da hunnit med batturen men vi var oroliga for att det skulle dyka upp nya strejker eller andra hinder och ville garna vara i god tid till flygplatsen. Vi ser inte detta som ett tecken till feghet utan tycker helt enkelt att det var ett moget beslut som tyder pa att vi inte alls ar sa tidsoptimistiska som vi ibland fatt for oss att vara familjer tycker...
USA
Efter en ovanligt seg passkontroll fick vi aven privilegiet att visa upp innehallet i vara vaskor for den amerikanske tullen. Vaskkontrollanten var dock mer intresserad av att vi hade varit i Mongoliet an av innehallet i vara vaskor.
Pa flygplatsen hamtade vi var hyrbil som bland mycket annat aven ar utrustad med flakt. Efter en stunds vilsenhet utan klara mal med var fard och dessutom utan karta begav vi oss ut pa Los Angeles motorvagar. Man kan saga att trafiksituationen var en aning hektiskt, ungefar som efter en fotbollsmatch pa Stora Valla.. For bilfridens skull svangde vi in till en elektronikaffar och inforskaffade en GPS som numera ar var basta van. For att komma snabbt in i den amerikanske kulturen kopte vi en CD med Johnny Cash, at hamburgare och korde sedan till Disneyland. Pa Disneyland hade vi en fantastisk rolig dag dar vi akte pa de olika attraktionerna och bara gick omkring och tittade pa folk. Dock hade vi garna delat denna upplevelse med vara syskonbarn.
Wal-Mart har forsett oss med tokigt billig campingutrustning inklusive talt. Vi misstanker att de billiga priserna gar ut over bade fackforbund och asiatiska laglonearbetare men valjer att inte tanka pa detta och hoppas att ni dar hemma kan kopa lite fairtrade-produkter som kompensation.
San Diego
Vi reste sedan ner langs med kusten till San Diego med var bil som vi an sa lange tycker mycket bra om pga av tidigare omtalade flakt och det faktum att vi inte vid nagot tillfalle behovt oppna motorhuven och knacka pa startmotorn for att bilen ska starta.
Denna stad ar ungefar USA:s motsvarighet till Karlskrona d.v.s. en flottbas, skillnaden ar val egentligen bara den att San Diego har en aning storre batar och att det bor betydligt mer mexikanskattade personer i dar. For att verkligen fa en bild av dessa batar sa besokte vi USS Midway vilket ar ett hangarfartyg i storlek med ett rejalt kopcentrum, kanske inte som kungens kurva men val som nagra stycken Coop Forum.. Det var en riktig Top Gun kansla pa baten och om vi inte ar helt ute och cyklar sa kan delar av filmen ha spelats in ombord, hur som helst sa ar delar av filmen inspelade i San Diego och bara det gor att staden ar vard ett besok. For ovrigt sa akte i mest omkring och kikade pa diverse olika stallen i staden och tog aven lite promenader aven om det anatagligen kan tolkas som en atiamerikansk aktion som i forlangningen kan leda till ett besok pa Guantanamo.. Sammanfattningsvis sa var det valdigt fint men vi var dar pa tva av de antagligen mycket fa regniga dagarna.
Hollywood
Fran San Diego akte vi tillbaka upp mot LA och gjorde bara nagra kortare stopp tills dess att vi anlopte downtown. Det var givetvis ett maste att besoka downtown men vi var kanske inte sadar valdigt imponerade, framforallt inte av deras tunnelbana som i var tunnelbaneranking intar en given jumboplats (Med Singapore och Moskva som svarbedomda ledare). Hollywood var helt klart battre att besoka i och med att det sag ut precis som man trodde att det skulle gora. Trygghet.. Vi var dock glada att vi inte besokte detta filmens mecka med nagra av vara mer kulturellt bevandrade vanner som troligtvis hade skamts over den laga mangd kandisar som vi kunde identifiera pa walk of fame-plattorna.. Ovriga hojdpunkter i Hollywood var en guidad tur som pekade ut kandishem och inspelningsplatser. Vi hade dock oturen att hamna pa samma tur som ett gang 40-ariga kvinnor som hade en fodelsesdagsfest. De hade en ljudniva som troligvis har givit oss men for livet men till fordel har vi lart oss uttryck som "OH MY GOD och THIS IS DISGUSTING" i och med att det sades omvartannat oavsett om det var ett overgangstalle som nagon stumfilmsstjarna fran 20-talet hade gatt pa, Balkongen i Pretty Woman eller bara nagon som gick felkladd med hunden i ett kandisbostadsomrade.. Nar turen narmade sig sitt slut lyckades vi aven se Jim Carrey och har honom forevigad pa bild om an med bakhuvudet mot kameran..
Skogen
Nar vi var klara med denna storstad och dess 8-filiga motorvagar sa akte vi i nordlig riktning mot Sequoia och Kings Canyon national parks dar vi skulle titta pa trad. Traden (Sequoia) var inte bara stora som hus utan storre. Det kandes pa nagot satt overkligt men efter narmare granskning kunde vi konstatera att de iallafall inte var gjorda i plast. Vi var dock inte ensamma om misstanken eftersom man vid sent 1800-tal transporterade ett trad till New York dar man hade en utstallning fran fran de forenta staternas alla horn och tradet dar benamndes som Californiabluffen.. Nar vi akte in i parken sa blev vi informerade om att vi skulle vara varsamma med mat och var vi gick i och med att det finns valdigt mycket bjorn i omradet men vi tankte inte sa mycket pa det.. Nu har vi dock sett vilda bjornar pa sa nara som 15 meter (Bildbevis finns :)) utan att bli uppatna. Radet vara att prata hogt och gora andra ljud sa att skulle veta att man fanns i narheten, Pernilla anammade detta och borjade sjunga Bjornen sover.. Kanske inte den basta sangen att sjunga i och med dess budskap om bjornars otillraknelighet. Vi ar dock tamligen sakra pa att den inte var kunnig i det svenska spraket och den verkade inte heller ta illa upp. Som nattlogi blev det Camping och vi var da tvugna att lasa in var mat i bjornsakra skap for att de inte skulle ha sonder bilen eller ta sig in i taltet..
Efter bjorn- och tradaventyren akte vi vidare till Yosemite National Park som kanske egentligen ar mer kand an de tva tidigare men ocksa betydligt mer valbesokt. Guideboken hade varnat for att det kunde vara valdigt mycket folk men att det skulle vara sa mycket som det var gick knappt att forestalla sig. Ungefar som pa Liseberg fast i skogen.. Vi kunde dock titta pa varldens femte hogsta vattenfall och en massa kanda granitformationer utan att behova trangas allt for mycket.
Fran Yosemite akte vi mot Lake Tahoe som rundades och sedan in i de gamla gulrushomradena. Nevada City som konstig nog ligger i Californien var hojdpunkten med en massa snyggt restaurerade byggnader och en gammal gruva dar vi kunde ga en bit ner i gruvan. Det var valdigt fint men vi ar glada att vi kan resa omkring i detta land i stallet for att aka omkring och leta efter guld..
Nu har vi just anlopt San Francisco och ska ikvall hamta de formodligen rejalt jetlaggade Martin och Ida. Just det.. Cliffhangern var for ovrigt att ett inkaskagg sparats pa men efter fackliga forhandlingar och radsla for Guantanamo sa forsvann det innan den amerikanska jorden lag under vara fotter..
Trevlig midsommar!
Ps. Gallande humorn i Varmland och Degerfors: For vastgotar ibland kan tyckas som att det inte finns nagon humor dar. Det beror dock bara pa att nivan ligger pa en for vastgotar ofattbar niva. (Herman tar avstand fran detta inlagg..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar