Roadtrip del II - TV-framtradande, nakna medelalders damer och whiskey i dry land

Oklahoma City
Oklahoma City ar ju kanske mest kand for bombningen som agde rum dar i mitten pa 90-talet. Vi besokte det utmarkta minnesmarket och museumet om denna handelse. For oss kommer dock mest framtradande minnet fran denna stad vara att detta var platsen for vara 15 minutes of fame (eller kanske var det bara 1 min...). Vi hade tajmat det sa att vi var i Oklahoma City den 4e juli och vi firade nationaldagen tillsammans med de patriotiska amerikanerna genom att se en symfoniorkester framtrada kvallen innan. Hojdpunkten dar var helt klart ett ABBA-medley och ett never ending fyrverkeri. Nasta morgon var vi uppe med tuppen klockan 6.30 eftersom vi lockats av campingagaren att det skulle bjudas pa frukost och att TV skulle komma dit. Mycket riktigt dok Oklahomas lokal-TV upp och vi var helt klart mer exotiska an de pensionerade amerikanska husbilsagarna som ocksa vaknat tidigt och var sugna pa frukost eller kanske lite stralkastarljus. Reportern tyckte att det var fantastiskt att vi kunde prata ett annat sprak an engelska och darfor blev vart huvudnummer att vi fick saga lite val valda meningar pa svenska i direktsandning.


Dallas/Fort Worth
Efter det succebetonade besoket i Oklahoma akte vi raka i ryggen ater in i Texas. Forsta stoppet blev ett museum i Dallas dar vi fick se platsen som JFK blev skjuten pa och ocksa platsen som han skots fran. Ocksa detta ett bra museum, i ovrigt var Dallas ganska dott dagen till ara. Vi ar besvikna pa att vi inte sag JR strosa omkring i en manlig cowboyhatt. Vi fortsatte darfor till gransstaden Fort Worth som ar ett stalle dar det ar helt ok att bara cowboyboots och tillhorande hatt. Vi fick se nagra cowboys driva en hjord (las 10 st) Texas Longhorns (notkreatur med langa horn). Dessa kor drevs langs med samma rutt 2 ganger om dagen vilket gjorde att de var minst sagt lattdrivna och cowboyserna istallet kunde koncentrera sig pa att skrika Yiiehhhaa och spanna skinkorna.


New Orleans
Fran Texas tog vi oss ner till mexikanska gulfen och staden New Orleans via Baton Rouge dar vi sag Sverige tvala till USA. Tyvarr var vi de enda pa sportbaren vilket gjorde att vara segervral blev ohorda.
Vi firade segern pa Bourbon street i New Orleans, dar fick vi uppleva en parad med medelalders swingers som var kroppsmalade och mycket, mycket lattkladda.. Vi fick kanna pa lite Mardi Gras-stamning med mycket folk pa gatorna, folk som kastade halsband till oss och en fantastisk stamning. Aven i dagsljus och utan paverkan av hurricanedrinkar (en lokal socker-/spritchock) ar New Orleans en fantastisk vacker stad med snygga franskinspirerade byggnader, flodbatar, god mat, mysiga fik och folk om spelar musik i varenda gathorn. Vi blev bada lite kara i denna stad och hade svart att aka darifran.
Innan vi lamnade Mississippideltat och den mexikanska gulfen gav vi oss ut pa en promenad i traskomradet och blev glada nar vi lyckades med vart mal att se en alligator (har valjer vi att inte kommentera storleken och hoppas att ni forestaller er att den var minst 5 m lang).
Pa vag ut fran staden akte vi genom de fattigare kvarteren dar Katrina (orkanen) satt spar som inte har forsvunnit trots aren som gatt. Flera hus var fortfarande forstorda och manga var overgivna trots ett valdigt centralt lage.

Memphis
Fran Mississippideltat foljde vi floden norrut tills att vi kom fram till Memphis. Har besokte vi naturligtvis Graceland dar hojdpunkten var Elvis djungelrum och heltackningsmattorna pa vaggarna. Fran en King till en annan namligen Martin Luther King som blev skjuten har i Memphis. Hotellet dar det hande har nu blivit museum som aven handlar om kampen for lika rattigheter har i USA. Efter att ha besokt valdigt manga museum som handlat om ond, brad dod valde vi nasta dag att satsa pa lite sjalavard. Vi akte till First tabernacle gospel church dar pastor Al Green predikade om diverse klokheter ackompanjerad av en helt fantastisk, fanatisk gospelkor som sjong, dansade och diggade. Vi fortsatte musiktemat med ett besok pa Sun Studio dar vi fick sta pa platsen dar Elvis spelade in sin forsta skiva som 18-aring. Innan vi lamnade Memphis akte vi runt i stadens kvarter och kikade pa flera gigantiska byggnader, allt i fran det relativt nybyggda skrytbygget, pyramiden, till gamla indrustrifastigheter i centrum med det gemensamma odet att nu vara tomma och overgivna. Vi sag potential till fantastiska lagenheter och hoppas pa att amerikanerna inom snar framtid inser det fina med att bo i innerstan och flyttar ifran sina forortsvillor.

Lynchburg
Egentligen kanske den lilla, lilla staden Lynchburg inte fortjanar en egen rubrik men nu blev det sa. Invanarantalet understiger antalet anstallda pa Jack Daniels whiskeydestilleri dar vi fick en gratis guidad tur av anlaggningen. Tyvarr kunde de inte erbjuda nagon provsmakning eftersom countyt Lynchburg ligger i inte tillater utskankning av starksprit (invanarna i Lynchburg ar inte tillrackligt manga for att vinna rostningen om att upphava spritforbudet i countyt). Trots detta var vi nojda efter besoket efter att ha fatt se hur man framstaller drycken pa samma satt som man gjorde under Jacks dagar.

Nashville
Countryns hemstad. Vi gick saledes till Country museum and Hall of Fame som var lite av en besvikelse pga den inspelade guidade turen som namedroppade alla countrysangare genom tiderna. Till var besvikelse blev dock varken Rednex eller Jill Johnsson omnamnda. Pga det sent inplanerade besoket i Lynchburg och en temperatur pa ca 40 grader vilket gjorde sightseeing till fots mindre behagligt sa valde vi att ta skydd av AC:n och aka mot Smoky Mountains dar molnen steg som rok runt bergstopparna. De cirka 100 milen mellan Nashville och Washington ar nu avklarade och vi har checkat in pa ett svindyrt hotell bara for att fa se Sverige fa stryk av Japan. Dessutom missade vi forsta halvlek pga ett ask- och regnovader av sallan skadat slag.

Imorgon ska vi traffa Obama. Om 9 dagar ar vi hemma.

Route 66, Las Vegas och lite till!

Efter att ha fatt lyssna till varandras skamt sedan John lamnade oss i Malaysia sa har vi nu fatt forstarkning i form av Martin Wickman och Ida Kallin som landade nagra timmar forsenade pa San Fransiscos relativt nya men helt ologiska flygplats. San Fransisco kanske inte ar sa kant for allmanheten men om man tittar pa filmen  The Rock sa ka man se flera saker fran staden..
 

Den kanske ar liite kand utanfor filmen ocksa.. Helt klart en bra stad som man garna skulle stanna i lange om det gick. Vi borjade naturligtvis med att aka med den beromda sparvagnen som gick fran centrum till det gamla fiskelagret som numera har betydligt mycket mer turister an fisk. Utanfor staden i det valdans kalla havet som vi tyvarr inte vagade bada i sa ligger Alcatraz som kallas for "The Rock" av dess intagna och av Sean Connery i filmen med samma namn. Haftigt stalle men man skulle nog hellre valja Kumla eller Tidaholm aven om Alcatraz later betydligt coolare. Om man skulle vara i branchen vill saga..

Golden Gate-bron syns fran typ halva staden och vi kande att vi behovde uppleva dena valkanda bro genom att ta en cykeltur over den. Inte helt ovantat sa var det ytterligare ett gang personer som hade samma tankar.. Dessutom var den ena sidan stangd for renovering sa alla cyklister och fotgangare trangdes pa en 2 meters cykelbana men vi klarade oss over utan att ramla over kanten. Vi var dessutom sa lata att vi tog farjan tillbaka.
 

For er som bara kanner till Golden Gate bron genom etiketten pa tetrapacksvinet med samma namn sa kan vi beratta att det finns en anledning till etiketten.. Det tillverkas ansenliga mangder vin runtomkring San Fransisco och detta kravde givetvis en omfattande exkursion via buss. Tyvarr ar vi inte lika duktiga som Bengt Frithiofsson pa att kanna olika avancerade smaker pa vinerna. Istallet for sofistikerade meningar i stil med att "Denna shiraz har en tydlig accent av nejliksstam och blasippa" sa korde vi kort och gott pa lattdrucket eller inte lattdrucket. Det mest avancerade vi strackte oss till var att anklaga ett vin for att ha en distinkt doft av soptunna.. Kort och gott var de vita vinerna bast.

Sammanfattningsvis sa ar San Fransisco en bra stad, kanske en av de battre vilket valdigt manga svenskar tyckte eftersom vi var langt ifran ensamma svenskar i denna stad.
 

Fran The Rock-staden sa begav vi oss soder ut mot Los Angeles pa higway 1. Denna mycket vackra vag bjod forsta dagen pa en outlet dar de saldes diverse billiga klader men vart facit blev tre par strumpor.. Martin och Ida hittade dock betydligt mer saker.  Highway 1 ar inte sa mycket att saga om forutom att den ar fin och kurvig. Vi stannade for nattlogi utmed kusten i narheten av Hearst Castle. Dar blev vi valdigt medvetna om hur mycket amerikanerna foredra att kora bil. For att fa i oss lite mat sa hade vi for avsikt att ga ca 200 meter till en restaurang som vi sag fran vart hotell men det fick bli till att hamta bilen och kora 1,5 kilometer istallet p.g.a. stangsel m.m. Men sa kostar ju bensinen halften av vad den gor hemma ocksa..

 

Hearst Castle ar en spannande byggnad som finns pa en lite bergstopp med utsikt over Stilla Havet. Den ar byggd av den gamle tidningskungen William Randol Hearst. Det ar onekligen fint med en fantastisk inomhuspool m.m. men innehaller kanske en del tvivelaktiga saker som gammal slottsinredning fran Europa, statyer fran Grekland och kollonner fran Egypten. Kanske inte helt ok men informationsfilmen valde att bortse fran detta och fokuserade mesta pa hans mer "American Dream-anpassade" sidor..

 

Fran slottet sa akte vi vidare ner mot Los Angels overnattade i Hollywood dagen innan midsommarafton. Midsommar afton firades genom att att vi att mackor med sill som ett komplement till en McDonalds-frukost. Detta avnjots pa Venice-beach. Ganska icke tradiotionsenligt midsommarfirande. Men icke desto mindre trevligt. Vi vinkade tillfalligtvis av Martin och Ida och begav oss osterut dar vi aterigen skulle motas upp i syndernas stad Las Vegas.

 

USA ar ju som namnt ett bilakandets land och det finns darfor en hel del motorvagar och de har ett landsomspannande system som kallas interstate, ungefar som vara Europavagar. Det var faktiskt inspirerat av tyskarnas kronjuvel autobahn vilket pa sin tid fick kritiska amerikaner att pasta att presidenten givetvis var tysk hogerextremist.. Helt klart ar det ett effektivt och snabbt vagnat men det ar ungefar lika roligt att aka pa den som att lagga patiens. Ganska kul nagon gang ibland och bra som tidsfordriv men en hel dag blir mindre kul for att inte rentav saga trakigt. Vi valde darfor att aka sa mycket vi kunde pa route 66 eller "the mother of roads" som den kallas i staterna. Den gar via en inte spikrak bage mellan Los Angeles och Chicago.  For att beskriva detta for vara kunskapstorstande lasare sa ska ni tanka er Brannebronas varldshus utanfor Gotene, alla nedlagda mackar i hela sverige plus nagra till, alla sma nedlagda bruksorter i norra varmland och ovriga landet (bara saker byggda efter 1950). Till detta lagger ni husvagnar i alla de storlekar, mobila hus, oken, nagra westerfilmer och konstiga berg. Multiplicera nu detta med ett valfrit valdigt hogt tal sa har du route 66 pa pricken. Denna mycket omskivna vag fick sista dodsstoten i borjan pa 80-talet i och med att interstatesytemet da var helt utbyggt. Vissa byar har dock haft turen att interstate har kommit forbi istallet och da finns det i regel ett utbud av fem sex hotellkedjor och alla snabbmatskedjor som du kan tanka dig utmed en gata. Ungefar lika spannande som platserna 9-12 i 10 000 meter lopning pa SM i Hassleholm. 

 

Trots denna beskrivning som kanske ger er en latt angest sa maste vi saga att route 66 ar helt fantastisk. Vi ar helt fascinerade av vagen som ar som ett konstverk hela vagen och man kan fantisera sig bort i oandlighet. Vi gjorde ju sa klart en del stopp under tiden pa vagen och det forsta langre blev Grand Canyon som ar storslaget och fotovanligt men tyvarr sa har det under de senaste atriondena blivit mer och mer fororeningar sa utsikten blir allt mer disig. Vad kan man da gora at detta? Naturligtvis sa finns det ett givet svar pa den fragan som parken informerade om pa en skylt - flytta industrierna langre infran grand canyon. Hm till Kina kanske sa kan de ta hand om problemet.. 

 

Vi stannade ocksa i Zions Nationalpark som ligger i sodra Utah. Svart att beskriova utan bilder men fantastikst fin med markliga klippformationer fina farger. Som vanligt med USA:s nationalparker sa ar den otroligt tillganglig via bil vilket for vart lite pressade schema ar bra men det kanns samtidigt lite tveksamt nar samma parker tycker att man ska flytta pa industrier. Fast att prata illa om bilar ar betydligt varre an att svara i kyrkan..

 

Efter denna lilla nationalparks och vagutflykt pa i runda slangar 100 mil sa motte vi aterigen upp Martin och Ida i Las Vegas. Vi bodde pa hotellet Excalibur som ar byggt for att efterlikna ett slott pa utsidan och till viss del aven pa insidan. Alla hotell i Las Vegas har lite olika teman pa ytan men de ser med lite varierande fraschor exakt likadana pa insidan.. Spelmaskiner och spelbord sa langt ogat kan na och heltackningsmassor som gor att man behagligt seglar fram over golven. De ar otroligt daligt skyltade och vill man komma ut sa tar det en bra stund med nagra varv runt i byggnaden innan man hittar ut. Om man blir lite stressad sa kanske man fastnar vid en spelautomat. Las Vegas ar en stad med mycket att erbjuda och vi kom inte darifran tomhanta..

 

Efter att Pernilla spelat bort 7 dollar pa enarmade banditer sa behovde Herman ordna upp situationen.. Det fick bli spelet 21 eller blackjack som det kallas i lite coolare kretsar.  Efter en jarv satsning pa 10 dollar.(Som var det lagsta belopp som det gicka att spela for, och det tog en arbetsdag att hitta ett sa billigt bord i speldjungeln) sa blev det genast utdelning och efter en stund var de 10 dollarna forvandlade till 30 och Pernillas skuld kunde betalas.. Saledes inga storre vinster att skryta med men vi gick pa Circ de Solei som var helt fantastiskt och en vinst i sig. 2 timmars nagelbitande fantastisk uppvisning av akrobater som nog skulle plocka hem ett stort A i gympa utan nagra storre problem. Utanfor Las Vegas sa besokte vi Hoover Dam som var en trevlig utflykt dar det mest bestaende minnet kommer att vara att man pa informationsfilmen sade att dammen var ett av mansklighetens storsta ingengorsprojekt sedan pyramiderna.. Hybris? Nar Las Vegas var avklarat vinkade vi ater av Martin och Ida for att fortsatta soderut med oklar rutt ner mot texas. 

 

Vid forsta stoppet i Texas at vi naturligtvis steak pa ett stalle dar man kunde ata gratis om man klarade av att ata en 2 kg:s steak med tillbehor under en timma. Vi var lite fega.. Men det var tva man som forsokte sig pa utmaningen under tiden da vi var dar varav en av dem fick ga hem utan att betala. I Texas tycker man om notkott och det luktar aven ganska mycket pa vissa stallen dar de har sina gigantiska gardar. Forsta stoppet som vi gjorde lag i narheten av en kettleranch som luktade riktigt starkt, ungefar som fagelfarmer kan lukta ibland och nar vi fragade motellinnehavaren vad lukten kom ifran sa fick vi svaret:

 

-As we say in Texas it's the smell of money.

 

Trodde man att the smell of money i Texas var olja sa trodde man tydligen fel..

Long time no see

Puuh antligen har vi lyckats fa tag pa ett stalle med internet vilket verkar vara en bristvara i detta land. Darav den langa franvaron av inlagg. Mycket har hant sen sist men vi tar det fran borjan..

Inkaleden
Vi har nu avklarat ett av resans storsta mal namligen inkaleden. Det ar en vandringled pa 42 km som man gar pa 4 dagar med slutmalet inkatemplet Machu Picchu. 42 km pa 4 dagar kan ju verka lite langsamt (sarskilt for de lasare som har for vana att springa marathon pa betydligt snabbare tider) men dessa 42 km gick over hoga bergspass och steniga stigar. Till var hjalp hade vi dock barare som bar talt och mat. Man kunde betala extra for att fa extra barhjalp aven for sina personliga grejor men vi tyckte att det lat lite mesigt och bar sjalva istallet.

Forsta dagen bjod inte pa nagot storre motstand och nar dag 2 borjade var vi lite kaxigare och kande att detta blir en latt match. Dag nr 2 startade med att vi blev vackta 05.20 och fick varsin kopp kokabladste "pa sangen". Darefter bjods det pa en fantastisk frukost med farsk frukt, pannkakor och quinoadryck. Sen borjade vi vandra uppat.. och uppat.. och uppat. Detta tills vi klarat av en stigning pa 1200m och avverkat ett orakneligt antal trappsteg uppfor. En fraga som dok upp i vara huvudet var varfor inkafolket inte kunde halla sig nere i dalarna utan tvunget skulle upp och ga over bergspassen. Nar dagens vandring var avklarad var vi mycket trotta men nojda. Pa natten var det riktigt kallt men vi var inte sa oroade over detta i forvag eftersom vara sovsackar enligt uppgift skulle klara ner till -12 grader. Det gjorde de inte... temperaturen var nagon grad under nollan och inne i taltet och i sovsackarna var det riktigt kallt. Dock blev humoret och kroppsvarmen battre nar vi ater vacktes och fick kokabladste. Under dag 3 kom vi efter en kylslagen morgon ner till en djungelliknande skog. Denna dag var det nedfor som var temat och for varje steg blev det varmare. Fantastisk utsikt over snokladda berg och skogiga (ar kanske inte ett riktigt ord..) dalar. Dag nr 4 kom vi fram till Machu Picchu. For att komma fram innan horderna av turister som tar den latta vagen och aker tag gick vi upp i ottan och hetsade mot Machu Picchu pa ett satt som Herman inte gjort sedan mellanstadiet da han sprang till bussen for att fa sitta langst fram. City-Pernilla har inga erfarenheter av detta, i Degerfors var det dessutom langs bak i bussen som alla coola satt. Hur som helst sa var Machu Picchu lika maktigt som vi hade forestallt oss. Hojdpunkten for Pernilla var dock nar vi sa gen alldeles nyfodd lamababy ta sina forsta steg ivrigt pahejad av mamma lama och ett 30-tal turister. Herman tyckte att stenmurarna var hojdpunkten.

Sista dagarna i Peru
Efter bergsupplevelsen var det bokstavligt talat nedforsbacke hela vagen till Lima. Pa vagen stannade vi i Nasca och flog med ett pyttelitet plan over de stora figurer som gjordes for lange sedan av oklar anledning. Vi hoppades innerligt att flygplanet inte var nationalitetsbetecknad for att rattfardiga den dyrare reseforsakring vi tog efter att mycket noga ha last igenom det finstilta pa de billigare varianterna.

Vi besokte ocksa oasen Huacachina dar vi utan storre framgang provade pa sandboarding nedfor sanddynerna. Herman lyckades mycket bra med att sta pa sandbradan anda tills slutet av backen da han upptackte att sand kan vara ganska hard. Darefter begav vi oss till den lilla fiskebyn Paracas dar vi skulle aka pa en battur till Ballestasoarna som ska vara en fattigmansvariant av Galapagosoarna dar man kan se mangder av faglar (tex pingviner och pelikaner) och sjolejon. Batturen kom dock inte ivag i tid pga dimma. Vi kunde ha bytt till en senare buss till Lima och da hunnit med batturen men vi var oroliga for att det skulle dyka upp nya strejker eller andra hinder och ville garna vara i god tid till flygplatsen. Vi ser inte detta som ett tecken till feghet utan tycker helt enkelt att det var ett moget beslut som tyder pa att vi inte alls ar sa tidsoptimistiska som vi ibland fatt for oss att vara familjer tycker...

USA
Efter en ovanligt seg passkontroll fick vi aven privilegiet att visa upp innehallet i vara vaskor for den amerikanske tullen. Vaskkontrollanten var dock mer intresserad av att vi hade varit i Mongoliet an av innehallet i vara vaskor.

Pa flygplatsen hamtade vi var hyrbil som bland mycket annat aven ar utrustad med flakt. Efter en stunds vilsenhet utan klara mal med var fard och dessutom utan karta begav vi oss ut pa Los Angeles motorvagar. Man kan saga att trafiksituationen var en aning hektiskt, ungefar som efter en fotbollsmatch pa Stora Valla.. For bilfridens skull svangde vi in till en elektronikaffar och inforskaffade en GPS som numera ar var basta van. For att komma snabbt in i den amerikanske kulturen kopte vi en CD med Johnny Cash, at hamburgare och korde sedan till Disneyland. Pa Disneyland hade vi en fantastisk rolig dag dar vi akte pa de olika attraktionerna och bara gick omkring och tittade pa folk. Dock hade vi garna delat denna upplevelse med vara syskonbarn.

Wal-Mart har forsett oss med tokigt billig campingutrustning inklusive talt. Vi misstanker att de billiga priserna gar ut over bade fackforbund och asiatiska laglonearbetare men valjer att inte tanka pa detta och hoppas att ni dar hemma kan kopa lite fairtrade-produkter som kompensation.


San Diego
Vi reste sedan ner langs med kusten till San Diego med var bil som vi an sa lange tycker mycket bra om pga av tidigare omtalade flakt och det faktum att vi inte vid nagot tillfalle behovt oppna motorhuven och knacka pa startmotorn for att bilen ska starta.

Denna stad ar ungefar USA:s motsvarighet till Karlskrona d.v.s. en flottbas, skillnaden ar val egentligen bara den att San Diego har en aning storre batar och att det bor betydligt mer mexikanskattade personer i dar. For att verkligen fa en bild av dessa batar sa besokte vi USS Midway vilket ar ett hangarfartyg i storlek med ett rejalt kopcentrum, kanske inte som kungens kurva men val som nagra stycken Coop Forum.. Det var en riktig Top Gun kansla pa baten och om vi inte ar helt ute och cyklar sa kan delar av filmen ha spelats in ombord, hur som helst sa ar delar av filmen inspelade i San Diego och bara det gor att staden ar vard ett besok. For ovrigt sa akte i mest omkring och kikade pa diverse olika stallen i staden och tog aven lite promenader aven om det anatagligen kan tolkas som en atiamerikansk aktion som i forlangningen kan leda till ett besok pa Guantanamo.. Sammanfattningsvis sa var det valdigt fint men vi var dar pa tva av de antagligen mycket fa regniga dagarna.

Hollywood
Fran San Diego akte vi tillbaka upp mot LA och gjorde bara nagra kortare stopp tills dess att vi anlopte downtown. Det var givetvis ett maste att besoka downtown men vi var kanske inte sadar valdigt imponerade, framforallt inte av deras tunnelbana som i var tunnelbaneranking intar en given jumboplats (Med Singapore och Moskva som svarbedomda ledare). Hollywood var helt klart battre att besoka i och med att det sag ut precis som man trodde att det skulle gora. Trygghet.. Vi var dock glada att vi inte besokte detta filmens mecka med nagra av vara mer kulturellt bevandrade vanner som troligtvis hade skamts over den laga mangd kandisar som vi kunde identifiera pa walk of fame-plattorna.. Ovriga hojdpunkter i Hollywood var en guidad tur som pekade ut kandishem och inspelningsplatser. Vi hade dock oturen att hamna pa samma tur som ett gang 40-ariga kvinnor som hade en fodelsesdagsfest. De hade en ljudniva som troligvis har givit oss men for livet men till fordel har vi lart oss uttryck som "OH MY GOD och THIS IS DISGUSTING" i och med att det sades omvartannat oavsett om det var ett overgangstalle som nagon stumfilmsstjarna fran 20-talet hade gatt pa, Balkongen i Pretty Woman eller bara nagon som gick felkladd med hunden i ett kandisbostadsomrade.. Nar turen narmade sig sitt slut lyckades vi aven se Jim Carrey och har honom forevigad pa bild om an med bakhuvudet mot kameran..

Skogen
Nar vi var klara med denna storstad och dess 8-filiga motorvagar sa akte vi i nordlig riktning mot Sequoia och Kings Canyon national parks dar vi skulle titta pa trad. Traden (Sequoia) var inte bara stora som hus utan storre. Det kandes pa nagot satt overkligt men efter narmare granskning kunde vi konstatera att de iallafall inte var gjorda i plast. Vi var dock inte ensamma om misstanken eftersom man vid sent 1800-tal transporterade ett trad till New York dar man hade en utstallning fran fran de forenta staternas alla horn och tradet dar benamndes som Californiabluffen.. Nar vi akte in i parken sa blev vi informerade om att vi skulle vara varsamma med mat och var vi gick i och med att det finns valdigt mycket bjorn i omradet men vi tankte inte sa mycket pa det.. Nu har vi dock sett vilda bjornar pa sa nara som 15 meter (Bildbevis finns :)) utan att bli uppatna. Radet vara att prata hogt och gora andra ljud sa att skulle veta att man fanns i narheten, Pernilla anammade detta och borjade sjunga Bjornen sover.. Kanske inte den basta sangen att sjunga i och med dess budskap om bjornars otillraknelighet. Vi ar dock tamligen sakra pa att den inte var kunnig i det svenska spraket och den verkade inte heller ta illa upp. Som nattlogi blev det Camping och vi var da tvugna att lasa in var mat i bjornsakra skap for att de inte skulle ha sonder bilen eller ta sig in i taltet..

Efter bjorn- och tradaventyren akte vi vidare till Yosemite National Park som kanske egentligen ar mer kand an de tva tidigare men ocksa betydligt mer valbesokt. Guideboken hade varnat for att det kunde vara valdigt mycket folk men att det skulle vara sa mycket som det var gick knappt att forestalla sig. Ungefar som pa Liseberg fast i skogen.. Vi kunde dock titta pa varldens femte hogsta vattenfall och en massa kanda granitformationer utan att behova trangas allt for mycket.

Fran Yosemite akte vi mot Lake Tahoe som rundades och sedan in i de gamla gulrushomradena. Nevada City som konstig nog ligger i Californien var hojdpunkten med en massa snyggt restaurerade byggnader och en gammal gruva dar vi kunde ga en bit ner i gruvan. Det var valdigt fint men vi ar glada att vi kan resa omkring i detta land i stallet for att aka omkring och leta efter guld..

Nu har vi just anlopt San Francisco och ska ikvall hamta de formodligen rejalt jetlaggade Martin och Ida. Just det.. Cliffhangern var for ovrigt att ett inkaskagg sparats pa men efter fackliga forhandlingar och radsla for Guantanamo sa forsvann det innan den amerikanska jorden lag under vara fotter..

Trevlig midsommar!

Ps. Gallande humorn i Varmland och Degerfors: For vastgotar ibland kan tyckas som att det inte finns nagon humor dar. Det beror dock bara pa att nivan ligger pa en for vastgotar ofattbar niva. (Herman tar avstand fran detta inlagg..)

Kondorer, hog hojd och cliffhanger..

Efter att for forsta gangen iv vara liv ha flugit over en strejk anlande vi till Perus nast storsta stad Arrequipa som vi hade for avsikt att lata spela rollen som ett peruanskt Hallsberg.. Pernilla var dock forkyld och febrig vilket forlangde vistelsen dar till tre natter, vilket visade sig vara alldeles utmarkt i och med att det ar fortrafflig stad. Fantastisk mat som serveras i gigantisk portioner, mysiga fik och praktisk taget hela innerstaden byggd i en vitgra vulkanisk sten. De hade dessutom ett nunnekloster som far Gudhems klosterruin att framsta som en kolonilott. Vi hade aven TV pa rummet och rakade se eurovisionsschlagerfestivalens omrostningsdel och var kanske inte sa hemskt imponerande, snarare mer konfunderade over att Israel gav Sverige och Danmark sa hoga poang.

Den ursprunliga idén med Arrequipa var att ta sig vidare till Colca Canyons som ar ungefar som Grand Canyon fast nagra stenkast djupare. Pa vag till Colca passerade vi over en bergsknalle pa 4900 meter och det kandes ungefar som om lungvolymen krympte 35-42% och att man blev lite smatt yr. For att rad bot pa detta bjods vi pa Kokabladste vilket var gott men med oklar hjalp mot hojden.. Nar man val ar vid varldens nast djupaste ravin sa maste man naturligtvis ocks promenera ner i den. Detta gjordes tillsammans med tva kanadensare och en guide (som naturligtvis heter Juan Carlos). sodersidan som vi gick ner pa var kruttor hade kaktusar och kondorbon. Den andra sidan hade helt andra saker som frukt, folk och fermenterad majs.. Saledes ganska stor skillnad. Efter overnattning gick vi ett par kilometer utmed dalen och fick smaka pa den beromda fermenterade majsen som ar en sorts farskol bryggd pa majs. Juan Carlos varnade for att den skulle kunna vara lite paverkande pa magen om man smakade mer an litegrann. Herman som ar stolt over sin bakteriflora som brukar klara av det mesta tog sig naturligtvis en rejal slurk.. Detta resulterade i frekventa toalettbesok dar inneborden inte var att borsta tanderna.. Mitt under denna episod skulle vi dessutom ga upp ur dalen vilket innefattade en promenad pa 2 timmar och en kvart med en stigning pa 1200 meter. Tack och lov befann sig magen i eldupphor.. Vi (las Pernilla) fick mjolksyra i benen och var tvugna att stalla oss in mot de sluttande bergvaggarna (tank er farmor pa hoga bergets vag upp) nar lokalborna kom forbi i flipfloptofflor och minst 4 mulasnor. Till slut kom vi dock upp for bergsvaggen och ville nastan kyssa den platta marken.. Efter en natts vila akte vi till Cruz del Condor for att forhoppningsvis se Kondorer. Detta gjorde vi i massor vilket var maktigt.

Fran Colca begav vi oss till Puno vid Titicacasjon med ett snabbt stopp for att titta pa flamingos i dikeskanten (ej kvintetten(Pernilla lade in en protest mot detta "skamt" som ej bifolls)). Puno i sig sjalvt ar inte sa mycket att hanga i julgranen utan ar mer som en utgangspunkt for exkursioner i den narbelagna sjon. Vi hittade dock ett fantastikt boende med en Peruansk herre som var valdigt pratsugen pa spanska.. Han var sa genuin att vi hade overseende med 12 graders temperatur i rummet och endast kallvatten i duschen..

Titicacasjon ar belagen pa 3812 meters hojd och kan stoltsera med att vara varldens hogst belagna navigerbara sjo och med en vattenspegel pa 8288 kvadratkilometer vilket kan jamforas med Vanerns 5648 eller Langens 6. Nar man akte ut pa den kandes det ungefar som att aka pa Vanern fast att det fast snokladda toppar vid kanten som var en aning hogre an Kinnekulle. Ute i sjon finns det ett flertal oar varav nagra ar sa kallade flytande oar. Dessa ar byggda av den lokala vassvarianten totoras som de aven anvander for att bygga hus med, gora brod av, ata raa och bygga batar av med mera.. Vi var naturligtvis tvugna att provaka en vassbat vilket Herman var valdigt sugen pa.. Han kan saledes beratta att det kanns ungefar som att aka en vanlig storre roddbat tillsammans med 17 andra turister och betala 25 riksdaler for besvaret.. Efter den fantastiska batupplevelsen begav vi oss till den riktiga on Amantani dar vi bodde hemma hos en av familjerna pa on. Vi fick otroligt mycket mat som Herman (som ar battre julmatstranad an Pernilla) faktiskt lyckades ata upp. Vi och familjen kunde inte kommunicera sa bra pa grund av brister i deras svenska och var quecha (inkaspraket)..Pa kvallen var det dags for dans tillsammans med byborna till musik spelad av tva lokala band. Vi kladdes upp i traditionella klader och sen var det bara att forsoka hanga med sa gott det gick (bild- och filmbevis fran denna tillstallning finns, an sa lange..) Foljande dag akte vi till grannon Taquile for lite vandring och besok pa det lokala torget dar guiden bjod pa anekdoter om konstiga beteenden hos lokalbefolkningen bl.a. att mannen stickar utan att vara bogar, att de far barn innan de gifter sig och att de har mossor som markerar hurivida de ar i ett forhallande eller ej.. Det sista ar i och for sig lite konstigt men ratt praktiskt.

Cusco ar Perus tredje storsta stad och hit akte vi efter Titicacasjon och Puno, vi hungrade da efter en dusch med varmvatten och hade papassligt nog forbokat ett boende. Efter att ha blivit sondertjatad av ett gang taxichaffuorer akte vi till det forbokande boendet men lyckades inte komma in genom deras port och ringde da till dem och fick prata med Juanita som inte var sa bra pa engelska utan lamnade over luren till sitt barnbarn Carmensita. Carmensita kunde saga yes men var inte helt bekant med det engelska spraket i ovrigt.. Efter en period kom dock en gast och oppnade for oss. Trots inledningen av Cuscobesoket dar det inte direkt var karlek vid forsta ogonkastet sa har vi nu blivit destomer overtygade. Fin stad i allmanhet med magnifika kyrkor som har "lanade" stenar fran gamla inkatempel..

Utanfor Cuzco ligger det sedan Inkatiden agrara omradet Sacred Valley, vi hade efter ett nyupptakt budgetunderskott i Greklandsklass bestamt oss for att ta en sa billig tur som mojligt och hade kanske inte sa enormt hoga forvantningar pa den. Det visade sig dock vara ett riktigt guldkorn och vi fick en fantastisk guidning genom Inkafolkets jordbruksbygd och deras fardigheter i stensattning. Vid alla fina inkalamningar hade spanjorerna, precis som i Cuzco, byggt en rejal kyrka med lite lanade stenar.. For att fa se lite mer av bygderna omkring Cuzco bestamde vi oss for att ta en cykeltur med lite guidning. Trots att det nastan ar hogsasong sa var det bara vi pa turen och vi var darfor tvungna att fraga guiden varfor sa var fallet och svaret blev att de flesta turister inte ville utsatta sig for sadan fysik pafrastning pa hog hojd. Efter ett ha spenderat narmare tva veckor over 2500 meters hojd sa kande vi oss ganska kaxiga nar vi begav oss ivag.. Redan i den forsta backen som inte var sarskilt kraftig sa avtog var kaxighet.. Trots djupa andetag kandes det som om vi inte fick in mer an halften av behovet. Nar vi hade cyklat i 4 h och avverkat 25 kilometer uppfors och nedforsbackar sa var vi rejalt slutkorda.. Trots att det var riktig jobbigt och stundtals sa rejala stup vid sidan av stigarna att vi inte vagade dra skamtet "se upp for stupet vilket..." sa var det kul nar vi kom fram fardighoghojdstranade!

Nu ar det slut for denna gang! Pa fredag ska vi promenera inkaleden och for er trogna lasare sa kommer en overraskning vid nasta inlagg..

Singapore-Lima 51 timmar

Singapore

Bussturen fran Malaysia till Singapore gick utan problem forutom att chaufforen inte var kissnodig pa hela vagen. Formodligen antog han att ingen annan heller var det eftersom han inte stannade pa de 4-5 timmarna resan tog. Detta kanske inte later sa mycket for en person med normal storlek pa blasan men for Herman var det en laaang resa.
Val framme skulle vi bara hitta ett billigt boende vilket brukar vara en enkel uppgift. Dock rakade det vara en nationell helgdag nar vi kom fram och de 4-5 forsta hotellen vi fragade pa var fullbokade. Vi hade dessutom skickat hem var guidebok over sydostasien med John vilket nu visade sig vara lite for vaghalsigt eftersom det ar svart att leta boende utan karta. I omradet dar vi var fanns inga budgethotell sa nar vi till slut hittade ett hotell med lediga rum fick vi grava lite for djupt i planboken.. Efter forsta natten flyttade vi till omradet Little India dar vi flyttade in pa ett ganska omysigt men rent och nytt hostel. Detta var forsta natterna i sovsal pa hela resan och det fungerade faktiskt riktigt bra trots att vi vant oss vid eget rum och nog egentligen (mest Pernilla, snart 30..) borjar bli for gamla for att dela rum med framlingar.

Vi hade bestamt oss att Singapore skulle vara staden dar vi bada fick ordning pa vara vid detta laget vildvuxna frisyrer. Vi fragade en bekant, Angelica, som bor i Singapore om tips pa ett bra stalle att gora detta pa. Hon ar sjalv frisor och det basta stallet visade sig vara hemma i hennes lagenhet. Detta var mycket trevligt pa manga satt: bra klippning som vi bada blev nojda med, roligt att hora lite vastgotska igen, god mat i trevligt sallskap och kul att fa komma till nagons hem for forsta gangen pa nagra manader (om man inte raknar jurtan i Mongoliet vilket man kanske egentligen borde gora). Hemmet lag dessutom pa tjugonde vaningen med en rejal utsikt over staden sa vi behovde inte sorja sa mycket over att vi inte han med att aka upp i nagon hog skyskrapa.

Under tiden i Singapore var vi standigt latt nervosa for att gora nagot fel och fa en massa boter vilket man tydligen kan fa for diverse ganska oskyldiga forseenlser t.ex. att dricka vatten i tunnelbanan. Vi lyckades halla oss pa ratt sida lagen och slapp minska pa reskassan till forman for staten Singapore. I stallet gjorde vi av med vara pengar pa shoppinggatan Orchard Road dar shoppingcentren ligger pa rad och stracker sig manga vaningar bade ovan och under jord. Sa mycket pengar till shopping har vi ju dock inte sa vi fick noja oss med att kopa tva USB-minnen och dricka kaffe med delad kaka.

Vi besokte ocksa det mycket markliga Haw Par Villa som ar en park med massor av skulpturer forestallande olika kinesiska berattelser och myter. Detta byggdes av broderna som uppfann tigerbalsam for att de ville ge lite pengar tillbaks till folket och samtidigt passa pa att bidra till lite folkbildning. Hojdpunkten var "The ten courts of hell" dar man hade malat upp miljoer som berattade om vad som hander med en om man inte skoter sig. Tex har vi fatt lara oss att man inte ska ljuga for da kommer man fa huvudet uppsagat. Lat oss saga att det inspirerade till att leva dygdigt.

Vi besokte ocksa Singapore Zoo som hade manga oppna, fina miljoer. Hojdpunkten dar var det nattliga safarit. Tyvarr var det sporegn sa manga av djuren hade forstaeligt nog gomt sig under en buske eller natt.
Inget Singaporebesok ar ju komplett utan att Singapore Sling. Denna kanda dring intog vi pa Longbar pa Raffles hotel dar den ska ha "uppfunnits" en gang i tiden. Det var gott! Dessutom var det roligt att man dar fick ata jordnotter och slanga skalen pa golvet vilket i ovriga Singapore hade gett dryga boter.

Sammanfattningsvis gillar vi Singapore och hade garna haft ytterligare nagra dagar dar. Rent, valordnat och mycket trevligt att promenera omkring och titta pa alla fina hus. Dock ar dar tokigt dyrt jamfort med ovriga sydostasien alltsa ungefar som i Sverige..

Over stilla havet
Var resa over stilla havet startade fran Singapores flygplats. Trots att resan med flygningar och stopp pa diverse olika flygplatser skulle ta oerhort lang tid sag vi fram emot att satta personliga rekord i flygtid (och flygplatsvistelse). Efter avfard kl 10.20 den 4/5 fran Singapore landade vi i Taipei for att kliva pa en jumbojet vilket Herman hade stora forvantningar pa. Forvantningarna var lite som ett barns pa julafton och nar det visade sig att det sag likadant ut inuti som alla andra flygplan var besvikelsen lika stor som om barnet pa julafton fatt ett paket knackebrod i julklapp. Det var dock en trevlig resa som vi tror tog 15 timmar dock ar det sjukt forvirrande med tiderna eftersom vi passerade datumlinjen och hade 4 maj i betydligt mer an de 24 timmar en normal dag brukar vara. Nar vi kom fram till Los Angeles var vi helt desorienterade vad galler tid och somn och hoppades pa att hitta nagra trevliga stolar pa ett lite avskilt stalle pa flygplatsen dar vi kunde tillbringa de ca 17 timmar vi hade tills nasta flyg. Forst var vi dock tvungna att ga igenom den amerikanska tullen. Pernilla blev utfragad om namn, fodelsedata och vad hon egentligen hade i USA att gora av sin passkontrollant medan Herman fick tips om vad man kunde gora i trakten av sin kontrollant. Pernilla skyller denna skillnad pa att vi hade olika passkontrollanter och inte pa att hon tydligen ser skum ut.

Vi hade hort innan att LA:s flygplats inte var den basta att overnatta pa (enligt en hemsida rankades den som den 4:e samsta i varlden att sova pa...). Trots det hade vi planerat att gora detta. Efter 2 sekunders titt pa flygplatsen och mojligheterna till overnattning valde vi att ta in pa motell.

Tidigt nasta morgon flog vi via Mexiko till Lima. Trots att det bara var nagra timmars mellanlandning var vi tvungna att hamta vart baggage och ga igenom passkontroll och tull. For att sedan pa en gang checka in baggaget igen.. Suck! Vi passade pa att ga utanfor flygplatsen for att kunna ta nagra steg pa mexikansk mark.
En dryg timma forsenade kom vi ANTLIGEN fram till Peru och Lima. Enligt vara berakningar blev restiden med flyg, flygplatser och motell ca 51 timmar men datumgranspassering, begransad mental kapacitet och jetlag gor att det nog kan skilja ett par timmar hit eller dit.

Lima
Herman har langtat till Lima anda sen han som liten parvel hemma hos sin mormor och morfar spelade spelet "Plugget" och dar kammat hem extraslag efter att ha hamnat pa rutan med texten "Huvudstaden i Peru visste ingen mer an du, for att du ar duktigast far du tvenne extrakast". Kanske mest ett nostalgiskt minne som slakten Brodelius

Har i Lima bor vi i omradet Miraflores som ligger precis vid havet och ar valdigt fint. Vi har turistat runt i staden och sett stadskarnan med alla kolonialbyggnader och fantastiska balkonger. Vi har ocksa varit pa en batutflykt fran hamnen Callao och sett sjolejon, pingviner och pelikaner. Pa denna utflykt underskattade vi solen har i Peru nagot gruvligt och brande upp oss rejalt. Vi som trodde att uppbrant skinn blott horde till resans tidigare delar. Vi har ocksa varit riktigt "turistiga" och varit pa en stadssightseeingtur i buss (en san dar man sitter pa bussens tak och lyssnar pa en guide via hogtalare) till Limas centrala delar pa kvallen dar vi forutom att se de gamla byggnaderna fint upplysta aven sag en fontan-ljusshow som var riktigt trevlig.

Igar lamnade vi Lima efter att ha bokat in (och betalt for) en massa utflykter och bussresor for de narmsta tre dagarna. Bussen vi akte med var fantistiskt lyxig med osannolikt skona saten och det serverades frukost. Minst sagt var vi ganska nojda med vara liv under den forsta delen av bussresan. Dock tog resan en ovantat vandning eftersom bonderna som saljer bomull ar mycket missnojda med hur mycket de far betalt och nu strejkar. For att visa sitt missnoje blockerade de helt enkelt den enda (!) vagen soderut och darfor stoppades all trafik upp. Bussen fick alltsa helt enkelt stanna ca 30 minuter fran Paracas som var var destination. De forsta 5-6 timmarna som vi stod stilla forstod vi inte varfor, sen fick vi hora talas om strejken. Vi stannade ytterligare 5-6 timmar pa samma stalle innan bussbolaget bestamde sig for att vanda och kora tillbaks till Lima igen. Sa bussresan som skulle ta ca 4 timmar tog oss 15 och vi kom tillbaks till startplatsen.
Efter att ha pratat med resebyran som bokade allt for oss har vi nu gjort diverse omplaneringar och om allt klaffar verkar det som att vi fortfarande kan gora allt som vi tankt. Det blir lite dyrare eftersom vi tanker flyga over strejken men det kandes lite tryggare an att ta bussen aven om bussbolaget intygade att imorgon gar bussarna som vanligt ... kanske...Surt, men vi far val se till att handla lite bomull sa att de later bli att strejka nar vi ska aka tillbaka.

Ha det gott!

Sol, bad och Happy hour

Nar Kuala Lumpur var avverkat tog vi nattbussen till staden Mesing pa Malaysias ostkust. Darifran tog vi en farja ut till on Tioman. Storre delen av batfarden sa sov vi alla tre och det var vi glada for i och med att de aven i Malaysia har en bojelse for att visa karaokevideos i allmanna transportedel. Val fram pa tioman kunde vi konstatera att solen los, att vattnet var turkost och att boendet Nazris place verkade vara klockrent. Snabbt efter incheckning bytte vi om till badmundering for att bada i sol och vatten. Detta var var sysselsattning tillsammans med somn, mat, dykning och happy hour. I denna del av varlden och pa denna strand infaller happy hour klockan 1700 och markeras med en sorts ringklocka. Man kanske skulle kunna tro att den sedan tog slut efter en timma men sa var ej fallet pa denna strand i denna del av varlden utan har fortsatte den anda till 1900. Under happy hour tiden kunde man i sunset bar kopa 3 ol och betala for 2. Detta innebar alltsa en vinst pa ca 10 kronor per olomgang. Det ar dyrt att resa och vill man tjana pengar sa far man ligga i. Foljden av denna tidsperiod ar att man inser att solen har gatt ner, att klockan ar halv-atta och att man darfor borde ha duschat av sig saltvattnet och gatt ivag till en restaurang for en bit mat. Man blir da lite stressad och gar till forsta basta restaurang som handelsevis rakar ha samma agare som strandbaren.. Efter avslutad maltid pa vag till bungalown var det aven smidigt att ta en avstickare till sunsetbar igen for att ta sig en rejalt innehallsrik mohjito for en billig peng. Det rejala innehallet och det faktum att mohjiton kostar ungefar lika mycket som isbitarna i en svensk mohjito gjorde att det inte var sa svart att ta en till.. Vilket i sin tur gjorde att man lag ganska still pa stranden dagen efter..

 

Dykningen gjorde vi i narheten av on fran en liten bat. Med massor av koraller och fiskar, uppat 30 meters sikt och 30 graders varme i vattnet pa 10 meters djup sa fanns det inte sa mycket att klaga pa. Enda stora plumpen i protokollet var att Herman och John vid forsta dyket fick daligt med luft och darfor var tvungna att bege sig upp till ytan lite tidigare an beraknat. Naturligtvis sa sag Pernilla och ovriga gruppen stora havsskoldpaddor da.. Herman var inte bitter. Trots ytterligare 5 dyk sa siktades inga fler skoldpaddor men vi sag mycket annat haftigt som barracuda, murana och blaprickig rocka.

 

Efter 10 dagar i Malaysia begav sig John via Kuala Lumpur hem till Sverige igen. Nu kommer det inte vara lika kul att spela yatzy och vandtia langre men det var fantastisk kul att ha honom har och han hade garna fatt stanna langre. Losgodiset ar redan slut.. Nar John hade begett sig av foretog vi oss en promenad till andra sidan pa on. Det ar bara nagra kilometer men p.g.a. felnavigering och topografiska forhallanden sa tog promenaden drygt fyra timmar istallet for beraknade tva och en halv. Den andra sidan var lite mer ode, hade lika turkost vatten och en straet vassare strand. Nar vi kom dit var det dessutom en nationell final i en bollsport som var en blandning mellan volleyboll och fotboll, utspelades pa en betongbadmintonplan med en handboll. Vi forstod inte sa mycket men de hade en otrolig bollkontroll och var grymma pa bicicletas. Boendet lag 30 meter fran vattnet med en fantastisk utsikt och det ingick en forstklassig frukost. Valdigt bra och inte sa mycket att klaga pa tyckte vi. Dock visade det sig att boendet ocksa hade bed bugs. Sa vi ar bada tackta av bett som kliar fruktansvart. Inte lika bra tyckte vi. Vi gick saledes tillbaka till andra sidan on och bokade in oss pa samma stalle som forut. For att bli av med odjuren hangde vi upp alla vara klader och vaskor pa strandens beach volleynat och lamnade sedan in allt for tvatt. Efter rekommendation inhandlades en salva som heter Mopiko vilket ar nagot linimentlinkande och har faktiskt god verkan pa kliandet. Som plaster pa saren bokade vi in oss pa ytterligare tva dyk som gjorts under dagen. Nu aterstar endast en dag har pa on dar vi ska jobba upp solbrannan ytterligare innan vi beger oss till Singapore. 

Formel 1, djungel och nyforvarv

Kanske kan man tycka att formel 1 ar att lojligt miljoforstorande jippo, eller sa kan man tycka att det ar det coolaste som finns. Nu hade vi mojligheten att gora en objektiv bedomning av detta nar vi anda var i Malaysia samtidigt som de hade sitt Grand Prix. Det var helt klart vart besvaret att uppleva spektaklet. Hela omradet befolkades av ett oproportionerligt stort antal ryssar och kineser, vi hade dessutom missat dresscoden och kande oss saledes som ganska udda faglar. Nationaliteten kan vi ju inte gora sa mycket at men vi borde definitivt ha gjort nagot at dresscoden.. F1-skjorta, F1-keps, F1-nyckelband, F1-svettband o.s.v. Vi kunde naturligtvis ha kopt oss ur knipan men tyvarr hade da halva reskassan gatt at i och med att de var ganska bra pa att ta betalt for sina prylar och klader. Det enda vi var nara att kopa var kepsar fran Lotus i och med att de hade kop en betala for tva, vi vagade dock inte gora det av radsla for att vi valde det samsta teamet eller att vi skulle forarga nagon arg ryss.
Innan loppet startade gick vi runt pa omradet och tittade pa bilar och prylar samt vantade pa autografsigneringen. Herman tyckte att det kunde racka med att se pa signeringen lite pa avstand men Pernilla blev helt "starstrucked" och forsokte tranga sig fram till staketet for att fa en skymt av idolerna som hon inte visste att hon avgudade foregaende dag.. Men det var kul att se forarna pa riktigt.
Vi holl lite pa Lotusteamet for att de hade billiga kepsar och sedan holl vi pa Rubens Barrichello eftersom han sag sympatisk ut och att det ar lite synd om honom for att han har fatt lira andrafiolen bakom Michael Schumacher tidigare. Pernilla holl ocksa pa Fernando Alonso eftersom hon kunde hans namn och Herman holl pa Nico Rosberg eftersom hans pappa ar finsk.
 Det fanns ingen speaker och resultatskarmen var sa langt ifran att vi var tvugna att zooma in med kameran pa tavlan och sedan zooma digitalt pa bilden for att kunda folja stallningen. Ganska snart visade det sig att Sebastian Vettel fran Tyskland var ganska vass pa att kora bil, han ledde fran start till mal. Lite fusk att han som ar bast far starta forst.. Trots att vi holl pa halva startfaltet sa var det ingen av dessa som tog sig till prispallen, Barrichello fick punktering, Lotus bilar var langsamma, Alonso tog det lugnt och Rosberg funderade pa hur mycket vodka han skulle dricka pa efterfesten.
Tur var det att vi inte satte nagra pengar iallafall..
Efter racerbilsloppet akte vi upp till Nationalparken Taman Negara for att utforska regnskogen dar det skulle finnas tigrar och elefanter. Vagen dit var mycket trevlig med en tre timmars batfard pa brunt vatten genom djungeln. Efter att ha bekantat oss lite med den narliggande djungeln bestamde vi oss for att ta en tur langre bort fran civilisationen for overnattning dar det skulle vara storre chans att fa se vilda djur. Tills dess hade vi bara sett nagra apor som gjorde oss uppmarksamma pa dem genom att kasta frukt pa oss, dock utan nagon vidare precision.
Enligt planeringen skulle vi vara 4 dagar i djungeln och aka hem pa morgonen den femtonde for att mota upp ett nyforvarv i resandet pa Kuala Lumpurs flygplats. Men.. Herman hade gjort en liten miss i protokollet och det visade sig att nyforvarvet skulle anlanda en dag tidigare an beraknat.. Tidpunkten da poletten ramlade ner var sen eftermiddag dag nummer 3 sa vi fick helt enkelt skynda oss ut i skogen for overnattning pa narmre hall. Med 10 minuters marginal for att det skulle vara godkant begav vi oss ut i djungeln med raska steg, rentav smaspringande for att hinna fram innan morkrets inbrott. Djurskorden blev en ekorre, en odla, nagra rattor, eventuellt ett vildsvin och en spindel. Tigrarna var nog ganska bra pa att gomma sig.. Trots djurmissarna sa var det haftigt att sova ute i djungeln, sarskilt vid gryning och skymning da det ar ett nastan oronbedovande ljud av insekter och faglar, dar har syrsorna hemma i Sverige lite att ova pa.

Nar djungeln var avklarad begav vi oss tillbaka till Kuala Lumpur for att mota upp nyforvarvet pa flygplatsen. Sjalvklart var vi forsenade men sakerhetskontrollen var underbemannad sa vi mottes i lagom tid i ankomsthallen. Nyforvavet John kommer att sla folje med oss har i Malaysia under tio dagar och kommer troligtvis vara brunare an oss efter 3.. Likt de tre vise mannen hade han med sig gavor sa nu har vi spant vara bukar ytterligare med losgodis och semlor.

Kuala Lumpur ar en valdigt modern stad med monorails, skyskrapor och gigantiska shoppinggallerior. Vi har hort ryktas att man ska bygga om commerce i Skovde och vi hoppas verkligen att man har haft en delegation i KL for att fa inspiration. Det finns alla mojliga varianter av varuhus, fran de som saljer 100% akta kopierade markesvaror.. till de som far NK att framsta som kopstaden utanfor Axvall. Det mest vidsynta kopcentret har haft den fina smaken att forutom bowlingbana, bagskytteanlaggning och karusell aven inrymma en rejal berg o dal-bana som strackte sig over tre vaningar och aven hade en loop.

Vi har besokt Petronas Twintowers och gatt over dess skybridge samt varit uppe i den ena toppen. Helt klart maktigt men det ganska narbelagna TV-tornet var straet vassare i och med att det lag pa en kulle och saledes kom lite hogre upp samt att det snurrade runt. Vi at dessutom en fantastisk buffe nar vi var dar uppe for att fira att John hade kommit forbi och att vi nu har kommit halvvags i tid pa vart resande. Enda smolket i gladjebagaren var att det var osregn och moln som begransade utsikten ganska rejalt men lagom till desserten hade det spruckit upp sa att vi kunde se riktigt bra.    

I natt aker vi buss till ostkusten for att imorgon med bat ta oss vidare ut till Pulau Tioman.

Ha det gott darhemma!

Regn eller inte regn - det ar fragan

Efter att ha akt skytrain till Bangkoks flygplats sa steg vi pa planet som tog oss till Kuala Lumpurs dito. Dar spenderade vi nagra timmar innan vi flog vidare till Langkawi. KL:s flygplats var i modernaste laget och gjorde att vi (mest Herman) fick lite mindervardeskomplex vid tanken pa Skovdes flygplats.

Efter att ha konsulterat vadersiten yr.no var vara forvantningar pa vadret pa Langkawi ungefar lika stora som SAAB:s forvantningar pa att leverera vinst. Det visade sig dock att yr for forsta gangen pa var resa hade fel! Pga vara forvantningar om regn skyndade vi oss ner till stranden den forsta morgonen nar vi skymtade solen. Vi njot sedan av solsken hela dagen och glomde bort att applicera solkramen sa rikligt som vi borde gjort. Resultatet blev kraftfargad hud lite har och dar, varst drabbad blev Hermans panna som numera paminner om en stolt fjallskivling.
Vadret var kanon hela tiden under var vistelse pa on. Vi hade nagra skona dagar dar vart storsta bekymmer var att halla ett oga pa paragliders (fallskarm efter bat) som landade lite varstans med fallskarmar intrasslade i solstolar och parasoll. Killarna som skotte verksamheten verkade ta det mesta i livet med en klackspark vare sig det gallde sakerhet eller det orange kuvertet. Men kul hade dom..
For att vila var hud varvade vi solstolsliggandet med utflykt pa on. Efter att men viss besvikelse upptackt att vi inte kunde hyra vespor med vara korkort var planen att hyra bil istallet. Vart svenska sakerhetstankande i kombination med viss osakerhet bakom ratten vid vanstertrafik och det faktum att forsakringen inte tackte skada pa andra bilar om vi skulle orsaka en olycka gjorde att vi fick ge upp aven denna ide. Vi istallet aka runt on i taxi vilket for all del var bade bekvamt och billigt. Vi roade oss med att aka linbana igen, denna gangen uppfor ett litet berg med fantastisk utsikt over on och havet. Vi gick ocksa pa en nagot vinglig bro hogt upp i luften vilket var fint men bron gungade lite orovackande stundtals.

Nar Langkawi var avverkat tog vi en bat till on Penang, narmare bestamt till dess storsta stad Georgetown som var det brittiska samvaldets forsta besittning i sydostasien. Staden anvandes for att utbyta erfarenheter och saker med lokalbefolkningen. Dock var det mest engelsmannen och de fa rika ur befolkningen som blev annu rikare, troligen pa bekostnad av den stora massan av folk. Handeln har lockat dit folk fran bade nar och fjarran och blandningen av europeisk, indisk, muslimsk, kinesisk och malaysisk arkitektur och kultur har gett staden en mycket charmig stadskarna som nu fatt varldsarvsstatus.
Forsta natten vi bodde i Georgetown valde vi ett hotel som enligt guideboken skulle ha luftiga och frascha rum. Vi undrar hur mycket guideboksforfattarna fick betalt for att skriva dessa ord med tanke pa att den totala golvytan inklusive dubbelsang och badrum var max 7-8 kvadratmeter. Det fanns inga fonster och rummet luktade som en fuktskadad kallare. Priset var dock endast 70 kronor. Vi bestamde oss dock efter en natt pa detta stalle for att vi minsann var varda battre an sa och lyxade till det med ett dubbelt sa dyrt och 100 ganger sa frascht rum. Det var en val vard uppgradering och det var skont att komma hem till hotellet utan att oroa sig for att rattor atit upp vara vaskor.

Vi gillade Georgetown mycket och har man vagarna forbi ska man absolut aka dit, det var som ett helt Asien i miniatyr. Nu har vi efter en behaglig tagresa (tag ar absolut vart favorittransportsatt) anlant i Kuala Lumpur dar vi imorgon ska se formel1-loppet. Yr.no lovar regn men de har ju haft fel forr.

Over and out

Det blev inte riktigt som vi tankt oss..

Sa efter var fantastiska vistelse i Luang Prabang inledde vi resan soder ut mot Vang Vieng for att agna oss at den lokala folksporten tubing. Bussresan gick efter omstandigheterna bra, tokigt kall AC och serpentinvagar i 8 timmar istallet for utlovade fem. Tubing gar till pa sa satt att man hyr en gammal innerslang fran ett lastbilsdack, blir skjutsad uppstroms en flod, flyter medstroms tillbaka till stallet dar man utgick och under tiden stannar man pa strategiska viloplatser dar man kan dricka foretradelsevis alkoholhaltiga drycker.. Detta sag vi fram emot, vem vill inte flyta omkring i ett dack njuta av solen och dricka paraplydrinkar?

MEN.. Tyvarr hade vi inte konsulterat vara ofelbara vanner fran norge (www.yr.no) vilket ar ett misstag som har gjorts tva ganger pa kort tid.. Nar vi kom fram regnade det lite latt och efter att ha kontaktat de norska vannerna visade det sig att saken skulle bli an varre kommande dagar. Bilden som vi hade malat upp hade inte sa mycket regn med sig som norrmannen menade pa skulle komma. Vi bestamde oss for att ta en funderare pa saken och innan vi visste ordet av sa insag vi att vi dessutom var hemsokta av bedbugs.. For er som inte vet sa ar det ungefar som myggbett fast att de sitter kvar flera dagar for att klia lite extra lange, de har aven den goda smaken att bosatta sig i klader och komma tillbaka med jamna mellanrum for proviantering. Herman fick tva bett och Pernilla 47.. Trots detta bakslag beslot vi oss for att fortsatta funderaren pa en lokal bar med lite mat och ol. Det var riktigt trevligt och vi var ganska nara pa att besluta oss for en omgang tubing nastfoljande dag nar ett gang svenskar kom in pa baren knappt kontaktbara. Efter att de bestallt ol valde en av dem att vomera pa vara flipfloptofflor (vi satt pa en matta en bit bort). Pendeln svangde tyvarr till tubingens nackdel.. Vi kopte nya tofflor och dagen efter tog vi bussen till huvudstaden Vientiane. Pa bussen traffade vi nagra trevliga svenskar som vittnade om lagt vatten d.v.s. dalig strom och valdigt mycket overforfriskat folk. Kandes lite bra men det var anda med lite sorg vi lamnade  Vang Vieng utan att ha tubat. Ungefar som att man skulle lamna Granna utan att ha atit polkagris..

Bussresan gick alldeles utmarkt och var faktiskt framme pa utsatt tid. Val framme skulle vi bara ta oss in till centrum.. Vi blev vallade fram till en minibuss med ett tiotal platser och priset skulle vara 20000 kip per person alltsa knappt 20 kronor. Ett gang hetlevrade fransman tyckte att detta var ett brutalt overpris och de redan inpaketerade vaskorna fick plockas ut ur bussen. Vi satt dock kvar som de neutrala svenskar vi ar. Till slut blev dock bussturen installd och vi fick ta en taxi for 40000 istallet.. Med skillnaden att spektaklet tog 40 istallet for 10 minuter.

Vientiane kanske inte visade upp sig fran sin basta sida i och med att osregnet som var utlovat i Vang Vieng aven var utlovat, och kom, i rikliga mangder aven dar. Det blev lite tempelbesok promenad i staden och aterigen fika pa ett skandinaviskt bageri. Har fanns det till och med semlor som vi, eller rattare sagt Herman, at som enligt egen uppgift hellre hade atit mammas eller till och med sina egna. Men det var hur som helst bra att fa en semla detta ar aven om kvaliteten inte var sa hog. Vientiane kanske fortjanade en mer ingaende exkursion men vadret gjorde att staden inte levde upp till att ens vara i narheten av Luang Prabang. Pa bageriet salde de dock Ahlgrens billar och salta fiskar for en smarre formogenhet men det var gott och gjorde oss lite lyckligare. For att ta sig till Bangkok kunde man valja buss eller tag och efter vara bussupplevelser och vara goda erfarenheter av tag sa valde vi det senare. Taget var en aning slitet och vi delade kabin med 40 andra resenarer. AC:n var installd pa arktiskt klimat och det var ljust hela natten men totalt sett sa var tagalternativet mycket battre an bussarna.

Val framme i Bangkok borjade vi med att leta upp ett nytt tag for att kunna ta oss ner till sodra Thailand och sedan ut till Langkawi som ligger strax vaster om gransen mellan Thailand och Malaysia. Tyvarr visade det sig att jarnvagsralsen langre ner i landet hade tagit illa upp av all nederbord och helt sonika bestamt sig for att inte slappa fram nagra tag pa ett tag.. Som ni kanske har sett pa nyheterna sa har det varit rejala oversvammningarna dar nere. Vi borjar nastan undra vad det ar fragan om.. Terrordad i Moskva, batolyckor i Halong Bay, jordbavning i Burma och oversvamning i Thailand. Vi verkar ju iallfall halla oss ifran det hela vilket kanns bra. Det fick saledes bli flyg vilket ar ganska billigt i denna del av varlden. MEN.. Aterigen hade vi glomt norrmannen. Om man besitter nagon form av slutledningsformaga kanske man kunde rakna ut att daligt vader i sodra Thailand ocksa betyder daligt vader utanfor dess kust.. Saledes ska det vara regn pa Langkawi nar vi ar dar enligt norrmannen och deras prognoser har ju visat sig stamma med rent kirurgisk precision..

I Bangkok valde vi denna gang att bo i de lite mer moderna delarna med skytrain och gigantiska kopcentrum runt hornet. Efter forra vistelsen i denna stad kan man saga att betyget var helt ok. Det ar forvisso trangt, mkt trafik och en del tjatiga forsaljare men det gor inget. Det kanns som om hela staden ar en enda stor matfestival. For er som inte vet att vad matfestivalen ar sa ar det en festival som ager rum i skovde dar man ater mat och njuter av sensommarvarmen.. Dock ar det snarare regn an sensommarvarme och matportionerna ar inte direkt i storsta laget.. Men har i Bangkok ar det ju varmt pa kvallen maten ar billig och alla ar glada.. Kort sagt tycker vi valdigt bra om denna stad och betyget har helt klart kommit up till MVG. Nu ska vi bege oss till Langkawi for att sola och bada.. Eller huttra i regnponchos..

ZIP och VIP

Laos ar ett land dar man inte stressar upp sig i onodan.. Att fraga om tider eller andra saker som kan anges i exakta tal ar som att prata for dova oron, de har till fullo annamat det australiensiska "-No worries.." Till en borjan var det lite latt eller rattare sagt fruktansvart enerverande men efter hand sa har vi insett att de bara ar sa det ar och att folket ar valdigt vanligt sinnat. De haller helt enkelt vad de lovar sa nu har vi kunnat lugna ner oss lite. Igar var vi inne pa en resebyra for att fraga om en flygresa till Bangkok och den trevlige forsaljaren svarade att de hade en flygresa men att det var mycket battre att ga over vagen till en konkurent som hade billigare resor som dessutom var direktflyg. Som sagt trevligt men helt oforstaeligt. Ett lite annorlunda satt att se pa saker helt enkelt..

ZIP
Efter en tva timmars skumpig fard med pickup rakt ut i djungeln borjade vi promenera. Laos ar ganska kuperat och vi hade gladjen att fa ga uppfor i tva timmar. Helt genomsvettiga kom vi fram till en liten stuga mitt djungeln dar vi fick varsin sele att satta pa oss. Den vidare promenaden var betydligt mer angenam i och med att vi med jamna mellanrum fick koppla fast selen i en zipline eller kort och gott en vajer. Dessa vajrar gick sedan over diverse dalgangar med mellanlandningar i trad och kojor. De langsta var 500 meter langa och hade en hojd pa ungefar 100 meter. Om vara mammor hade varit dar och gjort en sakerhetskontroll innan sa misstanker vi att de hade domt ut foreteelsen ganska hart.. Hjalmar fanns inte som tillval men de kanske resonerade som sa att ett fall fran hundra meter inte skulle bli battre av en hjalm.. Man kan val saga att det var med en skrackblandad fortjusning som man gled ut pa vajrarna men det var hur som helst valdigt haftigt. Overnattningen gjordes i i tradkojor ca 80 meter upp i traden, enda sattet att komma dit eller darifran var via linbana, toaletten var ett hal i golvet och det utlovade dricksvattnet var en ledning fran ett narbelaget vattenfall. Vid fraga om det var ok att dricka detta vatten sa var svaret givetvis - No worries, we drink it every day.. Vi var alldeles for torstiga och langt ute i djungeln for att starta en argumentation angaende vasterlandsk tarmflora..

VIP
Nar vi efter tre dagar ute i djungeln skulle bege oss vidare bestamde vi oss for att lyxa till det lite. Varfor inte sla till pa en VIP-buss? Ni som har smakat pa den hogkvalitativa husmanskosten pa VIP Mullsjo eller kant av den forstklassiga servicen pa VIP Ljunga nar ni kopt en glass och da trodde att begreppet VIP var sa att saga lite urvattnat trodde helt enkelt fel..  Bussbolaget vi akte med har vattnat ur begreppet mer bokstavligt. Vi satt i minimalt utrymme med saten som visserligen kunde fallas bakat men detta innebar ju ocksa att personen framfor kan falla bak sig ocksa... Herman hade dessutom oturen att sitta ut mot gangen dar extra "sittplatser" finns och personen som satt pa golvet anvande sig oblygt av Hermans ben som ryggstod. Efter 2 natter pa stenhard madrass i trakojor (visserligen valdigt mysigt men man blir ju inte direkt utsovd) sag vi inte fram emot 14 timmar i nattbuss. Var uteblivna entusiasm for farden blev om mojligt annu mindre nar det helt plotsligt borjade lacka vatten fran luftkonditioneringen i framre delen av bussen. Varst var det for oss (saklart) och paret brevid. Det borjade som ett latt droppande som kunde stavjas genom att binda upp gardinen pa ett fiffigt satt (som Herman kom pa och som resten av bussen sedan kopierade). Denna losning var dock ytterst tillfallig och nar droppandet blev till rinnande sa vi och flera med oss till personalen pa bussen att de far forsoka fixa detta. Losningen fran deras sida blev att stanna till och kopa 0,5L plastpasar... Sa bevapnade med dessa minimala plastpasar forsokte vi forhindra att vattnet hamnade pa oss. Antar att det var en ganska rolig syn, vi hade dock svart att se det lustiga i situationen just da... Efter tva timmar slutade dock droppandet lika snart som det borjade och vi kunde istallet koncentrera oss pa att forsoka ignorera busschaufforens idiotiska omkorningar pa den mycket smala och mycket krokiga bergsvagen. Dodsskracken avbrots endast under de korta stoppen for kisspauser som innebar att vi helt enkelt stannde till vid sidan av vagen och alla fick utratta sina behov vid vagkanten. Detta var relativt problemfritt for den manliga halvan av var duo men innebar mer problem for den kvinnliga halvan.
Kort sagt: vi var glada nar vi anlande valbehallna i Luang Prabang.

Luang Prabang
Luang Prabang ar en mycket mysig stad dar den franska kolonialismen satt sina tydliga spar i arkitekturen. Vi blev mycket fortjusta i denna stad direkt och har igar och idag strosat runt och njutit av omgivningen. Dessutom lyxar vi till det med lite battre boende an vanligt (vilket innebar att vi far lagga ut motsvarande 130kronor) och har hittat ett skandinaviskt bageri (tack for tipset Anna-Karin!) dar vi idag atit kanelbulle och dammsugare.

Idag har vi provat pa att vara elefantskotare. Bilder finns att beskada via picasa-lanken. Mycket rolig upplevelse! Elefanterna kandes ganska hoga att klattra upp pa och nar man val satt pa nacken forvanades man over elefanthuvudets storlek, harstranas grovlek och franvaron av bra saker att halla i om man skulle ramla ner.

 

Igar fick vi reda pa att det varit en jordbavning i Burma pa gransen till Thailand och Laos ca 20 mil fran dar vi befinner oss. Vi kande inte av den overhuvudtaget trots att den enligt tidningarna kunde kannas anda till Hanoi i Vietnam.

 

Ha det bra dar hemma!

Bangkok och Mangrovetrask

Var ursprungliga plan var att vi skulle ta oss norr ut i Kambodja och sedan vidare upp i Laos. Planerna andrades dock efter musikvideoupplevelsen. Eller for att tiden verkar springa ivag.. Nu ar vi tagit oss ut med kusten till Kroh Ko Kong dar vi har tittat pa Mangrovetrask. Trots ett skyfall som regnade igenom vara regnponchos sa var det haftigt, lerigt och valdigt mycket trad. Nu vet vi vad vi sparar pa nar vi inte ater tigerrakor (Sadana dar stora rackare till rakor som ar valdigt goda) och det kan vi gott fortsatta med.

Efter traskvisiten fortsatte vi over den narbelagna Thailandska gransen och tog en buss till Bangkok. Som vanligt korde chaffuorerna som om det var de sista de nagonsin skulle gora och i detta land dartill pa fel sida.

Bangkok valde att visa upp sin absolut regnigaste sida den forsta dagen men det gjorde inte sa mycket eftersom vi agnade var tid at att spatsera omkring pa ett stort elektronikvaruhus for att hitta en digitalkamera. Efter att ha tittat runt och kant pa diverse olika kameror bland annat en Canon IXY (!?) sa bestamde vi oss for att sla till pa en modell av fabrikatet Sony. Mitt i i kopeforhandlingen borjade den thailandska forsaljaren prata svenska. Forst trodde vi att han var ett lingvistiskt geni som korde svenska pa gehor men det visade sig senare att han hade bott en period i Ockelbo. Tyvarr vagade vi inte fraga varfor eftersom vi var radda att han var en av dessa lurade barplockare och vi sade nagot om prinsen istallet.. Han var dock trevlig och kameran hanger fortfarande ihop.

Andra dagen agnade vi oss at det kungliga palatset och nagra intilliggande tempel. Det kungliga palatset maste sagas vara en aning mer kitshigt an dess svenska motsvarighet. Trots att det sag ut som om arkitekten hade fatt provision for varje glittrig sak som han kunde komma pa sa var det anda ganska fint pa nagot satt. En liggande 25 meters guldfargad Buddhafigur borde ju alla stader med sjalvaktning ha..

Nar den korta visiten i Bangkok var over sa tog vi bussen norrover. I sann tysk anda fick vi aka till tagstationen varifran vi blev transporterade med taxi till en bakgata nagonstans i staden som fungerade som nagon sorts bussterminal. Efter en timmes vantan pa trottoarkanten sa kom det nagon som pekade ut mot en storre vag dar en buss just stod parkerad. Efter att ha fatt klamma sig igenom en glipa i ett staket sa lyckades vi allafall komma ombord pa bussen som verkade helt ok. Tills dess att de startade AC:n.. Trots filtar och strumpor fros vi hela vagen under den 8 timmar langa bussresan..

Efter ytterligare tva bussresor har vi nu tagit oss upp till det nordligaste av Thailand och tagit oss over Mekongfloden och kommit in i Laos. Imorgon ska vi ut i djunglen for att sova i tradkojor och glida fram pa nagon sorts linor genom tradtopparna. Det blir spannande.

Paradiset

Bussfarden fran Phnom Penh till Sihanoukville pa Kambodjas sydkust innebar 4 timmar pa vagen. Bussbolaget forsokte dock att gora sa att tiden gick snabbare genom att visa musikvideor med hog volym. Tank er Idol-Ola i Kambodjansk tappning sjunga latar av Backstreet Boys-typ dar alla videor hade temat olycklig karlek. Pa musikvideon rullas ocksa texten i basta karaoke-anda. Som tur var kunde folk halla sig fran att sjunga med. Vid ankomst till Sihanoukville var vi lika lyckliga som Colombus var over att fa land i sikte..Kanske lyckligare till och med..

Natten tillbringades i en bungalow 10 meter fran havet som hade inneboende grodor pa toaletten. Vattnet var dock varmt och skont. Boendet lag pa en ganska avlagsen strand och turen i tuk-tuk dit pa skumpig grusvag med rod sand gav oss Sven Hedin-kansla for andra gangen denna resa.

Foljande dag var det dags for en 2 timmars battur ut till en o utanfor Sihanoukville och narmare bestamt till Lazy Beach (bra namn va?). Vi lade till vid en sliten brygga i kanten pa en 400m bred vik. Sanden var vit och lysande likt taket pa Taj Mahal i solsken. Vattnet var underbart turkost och behagligt svalkande. Dar lag 15 mysiga bungalows precis vid vattnet med djungeln som bakgrund. Helt enkelt paradiset! Precis som i paradiset fanns det egentligen bara en regel vilken gallde den forbjudna frukten. Du skall icke hava frukt eller nagot annat atbart i din bungalow. Som de lydiga paradistorstande svenskar vi ar lamnade vi naturligtvis in vara medhavda bananer. Vi gick till sangs mycket nojda med att ha bytt ut grodbungalow mot paradisbungalow. Mitt i natten vaknade dock Herman med ett ryck, inte av att Pernilla satt och knaprade pa ett forbjudet apple men val av att en rejal ratta sokte igenom var upplagda packning. Han hade troligtvis lockats dit av vart bortglomda kokosnotsgodis som lag i en av vaskorna och som han (eller kanske var det en hon) lyckades ata upp en hel del av. Efter diverse forsok med vasande kattljud och hot om vad som vantade honom om han/hon kom tillbaka blev vi lamnade ensamma. Pa morgonen hade vi ater djurbesok men da av en drygt 20 cm (plus svans) lang och kraftig odla som dock verkade valdigt mycket trevligare an rattan eftersom den inte at pa vara saker och rorde sig langsamt.  Efter syndabekannelsen om kokosnotsgodiset stadades var bungalow och utrustades med nagot sorts lim som rattan skulle fastna i om den kom tillbaks (lite tveksam metod tyckte vi men men...). Trots detta var rattan tillbaks redan tidigt pa kvallen och verkade klokt nog inte ett dugg intresserad av limmet utan var formodligen ute efter mer godis. Vi var dock forberedda och jagade ut rattan bevapnade med en kvast. Vi fick efter detta spektakel byta bungalow vilket kandes ganska bra..

Pa vagen tillbaks till fastlandet rorde sig baten mer upp och ner an vad den gick framat. Vi lyckades tappa i var vaska med bocker och tyvarr var "lilla" kamera (som inte gillade saltvattendoppet och nu vagrar fungera) sa det blir inga bilder upplagda denna gang och for en tid framover. Vi planerar att kopa en ny i Bangkok dit vi anlander om nagra dagar.

Trots dessa motgangar hade vi garna stannat kvar pa on fler dagar an de tre det blev. Lazy beach kommer definitivt vara ett av de stallen som vi kommer langta tillbaks till nar vi ater ar hemma i Sverige.

Tempelfrossa

Phnom Penh
Kambodjas fordonspark bestar av Tuk-tukar, mopeder, Toyota camry av arsmodell 1987till 2002, Lexusjeepar och 1 Volvo S70. I huvudstaden Phnom Penh ser man valdigt mycket av dessa hela tiden samtidigt som man med 194 i puls och fara for livet forsoker korsa gatan. Har har vi varit runt och tittat pa olika sevardheter som har med roda khmerernas tid vid makten att gora. S-21 och Choeng Ek vilka ar ett fanglager med tortyr respektive platsen dit man togs for avrattning efter att man "erkant"sina brott mot regimen, tex att man varit CIA+KGB-agent(!?). Riktigt otrevliga stallen men samtidigt intressant. Sjukt att dessa otrevligheter hande for bara 30 ar sedan, vara haxprocesser framstar som rena barnleken. I Phnom Penh har vi otroligt nog sprungit pa samma tyska par som vi delade sittplats med pa baten till Phnom Penh inte mindre an tva ganger och har nu blivit tvugna att damma av skoltyskan vilket inte ar helt latt. Vid vart forsta besok till Phnom Penh forsokte vi vid tva tillfallen se det kungliga palatset men forsta gangen var det lunchstangt och andra gangen var det stangt av nagon oforklarlig anledning.

Siem Reap och Angkor-templen

Vi tog bussen till Siem Reap och vilka stiger pa bussen om inte det tyska paret som ocksa skulle se templen vid Angkor. Sa da tankte vi att ska vi anda halla pa och springa pa varandra sa har kan vi lika garna sla folje en bit och dela pa guide i tempelomradet. Angkor bestar inte av ett tempel utan ar ett helt omrade stort som en medelsvensk skog med tempel i olika grad av restaurering. Forsta dagen besokte vi inte mindre an 8 tempel, dock inte nagot av de mest kanda utan nagra som var fran typ 900-talet. Den 35-gradiga varmen gav upphov till en viss tempelutbrandhet men kvallens sjalvmedicinering med den lokala olen gav oss gnistan tillbaks. Dag tva ville vi garna se soluppgangen over Angkor Wat som ar det mest kanda templet och vi gick saledes upp fore tuppen. Vi hade tyvarr inte konsulterat John Pohlman innan sa vi blev lite overraskade av att solen tacktes av tjocka moln och sporegnet kom som ett brev pa posten... Kandes ungefar som midsommar.. Som tur var slutade det regna efter frukost och vi kunde se de mer kanda templen Bayon, ta Promh och saklart Angkor wat. De fortjanar helt klart sin status som varldsarv for det var fantastiskt att ga omkring bland templen och vi blev inte sa tempeltrotta som vi trodde innan. Dock rackte det gott med tva dagar och behovet av fortsatt sjalvmedicinering fanns aven efter dag tva. Olen intogs tillsammans med lite finare mat for $4 per person.

Phnom Penh - The return

Aterfarden till phnom penh gjordes med bat vilket enligt uppgift fran foretaget vi kopte biljetter av skulle ta 5-6 timmar. Batresan var valdigt fin pa den stora sjon Tonle Sap och sedan pa floder som kantades (givetvis) av badande vattenbufflar och vinkande nakna barn. Vart syfte med att gora ater ett besok i huvudstaden var att fa se det kungliga palatset som vi misslyckats med tidigare. Dock tog batturen inte de utlovade 6 timmarna utan snarare 9 vilket gjorde att templet (igen) var stangt nar vi kom fram. Suck! Nar vi senare pa kvallen dessutom fick en kackerlacka i maten kandes det ungefar som att hela varlden var emot oss.. Idag har vi dock lyckats med det tidigare till synes omojliga att fa se palatset. Hojdpunkten dar var Silver Pagoda som hade ett golv av silverplattor som vagde ett kilo styck och en imponerade buddha gjord av 90kg guld och utsmyckad med 2086 diamanter.
Idag tar vi bussen till Kambodjas sydkust och staden Sihanoukville for rehabilitering av viss tempeltrotthet som ska botas med sol och bad. Nu har vi dock kontaktat Pohlmans norska vanner som sager att det finns stor risk for nederbord de narmsta dagarna, en kunskap som inte gjorde oss nagot gott alls..

Ingen Apocalypse har inte

Cu Chi tunnlarna ligger ett tiotal mil utanfor Saigon men det tar ungefar en halv dag att kora dit i och med att kommunens trafikplanera har haft ledigt. Jamt.. Vi steg upp i ottan for att hoppa pa bussen som darefter korde oss runt i halva staden far att plocka upp fler tunnelintresserade turister. Nar vi val hade kommit dit sa fordes vi runt ungefar som en skock far for att titta pa fallor, tunnlar och en informationsfilm. Det gavs ocksa mojlighet att krypa genom ett tunnelavsnitt pa knappt hundra meter vilket vi sjalvfallet gjorde. Lite smabokigt och inget for en klaustrofob och da hade de anda gjort tunnlarna turistanpassade. Med den vanliga storleken sa hade vi suttit kvar dar an idag.. Kul stalle men gruppen var alldeles for stor vilket forstorde upplevelsen fast vi borde kanske tankt till lite nar turen kostade ungefar lika mycket som en billigare lunch..

I Saigon har vi varit pa marknad for att inhandla pinnar for att kunna inmundiga asiatisk mat pa ett lite mer pretantiost satt. Kjol, hattar och sandaler koptes ocksa efter harda forhandlingar dar vi var ungefar lika lyckade som man kan tanka sig. Forsaljarna skrattade nog hela vagen till banken.. Det var ju dock valdigt bra handgjord kvalité..

Gustave Eiffels magnifika posthus har besokts men tyvarr dagen efter att vi kollade pa Pa sparet.. Vi har lirat bowling i en bowlinghall som lag hogst upp i ett lyxigt varuhus av NK-typ men hallen forde tankarna mer till Degerfors bowlinghall. Aven om man inte har varit dar sa kan man nog visualisera hur det skulle kunna se ut.. Bowlingen slutade efter tva serier oavgjort och fick avslutas med basketstraffar dar Pernilla vann.. (Ibland maste man vara snall. red. anm.)

Mekongdeltat har besokts via stor bat, liten bat, snabb bat, lokal bat, roddbat och cykel. Vattnet har en siktbarhet som far Langens vatten att framsta som en bergssjo i alperna. Deltat bestar av ett orakneligt antal floder och kanaler. Det bruna vattnet verkar vara bra for vaxtligheten i och med att det ovan land ar gront overallt med diverse fruktodlingar som erbjuder alla mojliga sorters frukter. Dock inte apple men vi har fatt prova pa en hel del som har smakat gudomligt ananasen har varit bast foljt av minibananer och papaya.

Vi bodde hos nagra lokala bonder dar vi fick lara oss att gora varrullar och vietnamsesisk risomelett tillsammans med nagra danskar och belgare. Maltiden har efter en jamn omrostning med borstijsoppan i Moskva utsetts till resans basta mat. Att man alltid ska behova gora det sjalv.. Eventuella kommerntarer om att ni nu ska bli bjudna pa diverse lackerheter kan ni lata bli i och med att det inte gar att fa tag i de ratta ravarorna.. Belgaren kande att han definitivt skulle kunna bo har rasten av sitt liv for att leva ett sadant skont liv. Nar guiden papekade att de brukade ga upp 04:30 och flickvannen papekade att internet ar en svaratkommen ravara i Mekongdeltat sa tog han tillbaka det hela litegranna.. Han jobbade inom data och sag ut att ha gjort ungefar lika mycket jordbruksarbete som drottning Silvia.

I Mekongdeltat gillar man marknader och vattnet ar ingen begransning utan istallet en tillgang. De har den i Sverige inte helt vanliga marknadstypen flytande marknad, det gar till pa sa satt att man tar man som forsaljare satter upp de olika sorters frukt man har i en mast och sa saljer man sedan detta till batarna som kommer dit. Eller rattare sagt till manniskorna pa batarna.. De salde aven levande gris men tack och lov hade de inga hangande i masten (aven om det hade sett bra ut pa kort). Utover flytande marknader har de aven vanliga marknader men med lite ovanliga saker att salja sa som grodor som fladdes levande och darefter fortfarande levde (eller atminstone verkade synnerligen levande), rattor pa grillpinne, levande giftormar, levande fisk i hinkar utan vatten m.m. Nar Herman fragde guiden om denna fabless for levande var svaret ganska sjalvklart "Vietnamese people like fresh food".. Nu ser vi fram emot att ICA-Maxi borjar med detta ocksa. Eller inte.

Efter utforskning av Vietnamdelen av Mekongdeltat sa har vi nu tagit baten till Kambodja och narmare bestamt Phnom Penh. Granspassagen var inte riktigt lika nitiskt som kamraterna i Kina och Ryssland foredrar att ha den.. Vi hade med latthet kunnat fora med oss en vit Ford Granada Kombi slapandes efter baten pa en pram i det bruna vattnet utan att nagon hade tagit en notis om det hela..Tyvarr hade vi inte nagon sadan att tillga men det var hur som helst lite kittlande att tanka pa att det skulle kunna ga.

Som sagt ingen Apocalypse har inte. Snarare tvart om. // Over and out

Skagget ar vack!

Hej!

Nu ar det sa kallade skagget historia for den har gangen.. Efter att det har varit en palitlig foljeslagare pa var resa sa har det nu fatt ge vika. Trots smicker (?) som att Herman skulle vara lik broderna Sedin, forslag om en skepparkrans och tips om att man kan anvanda vaselin i mustachen sa fick det helt enkelt forsvinna..

Dykningen borjade med tva heldagar dar formiddagen bestod av teoriplugg och eftermiddagen agnades at skills i en pool. Efter att vi klarat av detta sa var vi redo for det stora havet. 40 minuter ut i sydkinesiska havet tranade vi pa ytterligare skills, bl.a. skulle vi ta av oss masken nere pa botten av oceanen sedan kranga pa den igen. Efter praktisk ovning i poolen loste vi detta som Hellner loste sprintloppet i Oslo. Dessvarre.. Borjade Hermans cyklop lacka in och det var lite lurigt att fa det hela tatt. Till slut fick han byta med den koreanske instruktoren Ming och da blev det nagot battre. Efter genomfort dyk berattade Ming om att det ar ett vanligt problem nar man har en sapass gigantisk mustasch som Herman har. Under aterstoden av dagen funderades det mycket pa mustaschens vara eller icke vara..

Rakningen genomfordes pa en kvallsoppen frisorsalong med en hederlig gammal rakkniv. Den vietnamesiske frisorskan undrade om Herman hade sparat skagget i ett helt ar.. Om det var smicker for att barga eventuell dricks, grov ironi eller helt enkelt sa mycket som en vietnames hinner spara pa ett ar kunde vi inte lasa ut pa hennes blick. Det kan ocksa ha varit for att hon visste att det skulle uppsta ett lattare blodvite pa kinden efter behandlingen. Vi lar dock aldrig fa veta.

Dagen efter bargades dock certifikatet utan nagra storre lackage. Man kunde tydligen anvant sig av vaselin for att fa cyklopet tatt mot mustaschen men det fick vi veta for sent. Kandes som sorglig film ungefar. Typ Romeo och Julia.

Sista dagen i Nha Trang begav vi oss med kabinbana ut till den narbelagna on Vinpearl Island dar nojesfalt med mera fanns att tillga. Vara forvantningar var ganska lagt stallda men efter att ha akt diverse vattenattraktioner, spelat arkadspel och tittat pa hajar och fiskar i ett stort akvarium sa var vi helt nojda. Kanske lite for nojda. Hela stallet var helt surrealistiskt. Korta koer eller inga alls, loopad reklam som kordes i bakgrunden vid matstallet och en gigantisk grotta i tva vaningar med arkadspel samt en 4 D Bio. Vinpearl Island var skrivet med Hollywoodbokstaver pa en bergsslutning.. Man behover inte ha sett sarskilt manga bondfilmer for att dra slutsatser om att det bodde en potentiell ond varldserovrare i berget och vi skyndade snabbt darifran innan det skulle komma upp en raket ur barnpoolen.

Mui Ne

Efter  harda studier behovde vi lite avkoppling.. Mui Ne hade en fin sandstrand billiga fisk- och skaldjursrestauranger och dar bestamde vi oss for att stanna ett par dagar. Dag tva blev vi aterigen kraftfargade och schemat fick laggas om. Vi hann dock med en del. Titta pa stora sanddyner dar vi dessutom akte nagon sorts pulka pa dessa, det stod i guideboken att detta skulle vara riktigt haftigt och vara forvantningar var ungefar lika hogt stallda som en femtonarings pa att for forsta gangen aka moped pa vagen. Herregud vi sager da det. Har man akt pulka pa Kulhult eller fran Ramshojden da blir man missnojd.. Istallet for en vidunderlig fartupplevelse fick vi mest sand i underkladerna.Vi eller Herman rattare sagt at Haj ocksa. Forlat WWF.

Saigon..

..eller kanske borde vi saga Ho Chi Min City eller HCMC. Vi valjer Saigon. Under dagen har vi besokt Sydvietnamesernas presidentpalats som inte har anvants sedan dess att Nordvietnameserna bestamde sig for att visa vart skapet skulle sta och korde igenom dess murar. Nagra hundra meter darifran sa var vi pa ett museum om Vietnamkriget. Skont att inte vara amerikan.. Det var ganska propagandaistiskt om det finns ett sadant ord men anda intressant.Imorgon sa ska vi forhoppningsvis aka ivag for att titta pa krigstunnlar i bergen utanfor staden i enligt prognosen 34-gradig varme! Vi ska dock inte klaga.. Det lovade vi varandra i Sibirien.

Tack och Hej! 

 

Hej pa er!

Nu var det ett tag sen och vi har hittat pa bade det ena och det andra under denna tid. Vi tar det fran borjan!

Efter att ha tillbringat nagra dagar i Hanoi och darmed sett uppskattningsvis en miljon olika vespor har vi borjat ifragasatta att man i Sverige skaffar en V70 sa fort man ska ha familj. Det gar ju precis lika bra med en vespa och sa lange man inte har fler an tva barn far hela failjen plats pa samma (plus packning for en kortare semester)!

Halong Bay
Fran Hanoi akte vi pa tva utflykter. Den ena till Halong Bay som ar en fin bukt utanfor Hanoi med massor av sma kalkstensoar. Det ar sa fint sa att det har fatt varldsarvsstatus. Vi bodde pa en bat dar en natt. Tyvarr var vadret lite halvkasst och mulet. Men vi hade roligt anda, paddlade kajak och at massor av goda skaldjur (som till och med Pernilla uppskattade mycket).



Nagon sorts snackor som ats tillsammans med lime och salt samt en krabba med mystiska prickar

 Under middagen samtalade vi med norrmannen Silje och Gunnar som fick oss att kanna oss som riktiga sallskapsresan-resenarer genom att beratta om sina resor till Kirgizistan (som vi nog inte ens kan stava till), Kamerun och Brasiliens djupaste djungler. Vi fick ocksa reda pa att man i Norge inte roar sig med att dricka snaps och ata kraftor pa sensommaren vilket var en nyhet for oss.

Vi laste igar om att det varit en batolycka i Halong Bay dar tva svenskor omkom. Troligen hande det bara nagon dag efter att vi var dar. Mycket tragiskt och otackt!

Sapa
Nasta utflykt bar ivag at motsatt hall namligen upp i bergen till den lilla bergsorten Sapa med omgivande byar. Vi forsatte vart tagresande genom att ta nattaget dit vilket gick utan problem.

Fran tagstationen bar det sedan ivag i minibuss pa serpentinvagar dar det fran borjan var klart vader men sedan tatnade dimman for att till slut uppna Lutzentathet. Kanske var det tur att det var dimmigt sa man slapp se ner i den valdigt valdigt djupa dalen. Val framme i Sapa startade vi var vandring som studtals var riktigt hal och lerig men med fantastisk utsikt over vattenfyllda risterasser och sma mysiga bergsbyar. Vi atfoljdes av en mycket bra guide som bara var en tvarhand hog och sag ut som om hon var 12 ar gammal (hon var dock 20). Stundtals fick vi ocksa sallskap av kvinnor fran de olika byarna som hade lustiga klader och lyckades salja roliga mossor och vaskor till oss. Medan vi gick roade vi oss med att tugga pa smaskiga sockerror (sa det ar nog tur att Pernilla planerar att ateruppta kontakten med svensk tandvard efter nastan 10 ars franvaro). Vi fick ocksa halsa pa i lite olika skolor, smaskolan sag ut nastan som i Sverige men med lite lerigare golv och en trumma istallet for ringklocka.

Pa vagen hem motte vi Silje och Gunnar igen, de hade naturligtvis valt det lite mer coola transportsattet mountainbike...

Natten spenderades pa overvaningen hemma hos en familj i en av byarna. Dar at vi mycket gott pa kvallen och den kyliga bergsluften kombinerat med varma tacken gjorde att vi sov som barn i drygt 10 timmar.

Nha Trang
Trotta pa det daliga vadret kande vi att det var dags for sol och bad! Nasta stopp fick darfor bli charterorten Nha Trang dar vi ar nu. Vi hade tva transportmojligheter Hanoi-Nha Trang. Det miljovanliga alternativet hade varit att ta taget i 25 timmar men istallet valde vi att betala $35 mer och ta flyget som tog 1 1/2 timme och innebar en betydligt mindre risk for att bli ranade. Ma polarisarna forlata oss!

Har har vi solat och badat i det synnerligen behagliga vattnet med roliga vagor. Naturligtvis har vi lyckats branna upp oss trots riklig tillforsel av solkram. Vi bor otroligt billigt och betalar bara $12 for ett dubbelrum centralt belaget och med utsikt over havet som maklaren skulle ha sagt och glomt bort att namna byggarbetsplatsen som upptar storre delen av utsiktsfaltet...

Idag har vi borjat en dykkurs som ska gora oss lika hemma i vattnet som gammelgaddan (Pernilla har ju i och for sig redan dykcert men gor kursen igen bara for att fa vara bast i klassen).

Skagget
Herman borjar nu fa tankar om att raka sig. Han skyller pa att mustaschen gor att det lacker in vatten i cyklopet samt att Christer Ulfbage talat till honom i en drom... Alltsa ar det tveksamt att skagget overlever tills nasta blogginlagg.

Over and out!

Pernilla och Herman

ps. Antligen lyckades vi lagga in lite bilder i blogginlagget! Tyvarr fungerade det bara en gang men fler bilder finns till allman beskadan pa picasa. Men nu har vi i alla fall bevisat att det beror pa tekniken och inte pa oss att det kranglar sa med bilderna...

Good morning Vietnam!

Vi ber om ursakt for denna oerhort forutsagbara rubrik men vi var tvugna.. Vi har alltsa lamnat varldens folkrikaste land, med varldens langsta mur, varldens storsta torg och troligtvis aven landet med flest personer som ar helt overksamma pa jobbet.. Pa vagen till flygplatsen i Shanghai akte vi tunnelbana och gick darfor igenom deras sedvanliga sakerhetskontroll med vaskrontgen problemet var bara att kontrollanten sov som tornrosa pa instrumentpanelen. Han vaknade dock innan kameran hade fatt fokus.

Nu ar ar vi i landet med iallafall flest vietnameser oss veterligen. Dessa manniskor har hittills visat sig vara mycket sympatiska och har den goda smaken att inte ta sa mycket betalt for saker och ting har i varlden. Dessutom har de inte odlat grannlandet i norrrs stora folksport att harkla sig nere fran magtrakten och spotta detta pa diverse stallen. Detta ar vi mycket glada over.

Hanoi har vi nu tillbringat tva dagar i och utover trevliga manniskor och goda importmojligheter sa ar detta en harlig stad. Vespor overallt med en tillhorande galen trafik, restauranger som ligger pa trottoaren med stolar anpassade efter aldern 2-6, relativt trevliga forsaljare och ett behagligt klimat och ett hyffsat internet dar man iallafall kan hitta facebook och blogspot. Vi kan helt enkelt inte ha det sa mycket battre. Dock delar de pervesionen med Ryssland och Kina att ha ett gammalt statsoverhuvud liggande i en glaslada till allman beskadan. Saker som denna gor ju att vi blir lite tveksamma till att allt star ratt med nationen.. A andra sidan sa har vi ju en kung..

Vi har varit lite daliga pa att svara pa era kommentarer och ska darfor gora ett forsok att svara pa sadant som kan svaras pa.

Det hyvlade fettet som inmundigades i Irkutsk var sa icke valsmakande som man kan tro. Pernilla fick inte ner det och Herman kunde pressa i sig nagra gafflar blandat med senap och sallad, han skulle nog kunna tvinga i sig en tallrik om det bjods pa i det Erikssonska hemmet under forutsattning att de andra at..

Skagget ar ju en lite kanslig punkt.. Det drojer nog tills dess att skagget har uppnatt den kvalite som herr Ulfbage kan fa utvaxt pa tva dagar.. Igar hade Pernilla dessutom ofinheten att pasta att skagget inte var likt Olof Mellbergs. Jobbigt for Herman. Familjedraget med att skagget ansatter Kapten Buster-nyans ar inte heller nagot vidare..

Kaffet har hittills varit upp och ner med mest betonat pa ner.. Nescafe serverat i sladdrigt platsglas i Irkutsk tillhor de battre om man sager sa. Lagvattenmarket har dock de kinesiska flygbolagen statt for, ljummet kaffe med mjolk och socker fardigblandat. Det ger kvaljningar. Nu har vi dock sett ljuset i tunneln eftersom Vietnameserna kan detta med kaffe, starkt och svart och med en konsistens av olja. Mumma.

Parabolen ar nog definitivt en statusmarkor. Det blir ju liksom svart att ha en en 52-tums plasma TV att flasha med eftersom den inte far plats i hjurtan och att ha en kaklad pool ar nog inte heller sa enkelt i och med att de flyttar runt hela tiden.

HM-butiken ar besokt och den sag ut som i Sverige men med lite Kinesiska tecken och en homogent asiatisk arbetsstyrka.. For ovrigt vad det galler svenska foretag i Kina sa fanns det sjukt mycket Volvobussar dar.

Avelsmojligheterna lamnar vi utan kommentar. :)

Hebreiska ar vid en narmre titt inte kinesiska. Vi kom nog at andra-sprak-knappen en gang for mycket och missade i korrekturen.

Grimmetons radiostation ar naturligtvis mycket mer av en turistattraktion an vad den kinesiska muren ar. Hallandningarna ar naturligtvis helt oslagbara vad det galler varldsarv.

Finstassen ar naturligtvis influerad av fjallraven.. Men kvallen till ara da vit at anka var det endast ryggsack och jacka. Sa det sa..

Bonden som hittade terrakottakrigarna borde naturligtvis ha svarat pa vad det nast mast overraskande var men han men det glomde vi att fraga. Tusan ocksa. Men var gissning ar att hans intelektuella utveckling avstannade totalt efter det att han hittade dem och slog sig in pa celebriteternas bana. Han bryr sig nog saledes inte..

Varma kramar fran Herman och Pernilla!