Efter att for forsta gangen iv vara liv ha flugit over en strejk anlande vi till Perus nast storsta stad Arrequipa som vi hade for avsikt att lata spela rollen som ett peruanskt Hallsberg.. Pernilla var dock forkyld och febrig vilket forlangde vistelsen dar till tre natter, vilket visade sig vara alldeles utmarkt i och med att det ar fortrafflig stad. Fantastisk mat som serveras i gigantisk portioner, mysiga fik och praktisk taget hela innerstaden byggd i en vitgra vulkanisk sten. De hade dessutom ett nunnekloster som far Gudhems klosterruin att framsta som en kolonilott. Vi hade aven TV pa rummet och rakade se eurovisionsschlagerfestivalens omrostningsdel och var kanske inte sa hemskt imponerande, snarare mer konfunderade over att Israel gav Sverige och Danmark sa hoga poang.
Den ursprunliga idén med Arrequipa var att ta sig vidare till Colca Canyons som ar ungefar som Grand Canyon fast nagra stenkast djupare. Pa vag till Colca passerade vi over en bergsknalle pa 4900 meter och det kandes ungefar som om lungvolymen krympte 35-42% och att man blev lite smatt yr. For att rad bot pa detta bjods vi pa Kokabladste vilket var gott men med oklar hjalp mot hojden.. Nar man val ar vid varldens nast djupaste ravin sa maste man naturligtvis ocks promenera ner i den. Detta gjordes tillsammans med tva kanadensare och en guide (som naturligtvis heter Juan Carlos). sodersidan som vi gick ner pa var kruttor hade kaktusar och kondorbon. Den andra sidan hade helt andra saker som frukt, folk och fermenterad majs.. Saledes ganska stor skillnad. Efter overnattning gick vi ett par kilometer utmed dalen och fick smaka pa den beromda fermenterade majsen som ar en sorts farskol bryggd pa majs. Juan Carlos varnade for att den skulle kunna vara lite paverkande pa magen om man smakade mer an litegrann. Herman som ar stolt over sin bakteriflora som brukar klara av det mesta tog sig naturligtvis en rejal slurk.. Detta resulterade i frekventa toalettbesok dar inneborden inte var att borsta tanderna.. Mitt under denna episod skulle vi dessutom ga upp ur dalen vilket innefattade en promenad pa 2 timmar och en kvart med en stigning pa 1200 meter. Tack och lov befann sig magen i eldupphor.. Vi (las Pernilla) fick mjolksyra i benen och var tvugna att stalla oss in mot de sluttande bergvaggarna (tank er farmor pa hoga bergets vag upp) nar lokalborna kom forbi i flipfloptofflor och minst 4 mulasnor. Till slut kom vi dock upp for bergsvaggen och ville nastan kyssa den platta marken.. Efter en natts vila akte vi till Cruz del Condor for att forhoppningsvis se Kondorer. Detta gjorde vi i massor vilket var maktigt.
Fran Colca begav vi oss till Puno vid Titicacasjon med ett snabbt stopp for att titta pa flamingos i dikeskanten (ej kvintetten(Pernilla lade in en protest mot detta "skamt" som ej bifolls)). Puno i sig sjalvt ar inte sa mycket att hanga i julgranen utan ar mer som en utgangspunkt for exkursioner i den narbelagna sjon. Vi hittade dock ett fantastikt boende med en Peruansk herre som var valdigt pratsugen pa spanska.. Han var sa genuin att vi hade overseende med 12 graders temperatur i rummet och endast kallvatten i duschen..
Titicacasjon ar belagen pa 3812 meters hojd och kan stoltsera med att vara varldens hogst belagna navigerbara sjo och med en vattenspegel pa 8288 kvadratkilometer vilket kan jamforas med Vanerns 5648 eller Langens 6. Nar man akte ut pa den kandes det ungefar som att aka pa Vanern fast att det fast snokladda toppar vid kanten som var en aning hogre an Kinnekulle. Ute i sjon finns det ett flertal oar varav nagra ar sa kallade flytande oar. Dessa ar byggda av den lokala vassvarianten totoras som de aven anvander for att bygga hus med, gora brod av, ata raa och bygga batar av med mera.. Vi var naturligtvis tvugna att provaka en vassbat vilket Herman var valdigt sugen pa.. Han kan saledes beratta att det kanns ungefar som att aka en vanlig storre roddbat tillsammans med 17 andra turister och betala 25 riksdaler for besvaret.. Efter den fantastiska batupplevelsen begav vi oss till den riktiga on Amantani dar vi bodde hemma hos en av familjerna pa on. Vi fick otroligt mycket mat som Herman (som ar battre julmatstranad an Pernilla) faktiskt lyckades ata upp. Vi och familjen kunde inte kommunicera sa bra pa grund av brister i deras svenska och var quecha (inkaspraket)..Pa kvallen var det dags for dans tillsammans med byborna till musik spelad av tva lokala band. Vi kladdes upp i traditionella klader och sen var det bara att forsoka hanga med sa gott det gick (bild- och filmbevis fran denna tillstallning finns, an sa lange..) Foljande dag akte vi till grannon Taquile for lite vandring och besok pa det lokala torget dar guiden bjod pa anekdoter om konstiga beteenden hos lokalbefolkningen bl.a. att mannen stickar utan att vara bogar, att de far barn innan de gifter sig och att de har mossor som markerar hurivida de ar i ett forhallande eller ej.. Det sista ar i och for sig lite konstigt men ratt praktiskt.
Cusco ar Perus tredje storsta stad och hit akte vi efter Titicacasjon och Puno, vi hungrade da efter en dusch med varmvatten och hade papassligt nog forbokat ett boende. Efter att ha blivit sondertjatad av ett gang taxichaffuorer akte vi till det forbokande boendet men lyckades inte komma in genom deras port och ringde da till dem och fick prata med Juanita som inte var sa bra pa engelska utan lamnade over luren till sitt barnbarn Carmensita. Carmensita kunde saga yes men var inte helt bekant med det engelska spraket i ovrigt.. Efter en period kom dock en gast och oppnade for oss. Trots inledningen av Cuscobesoket dar det inte direkt var karlek vid forsta ogonkastet sa har vi nu blivit destomer overtygade. Fin stad i allmanhet med magnifika kyrkor som har "lanade" stenar fran gamla inkatempel..
Utanfor Cuzco ligger det sedan Inkatiden agrara omradet Sacred Valley, vi hade efter ett nyupptakt budgetunderskott i Greklandsklass bestamt oss for att ta en sa billig tur som mojligt och hade kanske inte sa enormt hoga forvantningar pa den. Det visade sig dock vara ett riktigt guldkorn och vi fick en fantastisk guidning genom Inkafolkets jordbruksbygd och deras fardigheter i stensattning. Vid alla fina inkalamningar hade spanjorerna, precis som i Cuzco, byggt en rejal kyrka med lite lanade stenar.. For att fa se lite mer av bygderna omkring Cuzco bestamde vi oss for att ta en cykeltur med lite guidning. Trots att det nastan ar hogsasong sa var det bara vi pa turen och vi var darfor tvungna att fraga guiden varfor sa var fallet och svaret blev att de flesta turister inte ville utsatta sig for sadan fysik pafrastning pa hog hojd. Efter ett ha spenderat narmare tva veckor over 2500 meters hojd sa kande vi oss ganska kaxiga nar vi begav oss ivag.. Redan i den forsta backen som inte var sarskilt kraftig sa avtog var kaxighet.. Trots djupa andetag kandes det som om vi inte fick in mer an halften av behovet. Nar vi hade cyklat i 4 h och avverkat 25 kilometer uppfors och nedforsbackar sa var vi rejalt slutkorda.. Trots att det var riktig jobbigt och stundtals sa rejala stup vid sidan av stigarna att vi inte vagade dra skamtet "se upp for stupet vilket..." sa var det kul nar vi kom fram fardighoghojdstranade!
Nu ar det slut for denna gang! Pa fredag ska vi promenera inkaleden och for er trogna lasare sa kommer en overraskning vid nasta inlagg..
Den ursprunliga idén med Arrequipa var att ta sig vidare till Colca Canyons som ar ungefar som Grand Canyon fast nagra stenkast djupare. Pa vag till Colca passerade vi over en bergsknalle pa 4900 meter och det kandes ungefar som om lungvolymen krympte 35-42% och att man blev lite smatt yr. For att rad bot pa detta bjods vi pa Kokabladste vilket var gott men med oklar hjalp mot hojden.. Nar man val ar vid varldens nast djupaste ravin sa maste man naturligtvis ocks promenera ner i den. Detta gjordes tillsammans med tva kanadensare och en guide (som naturligtvis heter Juan Carlos). sodersidan som vi gick ner pa var kruttor hade kaktusar och kondorbon. Den andra sidan hade helt andra saker som frukt, folk och fermenterad majs.. Saledes ganska stor skillnad. Efter overnattning gick vi ett par kilometer utmed dalen och fick smaka pa den beromda fermenterade majsen som ar en sorts farskol bryggd pa majs. Juan Carlos varnade for att den skulle kunna vara lite paverkande pa magen om man smakade mer an litegrann. Herman som ar stolt over sin bakteriflora som brukar klara av det mesta tog sig naturligtvis en rejal slurk.. Detta resulterade i frekventa toalettbesok dar inneborden inte var att borsta tanderna.. Mitt under denna episod skulle vi dessutom ga upp ur dalen vilket innefattade en promenad pa 2 timmar och en kvart med en stigning pa 1200 meter. Tack och lov befann sig magen i eldupphor.. Vi (las Pernilla) fick mjolksyra i benen och var tvugna att stalla oss in mot de sluttande bergvaggarna (tank er farmor pa hoga bergets vag upp) nar lokalborna kom forbi i flipfloptofflor och minst 4 mulasnor. Till slut kom vi dock upp for bergsvaggen och ville nastan kyssa den platta marken.. Efter en natts vila akte vi till Cruz del Condor for att forhoppningsvis se Kondorer. Detta gjorde vi i massor vilket var maktigt.
Fran Colca begav vi oss till Puno vid Titicacasjon med ett snabbt stopp for att titta pa flamingos i dikeskanten (ej kvintetten(Pernilla lade in en protest mot detta "skamt" som ej bifolls)). Puno i sig sjalvt ar inte sa mycket att hanga i julgranen utan ar mer som en utgangspunkt for exkursioner i den narbelagna sjon. Vi hittade dock ett fantastikt boende med en Peruansk herre som var valdigt pratsugen pa spanska.. Han var sa genuin att vi hade overseende med 12 graders temperatur i rummet och endast kallvatten i duschen..
Titicacasjon ar belagen pa 3812 meters hojd och kan stoltsera med att vara varldens hogst belagna navigerbara sjo och med en vattenspegel pa 8288 kvadratkilometer vilket kan jamforas med Vanerns 5648 eller Langens 6. Nar man akte ut pa den kandes det ungefar som att aka pa Vanern fast att det fast snokladda toppar vid kanten som var en aning hogre an Kinnekulle. Ute i sjon finns det ett flertal oar varav nagra ar sa kallade flytande oar. Dessa ar byggda av den lokala vassvarianten totoras som de aven anvander for att bygga hus med, gora brod av, ata raa och bygga batar av med mera.. Vi var naturligtvis tvugna att provaka en vassbat vilket Herman var valdigt sugen pa.. Han kan saledes beratta att det kanns ungefar som att aka en vanlig storre roddbat tillsammans med 17 andra turister och betala 25 riksdaler for besvaret.. Efter den fantastiska batupplevelsen begav vi oss till den riktiga on Amantani dar vi bodde hemma hos en av familjerna pa on. Vi fick otroligt mycket mat som Herman (som ar battre julmatstranad an Pernilla) faktiskt lyckades ata upp. Vi och familjen kunde inte kommunicera sa bra pa grund av brister i deras svenska och var quecha (inkaspraket)..Pa kvallen var det dags for dans tillsammans med byborna till musik spelad av tva lokala band. Vi kladdes upp i traditionella klader och sen var det bara att forsoka hanga med sa gott det gick (bild- och filmbevis fran denna tillstallning finns, an sa lange..) Foljande dag akte vi till grannon Taquile for lite vandring och besok pa det lokala torget dar guiden bjod pa anekdoter om konstiga beteenden hos lokalbefolkningen bl.a. att mannen stickar utan att vara bogar, att de far barn innan de gifter sig och att de har mossor som markerar hurivida de ar i ett forhallande eller ej.. Det sista ar i och for sig lite konstigt men ratt praktiskt.
Cusco ar Perus tredje storsta stad och hit akte vi efter Titicacasjon och Puno, vi hungrade da efter en dusch med varmvatten och hade papassligt nog forbokat ett boende. Efter att ha blivit sondertjatad av ett gang taxichaffuorer akte vi till det forbokande boendet men lyckades inte komma in genom deras port och ringde da till dem och fick prata med Juanita som inte var sa bra pa engelska utan lamnade over luren till sitt barnbarn Carmensita. Carmensita kunde saga yes men var inte helt bekant med det engelska spraket i ovrigt.. Efter en period kom dock en gast och oppnade for oss. Trots inledningen av Cuscobesoket dar det inte direkt var karlek vid forsta ogonkastet sa har vi nu blivit destomer overtygade. Fin stad i allmanhet med magnifika kyrkor som har "lanade" stenar fran gamla inkatempel..
Utanfor Cuzco ligger det sedan Inkatiden agrara omradet Sacred Valley, vi hade efter ett nyupptakt budgetunderskott i Greklandsklass bestamt oss for att ta en sa billig tur som mojligt och hade kanske inte sa enormt hoga forvantningar pa den. Det visade sig dock vara ett riktigt guldkorn och vi fick en fantastisk guidning genom Inkafolkets jordbruksbygd och deras fardigheter i stensattning. Vid alla fina inkalamningar hade spanjorerna, precis som i Cuzco, byggt en rejal kyrka med lite lanade stenar.. For att fa se lite mer av bygderna omkring Cuzco bestamde vi oss for att ta en cykeltur med lite guidning. Trots att det nastan ar hogsasong sa var det bara vi pa turen och vi var darfor tvungna att fraga guiden varfor sa var fallet och svaret blev att de flesta turister inte ville utsatta sig for sadan fysik pafrastning pa hog hojd. Efter ett ha spenderat narmare tva veckor over 2500 meters hojd sa kande vi oss ganska kaxiga nar vi begav oss ivag.. Redan i den forsta backen som inte var sarskilt kraftig sa avtog var kaxighet.. Trots djupa andetag kandes det som om vi inte fick in mer an halften av behovet. Nar vi hade cyklat i 4 h och avverkat 25 kilometer uppfors och nedforsbackar sa var vi rejalt slutkorda.. Trots att det var riktig jobbigt och stundtals sa rejala stup vid sidan av stigarna att vi inte vagade dra skamtet "se upp for stupet vilket..." sa var det kul nar vi kom fram fardighoghojdstranade!
Nu ar det slut for denna gang! Pa fredag ska vi promenera inkaleden och for er trogna lasare sa kommer en overraskning vid nasta inlagg..
Jag kan inte förstå det dåliga i Flamingokvintettskämtet. Är det läkare, värmlänningar eller både och som saknar humor. Skönt att höra att julbordsträningen gett resultat.
SvaraRadera/Alfred
De där jag sa i julas om att ni kommer gå upp i vikt, känns som jag tar tillbaka de. Trodde ju inte de va 7 månaders fysträning ni skulle ut på!/Tobias
SvaraRadera