Oklahoma City
Oklahoma City ar ju kanske mest kand for bombningen som agde rum dar i mitten pa 90-talet. Vi besokte det utmarkta minnesmarket och museumet om denna handelse. For oss kommer dock mest framtradande minnet fran denna stad vara att detta var platsen for vara 15 minutes of fame (eller kanske var det bara 1 min...). Vi hade tajmat det sa att vi var i Oklahoma City den 4e juli och vi firade nationaldagen tillsammans med de patriotiska amerikanerna genom att se en symfoniorkester framtrada kvallen innan. Hojdpunkten dar var helt klart ett ABBA-medley och ett never ending fyrverkeri. Nasta morgon var vi uppe med tuppen klockan 6.30 eftersom vi lockats av campingagaren att det skulle bjudas pa frukost och att TV skulle komma dit. Mycket riktigt dok Oklahomas lokal-TV upp och vi var helt klart mer exotiska an de pensionerade amerikanska husbilsagarna som ocksa vaknat tidigt och var sugna pa frukost eller kanske lite stralkastarljus. Reportern tyckte att det var fantastiskt att vi kunde prata ett annat sprak an engelska och darfor blev vart huvudnummer att vi fick saga lite val valda meningar pa svenska i direktsandning.
Dallas/Fort Worth
Efter det succebetonade besoket i Oklahoma akte vi raka i ryggen ater in i Texas. Forsta stoppet blev ett museum i Dallas dar vi fick se platsen som JFK blev skjuten pa och ocksa platsen som han skots fran. Ocksa detta ett bra museum, i ovrigt var Dallas ganska dott dagen till ara. Vi ar besvikna pa att vi inte sag JR strosa omkring i en manlig cowboyhatt. Vi fortsatte darfor till gransstaden Fort Worth som ar ett stalle dar det ar helt ok att bara cowboyboots och tillhorande hatt. Vi fick se nagra cowboys driva en hjord (las 10 st) Texas Longhorns (notkreatur med langa horn). Dessa kor drevs langs med samma rutt 2 ganger om dagen vilket gjorde att de var minst sagt lattdrivna och cowboyserna istallet kunde koncentrera sig pa att skrika Yiiehhhaa och spanna skinkorna.
New Orleans
Fran Texas tog vi oss ner till mexikanska gulfen och staden New Orleans via Baton Rouge dar vi sag Sverige tvala till USA. Tyvarr var vi de enda pa sportbaren vilket gjorde att vara segervral blev ohorda.
Vi firade segern pa Bourbon street i New Orleans, dar fick vi uppleva en parad med medelalders swingers som var kroppsmalade och mycket, mycket lattkladda.. Vi fick kanna pa lite Mardi Gras-stamning med mycket folk pa gatorna, folk som kastade halsband till oss och en fantastisk stamning. Aven i dagsljus och utan paverkan av hurricanedrinkar (en lokal socker-/spritchock) ar New Orleans en fantastisk vacker stad med snygga franskinspirerade byggnader, flodbatar, god mat, mysiga fik och folk om spelar musik i varenda gathorn. Vi blev bada lite kara i denna stad och hade svart att aka darifran.
Innan vi lamnade Mississippideltat och den mexikanska gulfen gav vi oss ut pa en promenad i traskomradet och blev glada nar vi lyckades med vart mal att se en alligator (har valjer vi att inte kommentera storleken och hoppas att ni forestaller er att den var minst 5 m lang).
Pa vag ut fran staden akte vi genom de fattigare kvarteren dar Katrina (orkanen) satt spar som inte har forsvunnit trots aren som gatt. Flera hus var fortfarande forstorda och manga var overgivna trots ett valdigt centralt lage.
Memphis
Fran Mississippideltat foljde vi floden norrut tills att vi kom fram till Memphis. Har besokte vi naturligtvis Graceland dar hojdpunkten var Elvis djungelrum och heltackningsmattorna pa vaggarna. Fran en King till en annan namligen Martin Luther King som blev skjuten har i Memphis. Hotellet dar det hande har nu blivit museum som aven handlar om kampen for lika rattigheter har i USA. Efter att ha besokt valdigt manga museum som handlat om ond, brad dod valde vi nasta dag att satsa pa lite sjalavard. Vi akte till First tabernacle gospel church dar pastor Al Green predikade om diverse klokheter ackompanjerad av en helt fantastisk, fanatisk gospelkor som sjong, dansade och diggade. Vi fortsatte musiktemat med ett besok pa Sun Studio dar vi fick sta pa platsen dar Elvis spelade in sin forsta skiva som 18-aring. Innan vi lamnade Memphis akte vi runt i stadens kvarter och kikade pa flera gigantiska byggnader, allt i fran det relativt nybyggda skrytbygget, pyramiden, till gamla indrustrifastigheter i centrum med det gemensamma odet att nu vara tomma och overgivna. Vi sag potential till fantastiska lagenheter och hoppas pa att amerikanerna inom snar framtid inser det fina med att bo i innerstan och flyttar ifran sina forortsvillor.
Lynchburg
Egentligen kanske den lilla, lilla staden Lynchburg inte fortjanar en egen rubrik men nu blev det sa. Invanarantalet understiger antalet anstallda pa Jack Daniels whiskeydestilleri dar vi fick en gratis guidad tur av anlaggningen. Tyvarr kunde de inte erbjuda nagon provsmakning eftersom countyt Lynchburg ligger i inte tillater utskankning av starksprit (invanarna i Lynchburg ar inte tillrackligt manga for att vinna rostningen om att upphava spritforbudet i countyt). Trots detta var vi nojda efter besoket efter att ha fatt se hur man framstaller drycken pa samma satt som man gjorde under Jacks dagar.
Nashville
Countryns hemstad. Vi gick saledes till Country museum and Hall of Fame som var lite av en besvikelse pga den inspelade guidade turen som namedroppade alla countrysangare genom tiderna. Till var besvikelse blev dock varken Rednex eller Jill Johnsson omnamnda. Pga det sent inplanerade besoket i Lynchburg och en temperatur pa ca 40 grader vilket gjorde sightseeing till fots mindre behagligt sa valde vi att ta skydd av AC:n och aka mot Smoky Mountains dar molnen steg som rok runt bergstopparna. De cirka 100 milen mellan Nashville och Washington ar nu avklarade och vi har checkat in pa ett svindyrt hotell bara for att fa se Sverige fa stryk av Japan. Dessutom missade vi forsta halvlek pga ett ask- och regnovader av sallan skadat slag.
Imorgon ska vi traffa Obama. Om 9 dagar ar vi hemma.
onsdag 13 juli 2011
lördag 9 juli 2011
Route 66, Las Vegas och lite till!
Efter att ha fatt lyssna till varandras skamt sedan John lamnade oss i Malaysia sa har vi nu fatt forstarkning i form av Martin Wickman och Ida Kallin som landade nagra timmar forsenade pa San Fransiscos relativt nya men helt ologiska flygplats. San Fransisco kanske inte ar sa kant for allmanheten men om man tittar pa filmen The Rock sa ka man se flera saker fran staden..
Den kanske ar liite kand utanfor filmen ocksa.. Helt klart en bra stad som man garna skulle stanna i lange om det gick. Vi borjade naturligtvis med att aka med den beromda sparvagnen som gick fran centrum till det gamla fiskelagret som numera har betydligt mycket mer turister an fisk. Utanfor staden i det valdans kalla havet som vi tyvarr inte vagade bada i sa ligger Alcatraz som kallas for "The Rock" av dess intagna och av Sean Connery i filmen med samma namn. Haftigt stalle men man skulle nog hellre valja Kumla eller Tidaholm aven om Alcatraz later betydligt coolare. Om man skulle vara i branchen vill saga.. Golden Gate-bron syns fran typ halva staden och vi kande att vi behovde uppleva dena valkanda bro genom att ta en cykeltur over den. Inte helt ovantat sa var det ytterligare ett gang personer som hade samma tankar.. Dessutom var den ena sidan stangd for renovering sa alla cyklister och fotgangare trangdes pa en 2 meters cykelbana men vi klarade oss over utan att ramla over kanten. Vi var dessutom sa lata att vi tog farjan tillbaka.
For er som bara kanner till Golden Gate bron genom etiketten pa tetrapacksvinet med samma namn sa kan vi beratta att det finns en anledning till etiketten.. Det tillverkas ansenliga mangder vin runtomkring San Fransisco och detta kravde givetvis en omfattande exkursion via buss. Tyvarr ar vi inte lika duktiga som Bengt Frithiofsson pa att kanna olika avancerade smaker pa vinerna. Istallet for sofistikerade meningar i stil med att "Denna shiraz har en tydlig accent av nejliksstam och blasippa" sa korde vi kort och gott pa lattdrucket eller inte lattdrucket. Det mest avancerade vi strackte oss till var att anklaga ett vin for att ha en distinkt doft av soptunna.. Kort och gott var de vita vinerna bast.
Sammanfattningsvis sa ar San Fransisco en bra stad, kanske en av de battre vilket valdigt manga svenskar tyckte eftersom vi var langt ifran ensamma svenskar i denna stad.
Fran The Rock-staden sa begav vi oss soder ut mot Los Angeles pa higway 1. Denna mycket vackra vag bjod forsta dagen pa en outlet dar de saldes diverse billiga klader men vart facit blev tre par strumpor.. Martin och Ida hittade dock betydligt mer saker. Highway 1 ar inte sa mycket att saga om forutom att den ar fin och kurvig. Vi stannade for nattlogi utmed kusten i narheten av Hearst Castle. Dar blev vi valdigt medvetna om hur mycket amerikanerna foredra att kora bil. For att fa i oss lite mat sa hade vi for avsikt att ga ca 200 meter till en restaurang som vi sag fran vart hotell men det fick bli till att hamta bilen och kora 1,5 kilometer istallet p.g.a. stangsel m.m. Men sa kostar ju bensinen halften av vad den gor hemma ocksa..Sammanfattningsvis sa ar San Fransisco en bra stad, kanske en av de battre vilket valdigt manga svenskar tyckte eftersom vi var langt ifran ensamma svenskar i denna stad.
Hearst Castle ar en spannande byggnad som finns pa en lite bergstopp med utsikt over Stilla Havet. Den ar byggd av den gamle tidningskungen William Randol Hearst. Det ar onekligen fint med en fantastisk inomhuspool m.m. men innehaller kanske en del tvivelaktiga saker som gammal slottsinredning fran Europa, statyer fran Grekland och kollonner fran Egypten. Kanske inte helt ok men informationsfilmen valde att bortse fran detta och fokuserade mesta pa hans mer "American Dream-anpassade" sidor..
Fran slottet sa akte vi vidare ner mot Los Angels overnattade i Hollywood dagen innan midsommarafton. Midsommar afton firades genom att att vi att mackor med sill som ett komplement till en McDonalds-frukost. Detta avnjots pa Venice-beach. Ganska icke tradiotionsenligt midsommarfirande. Men icke desto mindre trevligt. Vi vinkade tillfalligtvis av Martin och Ida och begav oss osterut dar vi aterigen skulle motas upp i syndernas stad Las Vegas.
USA ar ju som namnt ett bilakandets land och det finns darfor en hel del motorvagar och de har ett landsomspannande system som kallas interstate, ungefar som vara Europavagar. Det var faktiskt inspirerat av tyskarnas kronjuvel autobahn vilket pa sin tid fick kritiska amerikaner att pasta att presidenten givetvis var tysk hogerextremist.. Helt klart ar det ett effektivt och snabbt vagnat men det ar ungefar lika roligt att aka pa den som att lagga patiens. Ganska kul nagon gang ibland och bra som tidsfordriv men en hel dag blir mindre kul for att inte rentav saga trakigt. Vi valde darfor att aka sa mycket vi kunde pa route 66 eller "the mother of roads" som den kallas i staterna. Den gar via en inte spikrak bage mellan Los Angeles och Chicago. For att beskriva detta for vara kunskapstorstande lasare sa ska ni tanka er Brannebronas varldshus utanfor Gotene, alla nedlagda mackar i hela sverige plus nagra till, alla sma nedlagda bruksorter i norra varmland och ovriga landet (bara saker byggda efter 1950). Till detta lagger ni husvagnar i alla de storlekar, mobila hus, oken, nagra westerfilmer och konstiga berg. Multiplicera nu detta med ett valfrit valdigt hogt tal sa har du route 66 pa pricken. Denna mycket omskivna vag fick sista dodsstoten i borjan pa 80-talet i och med att interstatesytemet da var helt utbyggt. Vissa byar har dock haft turen att interstate har kommit forbi istallet och da finns det i regel ett utbud av fem sex hotellkedjor och alla snabbmatskedjor som du kan tanka dig utmed en gata. Ungefar lika spannande som platserna 9-12 i 10 000 meter lopning pa SM i Hassleholm.
Trots denna beskrivning som kanske ger er en latt angest sa maste vi saga att route 66 ar helt fantastisk. Vi ar helt fascinerade av vagen som ar som ett konstverk hela vagen och man kan fantisera sig bort i oandlighet. Vi gjorde ju sa klart en del stopp under tiden pa vagen och det forsta langre blev Grand Canyon som ar storslaget och fotovanligt men tyvarr sa har det under de senaste atriondena blivit mer och mer fororeningar sa utsikten blir allt mer disig. Vad kan man da gora at detta? Naturligtvis sa finns det ett givet svar pa den fragan som parken informerade om pa en skylt - flytta industrierna langre infran grand canyon. Hm till Kina kanske sa kan de ta hand om problemet..
Vi stannade ocksa i Zions Nationalpark som ligger i sodra Utah. Svart att beskriova utan bilder men fantastikst fin med markliga klippformationer fina farger. Som vanligt med USA:s nationalparker sa ar den otroligt tillganglig via bil vilket for vart lite pressade schema ar bra men det kanns samtidigt lite tveksamt nar samma parker tycker att man ska flytta pa industrier. Fast att prata illa om bilar ar betydligt varre an att svara i kyrkan..
Efter denna lilla nationalparks och vagutflykt pa i runda slangar 100 mil sa motte vi aterigen upp Martin och Ida i Las Vegas. Vi bodde pa hotellet Excalibur som ar byggt for att efterlikna ett slott pa utsidan och till viss del aven pa insidan. Alla hotell i Las Vegas har lite olika teman pa ytan men de ser med lite varierande fraschor exakt likadana pa insidan.. Spelmaskiner och spelbord sa langt ogat kan na och heltackningsmassor som gor att man behagligt seglar fram over golven. De ar otroligt daligt skyltade och vill man komma ut sa tar det en bra stund med nagra varv runt i byggnaden innan man hittar ut. Om man blir lite stressad sa kanske man fastnar vid en spelautomat. Las Vegas ar en stad med mycket att erbjuda och vi kom inte darifran tomhanta..
Efter att Pernilla spelat bort 7 dollar pa enarmade banditer sa behovde Herman ordna upp situationen.. Det fick bli spelet 21 eller blackjack som det kallas i lite coolare kretsar. Efter en jarv satsning pa 10 dollar.(Som var det lagsta belopp som det gicka att spela for, och det tog en arbetsdag att hitta ett sa billigt bord i speldjungeln) sa blev det genast utdelning och efter en stund var de 10 dollarna forvandlade till 30 och Pernillas skuld kunde betalas.. Saledes inga storre vinster att skryta med men vi gick pa Circ de Solei som var helt fantastiskt och en vinst i sig. 2 timmars nagelbitande fantastisk uppvisning av akrobater som nog skulle plocka hem ett stort A i gympa utan nagra storre problem. Utanfor Las Vegas sa besokte vi Hoover Dam som var en trevlig utflykt dar det mest bestaende minnet kommer att vara att man pa informationsfilmen sade att dammen var ett av mansklighetens storsta ingengorsprojekt sedan pyramiderna.. Hybris? Nar Las Vegas var avklarat vinkade vi ater av Martin och Ida for att fortsatta soderut med oklar rutt ner mot texas.
Vid forsta stoppet i Texas at vi naturligtvis steak pa ett stalle dar man kunde ata gratis om man klarade av att ata en 2 kg:s steak med tillbehor under en timma. Vi var lite fega.. Men det var tva man som forsokte sig pa utmaningen under tiden da vi var dar varav en av dem fick ga hem utan att betala. I Texas tycker man om notkott och det luktar aven ganska mycket pa vissa stallen dar de har sina gigantiska gardar. Forsta stoppet som vi gjorde lag i narheten av en kettleranch som luktade riktigt starkt, ungefar som fagelfarmer kan lukta ibland och nar vi fragade motellinnehavaren vad lukten kom ifran sa fick vi svaret:
-As we say in Texas it's the smell of money.
Trodde man att the smell of money i Texas var olja sa trodde man tydligen fel..
fredag 17 juni 2011
Long time no see
Puuh antligen har vi lyckats fa tag pa ett stalle med internet vilket verkar vara en bristvara i detta land. Darav den langa franvaron av inlagg. Mycket har hant sen sist men vi tar det fran borjan..
Inkaleden
Vi har nu avklarat ett av resans storsta mal namligen inkaleden. Det ar en vandringled pa 42 km som man gar pa 4 dagar med slutmalet inkatemplet Machu Picchu. 42 km pa 4 dagar kan ju verka lite langsamt (sarskilt for de lasare som har for vana att springa marathon pa betydligt snabbare tider) men dessa 42 km gick over hoga bergspass och steniga stigar. Till var hjalp hade vi dock barare som bar talt och mat. Man kunde betala extra for att fa extra barhjalp aven for sina personliga grejor men vi tyckte att det lat lite mesigt och bar sjalva istallet.
Forsta dagen bjod inte pa nagot storre motstand och nar dag 2 borjade var vi lite kaxigare och kande att detta blir en latt match. Dag nr 2 startade med att vi blev vackta 05.20 och fick varsin kopp kokabladste "pa sangen". Darefter bjods det pa en fantastisk frukost med farsk frukt, pannkakor och quinoadryck. Sen borjade vi vandra uppat.. och uppat.. och uppat. Detta tills vi klarat av en stigning pa 1200m och avverkat ett orakneligt antal trappsteg uppfor. En fraga som dok upp i vara huvudet var varfor inkafolket inte kunde halla sig nere i dalarna utan tvunget skulle upp och ga over bergspassen. Nar dagens vandring var avklarad var vi mycket trotta men nojda. Pa natten var det riktigt kallt men vi var inte sa oroade over detta i forvag eftersom vara sovsackar enligt uppgift skulle klara ner till -12 grader. Det gjorde de inte... temperaturen var nagon grad under nollan och inne i taltet och i sovsackarna var det riktigt kallt. Dock blev humoret och kroppsvarmen battre nar vi ater vacktes och fick kokabladste. Under dag 3 kom vi efter en kylslagen morgon ner till en djungelliknande skog. Denna dag var det nedfor som var temat och for varje steg blev det varmare. Fantastisk utsikt over snokladda berg och skogiga (ar kanske inte ett riktigt ord..) dalar. Dag nr 4 kom vi fram till Machu Picchu. For att komma fram innan horderna av turister som tar den latta vagen och aker tag gick vi upp i ottan och hetsade mot Machu Picchu pa ett satt som Herman inte gjort sedan mellanstadiet da han sprang till bussen for att fa sitta langst fram. City-Pernilla har inga erfarenheter av detta, i Degerfors var det dessutom langs bak i bussen som alla coola satt. Hur som helst sa var Machu Picchu lika maktigt som vi hade forestallt oss. Hojdpunkten for Pernilla var dock nar vi sa gen alldeles nyfodd lamababy ta sina forsta steg ivrigt pahejad av mamma lama och ett 30-tal turister. Herman tyckte att stenmurarna var hojdpunkten.
Sista dagarna i Peru
Efter bergsupplevelsen var det bokstavligt talat nedforsbacke hela vagen till Lima. Pa vagen stannade vi i Nasca och flog med ett pyttelitet plan over de stora figurer som gjordes for lange sedan av oklar anledning. Vi hoppades innerligt att flygplanet inte var nationalitetsbetecknad for att rattfardiga den dyrare reseforsakring vi tog efter att mycket noga ha last igenom det finstilta pa de billigare varianterna.
Vi besokte ocksa oasen Huacachina dar vi utan storre framgang provade pa sandboarding nedfor sanddynerna. Herman lyckades mycket bra med att sta pa sandbradan anda tills slutet av backen da han upptackte att sand kan vara ganska hard. Darefter begav vi oss till den lilla fiskebyn Paracas dar vi skulle aka pa en battur till Ballestasoarna som ska vara en fattigmansvariant av Galapagosoarna dar man kan se mangder av faglar (tex pingviner och pelikaner) och sjolejon. Batturen kom dock inte ivag i tid pga dimma. Vi kunde ha bytt till en senare buss till Lima och da hunnit med batturen men vi var oroliga for att det skulle dyka upp nya strejker eller andra hinder och ville garna vara i god tid till flygplatsen. Vi ser inte detta som ett tecken till feghet utan tycker helt enkelt att det var ett moget beslut som tyder pa att vi inte alls ar sa tidsoptimistiska som vi ibland fatt for oss att vara familjer tycker...
USA
Efter en ovanligt seg passkontroll fick vi aven privilegiet att visa upp innehallet i vara vaskor for den amerikanske tullen. Vaskkontrollanten var dock mer intresserad av att vi hade varit i Mongoliet an av innehallet i vara vaskor.
Pa flygplatsen hamtade vi var hyrbil som bland mycket annat aven ar utrustad med flakt. Efter en stunds vilsenhet utan klara mal med var fard och dessutom utan karta begav vi oss ut pa Los Angeles motorvagar. Man kan saga att trafiksituationen var en aning hektiskt, ungefar som efter en fotbollsmatch pa Stora Valla.. For bilfridens skull svangde vi in till en elektronikaffar och inforskaffade en GPS som numera ar var basta van. For att komma snabbt in i den amerikanske kulturen kopte vi en CD med Johnny Cash, at hamburgare och korde sedan till Disneyland. Pa Disneyland hade vi en fantastisk rolig dag dar vi akte pa de olika attraktionerna och bara gick omkring och tittade pa folk. Dock hade vi garna delat denna upplevelse med vara syskonbarn.
Wal-Mart har forsett oss med tokigt billig campingutrustning inklusive talt. Vi misstanker att de billiga priserna gar ut over bade fackforbund och asiatiska laglonearbetare men valjer att inte tanka pa detta och hoppas att ni dar hemma kan kopa lite fairtrade-produkter som kompensation.
San Diego
Vi reste sedan ner langs med kusten till San Diego med var bil som vi an sa lange tycker mycket bra om pga av tidigare omtalade flakt och det faktum att vi inte vid nagot tillfalle behovt oppna motorhuven och knacka pa startmotorn for att bilen ska starta.
Denna stad ar ungefar USA:s motsvarighet till Karlskrona d.v.s. en flottbas, skillnaden ar val egentligen bara den att San Diego har en aning storre batar och att det bor betydligt mer mexikanskattade personer i dar. For att verkligen fa en bild av dessa batar sa besokte vi USS Midway vilket ar ett hangarfartyg i storlek med ett rejalt kopcentrum, kanske inte som kungens kurva men val som nagra stycken Coop Forum.. Det var en riktig Top Gun kansla pa baten och om vi inte ar helt ute och cyklar sa kan delar av filmen ha spelats in ombord, hur som helst sa ar delar av filmen inspelade i San Diego och bara det gor att staden ar vard ett besok. For ovrigt sa akte i mest omkring och kikade pa diverse olika stallen i staden och tog aven lite promenader aven om det anatagligen kan tolkas som en atiamerikansk aktion som i forlangningen kan leda till ett besok pa Guantanamo.. Sammanfattningsvis sa var det valdigt fint men vi var dar pa tva av de antagligen mycket fa regniga dagarna.
Hollywood
Fran San Diego akte vi tillbaka upp mot LA och gjorde bara nagra kortare stopp tills dess att vi anlopte downtown. Det var givetvis ett maste att besoka downtown men vi var kanske inte sadar valdigt imponerade, framforallt inte av deras tunnelbana som i var tunnelbaneranking intar en given jumboplats (Med Singapore och Moskva som svarbedomda ledare). Hollywood var helt klart battre att besoka i och med att det sag ut precis som man trodde att det skulle gora. Trygghet.. Vi var dock glada att vi inte besokte detta filmens mecka med nagra av vara mer kulturellt bevandrade vanner som troligtvis hade skamts over den laga mangd kandisar som vi kunde identifiera pa walk of fame-plattorna.. Ovriga hojdpunkter i Hollywood var en guidad tur som pekade ut kandishem och inspelningsplatser. Vi hade dock oturen att hamna pa samma tur som ett gang 40-ariga kvinnor som hade en fodelsesdagsfest. De hade en ljudniva som troligvis har givit oss men for livet men till fordel har vi lart oss uttryck som "OH MY GOD och THIS IS DISGUSTING" i och med att det sades omvartannat oavsett om det var ett overgangstalle som nagon stumfilmsstjarna fran 20-talet hade gatt pa, Balkongen i Pretty Woman eller bara nagon som gick felkladd med hunden i ett kandisbostadsomrade.. Nar turen narmade sig sitt slut lyckades vi aven se Jim Carrey och har honom forevigad pa bild om an med bakhuvudet mot kameran..
Skogen
Nar vi var klara med denna storstad och dess 8-filiga motorvagar sa akte vi i nordlig riktning mot Sequoia och Kings Canyon national parks dar vi skulle titta pa trad. Traden (Sequoia) var inte bara stora som hus utan storre. Det kandes pa nagot satt overkligt men efter narmare granskning kunde vi konstatera att de iallafall inte var gjorda i plast. Vi var dock inte ensamma om misstanken eftersom man vid sent 1800-tal transporterade ett trad till New York dar man hade en utstallning fran fran de forenta staternas alla horn och tradet dar benamndes som Californiabluffen.. Nar vi akte in i parken sa blev vi informerade om att vi skulle vara varsamma med mat och var vi gick i och med att det finns valdigt mycket bjorn i omradet men vi tankte inte sa mycket pa det.. Nu har vi dock sett vilda bjornar pa sa nara som 15 meter (Bildbevis finns :)) utan att bli uppatna. Radet vara att prata hogt och gora andra ljud sa att skulle veta att man fanns i narheten, Pernilla anammade detta och borjade sjunga Bjornen sover.. Kanske inte den basta sangen att sjunga i och med dess budskap om bjornars otillraknelighet. Vi ar dock tamligen sakra pa att den inte var kunnig i det svenska spraket och den verkade inte heller ta illa upp. Som nattlogi blev det Camping och vi var da tvugna att lasa in var mat i bjornsakra skap for att de inte skulle ha sonder bilen eller ta sig in i taltet..
Efter bjorn- och tradaventyren akte vi vidare till Yosemite National Park som kanske egentligen ar mer kand an de tva tidigare men ocksa betydligt mer valbesokt. Guideboken hade varnat for att det kunde vara valdigt mycket folk men att det skulle vara sa mycket som det var gick knappt att forestalla sig. Ungefar som pa Liseberg fast i skogen.. Vi kunde dock titta pa varldens femte hogsta vattenfall och en massa kanda granitformationer utan att behova trangas allt for mycket.
Fran Yosemite akte vi mot Lake Tahoe som rundades och sedan in i de gamla gulrushomradena. Nevada City som konstig nog ligger i Californien var hojdpunkten med en massa snyggt restaurerade byggnader och en gammal gruva dar vi kunde ga en bit ner i gruvan. Det var valdigt fint men vi ar glada att vi kan resa omkring i detta land i stallet for att aka omkring och leta efter guld..
Nu har vi just anlopt San Francisco och ska ikvall hamta de formodligen rejalt jetlaggade Martin och Ida. Just det.. Cliffhangern var for ovrigt att ett inkaskagg sparats pa men efter fackliga forhandlingar och radsla for Guantanamo sa forsvann det innan den amerikanska jorden lag under vara fotter..
Trevlig midsommar!
Ps. Gallande humorn i Varmland och Degerfors: For vastgotar ibland kan tyckas som att det inte finns nagon humor dar. Det beror dock bara pa att nivan ligger pa en for vastgotar ofattbar niva. (Herman tar avstand fran detta inlagg..)
Inkaleden
Vi har nu avklarat ett av resans storsta mal namligen inkaleden. Det ar en vandringled pa 42 km som man gar pa 4 dagar med slutmalet inkatemplet Machu Picchu. 42 km pa 4 dagar kan ju verka lite langsamt (sarskilt for de lasare som har for vana att springa marathon pa betydligt snabbare tider) men dessa 42 km gick over hoga bergspass och steniga stigar. Till var hjalp hade vi dock barare som bar talt och mat. Man kunde betala extra for att fa extra barhjalp aven for sina personliga grejor men vi tyckte att det lat lite mesigt och bar sjalva istallet.
Forsta dagen bjod inte pa nagot storre motstand och nar dag 2 borjade var vi lite kaxigare och kande att detta blir en latt match. Dag nr 2 startade med att vi blev vackta 05.20 och fick varsin kopp kokabladste "pa sangen". Darefter bjods det pa en fantastisk frukost med farsk frukt, pannkakor och quinoadryck. Sen borjade vi vandra uppat.. och uppat.. och uppat. Detta tills vi klarat av en stigning pa 1200m och avverkat ett orakneligt antal trappsteg uppfor. En fraga som dok upp i vara huvudet var varfor inkafolket inte kunde halla sig nere i dalarna utan tvunget skulle upp och ga over bergspassen. Nar dagens vandring var avklarad var vi mycket trotta men nojda. Pa natten var det riktigt kallt men vi var inte sa oroade over detta i forvag eftersom vara sovsackar enligt uppgift skulle klara ner till -12 grader. Det gjorde de inte... temperaturen var nagon grad under nollan och inne i taltet och i sovsackarna var det riktigt kallt. Dock blev humoret och kroppsvarmen battre nar vi ater vacktes och fick kokabladste. Under dag 3 kom vi efter en kylslagen morgon ner till en djungelliknande skog. Denna dag var det nedfor som var temat och for varje steg blev det varmare. Fantastisk utsikt over snokladda berg och skogiga (ar kanske inte ett riktigt ord..) dalar. Dag nr 4 kom vi fram till Machu Picchu. For att komma fram innan horderna av turister som tar den latta vagen och aker tag gick vi upp i ottan och hetsade mot Machu Picchu pa ett satt som Herman inte gjort sedan mellanstadiet da han sprang till bussen for att fa sitta langst fram. City-Pernilla har inga erfarenheter av detta, i Degerfors var det dessutom langs bak i bussen som alla coola satt. Hur som helst sa var Machu Picchu lika maktigt som vi hade forestallt oss. Hojdpunkten for Pernilla var dock nar vi sa gen alldeles nyfodd lamababy ta sina forsta steg ivrigt pahejad av mamma lama och ett 30-tal turister. Herman tyckte att stenmurarna var hojdpunkten.
Sista dagarna i Peru
Efter bergsupplevelsen var det bokstavligt talat nedforsbacke hela vagen till Lima. Pa vagen stannade vi i Nasca och flog med ett pyttelitet plan over de stora figurer som gjordes for lange sedan av oklar anledning. Vi hoppades innerligt att flygplanet inte var nationalitetsbetecknad for att rattfardiga den dyrare reseforsakring vi tog efter att mycket noga ha last igenom det finstilta pa de billigare varianterna.
Vi besokte ocksa oasen Huacachina dar vi utan storre framgang provade pa sandboarding nedfor sanddynerna. Herman lyckades mycket bra med att sta pa sandbradan anda tills slutet av backen da han upptackte att sand kan vara ganska hard. Darefter begav vi oss till den lilla fiskebyn Paracas dar vi skulle aka pa en battur till Ballestasoarna som ska vara en fattigmansvariant av Galapagosoarna dar man kan se mangder av faglar (tex pingviner och pelikaner) och sjolejon. Batturen kom dock inte ivag i tid pga dimma. Vi kunde ha bytt till en senare buss till Lima och da hunnit med batturen men vi var oroliga for att det skulle dyka upp nya strejker eller andra hinder och ville garna vara i god tid till flygplatsen. Vi ser inte detta som ett tecken till feghet utan tycker helt enkelt att det var ett moget beslut som tyder pa att vi inte alls ar sa tidsoptimistiska som vi ibland fatt for oss att vara familjer tycker...
USA
Efter en ovanligt seg passkontroll fick vi aven privilegiet att visa upp innehallet i vara vaskor for den amerikanske tullen. Vaskkontrollanten var dock mer intresserad av att vi hade varit i Mongoliet an av innehallet i vara vaskor.
Pa flygplatsen hamtade vi var hyrbil som bland mycket annat aven ar utrustad med flakt. Efter en stunds vilsenhet utan klara mal med var fard och dessutom utan karta begav vi oss ut pa Los Angeles motorvagar. Man kan saga att trafiksituationen var en aning hektiskt, ungefar som efter en fotbollsmatch pa Stora Valla.. For bilfridens skull svangde vi in till en elektronikaffar och inforskaffade en GPS som numera ar var basta van. For att komma snabbt in i den amerikanske kulturen kopte vi en CD med Johnny Cash, at hamburgare och korde sedan till Disneyland. Pa Disneyland hade vi en fantastisk rolig dag dar vi akte pa de olika attraktionerna och bara gick omkring och tittade pa folk. Dock hade vi garna delat denna upplevelse med vara syskonbarn.
Wal-Mart har forsett oss med tokigt billig campingutrustning inklusive talt. Vi misstanker att de billiga priserna gar ut over bade fackforbund och asiatiska laglonearbetare men valjer att inte tanka pa detta och hoppas att ni dar hemma kan kopa lite fairtrade-produkter som kompensation.
San Diego
Vi reste sedan ner langs med kusten till San Diego med var bil som vi an sa lange tycker mycket bra om pga av tidigare omtalade flakt och det faktum att vi inte vid nagot tillfalle behovt oppna motorhuven och knacka pa startmotorn for att bilen ska starta.
Denna stad ar ungefar USA:s motsvarighet till Karlskrona d.v.s. en flottbas, skillnaden ar val egentligen bara den att San Diego har en aning storre batar och att det bor betydligt mer mexikanskattade personer i dar. For att verkligen fa en bild av dessa batar sa besokte vi USS Midway vilket ar ett hangarfartyg i storlek med ett rejalt kopcentrum, kanske inte som kungens kurva men val som nagra stycken Coop Forum.. Det var en riktig Top Gun kansla pa baten och om vi inte ar helt ute och cyklar sa kan delar av filmen ha spelats in ombord, hur som helst sa ar delar av filmen inspelade i San Diego och bara det gor att staden ar vard ett besok. For ovrigt sa akte i mest omkring och kikade pa diverse olika stallen i staden och tog aven lite promenader aven om det anatagligen kan tolkas som en atiamerikansk aktion som i forlangningen kan leda till ett besok pa Guantanamo.. Sammanfattningsvis sa var det valdigt fint men vi var dar pa tva av de antagligen mycket fa regniga dagarna.
Hollywood
Fran San Diego akte vi tillbaka upp mot LA och gjorde bara nagra kortare stopp tills dess att vi anlopte downtown. Det var givetvis ett maste att besoka downtown men vi var kanske inte sadar valdigt imponerade, framforallt inte av deras tunnelbana som i var tunnelbaneranking intar en given jumboplats (Med Singapore och Moskva som svarbedomda ledare). Hollywood var helt klart battre att besoka i och med att det sag ut precis som man trodde att det skulle gora. Trygghet.. Vi var dock glada att vi inte besokte detta filmens mecka med nagra av vara mer kulturellt bevandrade vanner som troligtvis hade skamts over den laga mangd kandisar som vi kunde identifiera pa walk of fame-plattorna.. Ovriga hojdpunkter i Hollywood var en guidad tur som pekade ut kandishem och inspelningsplatser. Vi hade dock oturen att hamna pa samma tur som ett gang 40-ariga kvinnor som hade en fodelsesdagsfest. De hade en ljudniva som troligvis har givit oss men for livet men till fordel har vi lart oss uttryck som "OH MY GOD och THIS IS DISGUSTING" i och med att det sades omvartannat oavsett om det var ett overgangstalle som nagon stumfilmsstjarna fran 20-talet hade gatt pa, Balkongen i Pretty Woman eller bara nagon som gick felkladd med hunden i ett kandisbostadsomrade.. Nar turen narmade sig sitt slut lyckades vi aven se Jim Carrey och har honom forevigad pa bild om an med bakhuvudet mot kameran..
Skogen
Nar vi var klara med denna storstad och dess 8-filiga motorvagar sa akte vi i nordlig riktning mot Sequoia och Kings Canyon national parks dar vi skulle titta pa trad. Traden (Sequoia) var inte bara stora som hus utan storre. Det kandes pa nagot satt overkligt men efter narmare granskning kunde vi konstatera att de iallafall inte var gjorda i plast. Vi var dock inte ensamma om misstanken eftersom man vid sent 1800-tal transporterade ett trad till New York dar man hade en utstallning fran fran de forenta staternas alla horn och tradet dar benamndes som Californiabluffen.. Nar vi akte in i parken sa blev vi informerade om att vi skulle vara varsamma med mat och var vi gick i och med att det finns valdigt mycket bjorn i omradet men vi tankte inte sa mycket pa det.. Nu har vi dock sett vilda bjornar pa sa nara som 15 meter (Bildbevis finns :)) utan att bli uppatna. Radet vara att prata hogt och gora andra ljud sa att skulle veta att man fanns i narheten, Pernilla anammade detta och borjade sjunga Bjornen sover.. Kanske inte den basta sangen att sjunga i och med dess budskap om bjornars otillraknelighet. Vi ar dock tamligen sakra pa att den inte var kunnig i det svenska spraket och den verkade inte heller ta illa upp. Som nattlogi blev det Camping och vi var da tvugna att lasa in var mat i bjornsakra skap for att de inte skulle ha sonder bilen eller ta sig in i taltet..
Efter bjorn- och tradaventyren akte vi vidare till Yosemite National Park som kanske egentligen ar mer kand an de tva tidigare men ocksa betydligt mer valbesokt. Guideboken hade varnat for att det kunde vara valdigt mycket folk men att det skulle vara sa mycket som det var gick knappt att forestalla sig. Ungefar som pa Liseberg fast i skogen.. Vi kunde dock titta pa varldens femte hogsta vattenfall och en massa kanda granitformationer utan att behova trangas allt for mycket.
Fran Yosemite akte vi mot Lake Tahoe som rundades och sedan in i de gamla gulrushomradena. Nevada City som konstig nog ligger i Californien var hojdpunkten med en massa snyggt restaurerade byggnader och en gammal gruva dar vi kunde ga en bit ner i gruvan. Det var valdigt fint men vi ar glada att vi kan resa omkring i detta land i stallet for att aka omkring och leta efter guld..
Nu har vi just anlopt San Francisco och ska ikvall hamta de formodligen rejalt jetlaggade Martin och Ida. Just det.. Cliffhangern var for ovrigt att ett inkaskagg sparats pa men efter fackliga forhandlingar och radsla for Guantanamo sa forsvann det innan den amerikanska jorden lag under vara fotter..
Trevlig midsommar!
Ps. Gallande humorn i Varmland och Degerfors: For vastgotar ibland kan tyckas som att det inte finns nagon humor dar. Det beror dock bara pa att nivan ligger pa en for vastgotar ofattbar niva. (Herman tar avstand fran detta inlagg..)
onsdag 25 maj 2011
Kondorer, hog hojd och cliffhanger..
Efter att for forsta gangen iv vara liv ha flugit over en strejk anlande vi till Perus nast storsta stad Arrequipa som vi hade for avsikt att lata spela rollen som ett peruanskt Hallsberg.. Pernilla var dock forkyld och febrig vilket forlangde vistelsen dar till tre natter, vilket visade sig vara alldeles utmarkt i och med att det ar fortrafflig stad. Fantastisk mat som serveras i gigantisk portioner, mysiga fik och praktisk taget hela innerstaden byggd i en vitgra vulkanisk sten. De hade dessutom ett nunnekloster som far Gudhems klosterruin att framsta som en kolonilott. Vi hade aven TV pa rummet och rakade se eurovisionsschlagerfestivalens omrostningsdel och var kanske inte sa hemskt imponerande, snarare mer konfunderade over att Israel gav Sverige och Danmark sa hoga poang.
Den ursprunliga idén med Arrequipa var att ta sig vidare till Colca Canyons som ar ungefar som Grand Canyon fast nagra stenkast djupare. Pa vag till Colca passerade vi over en bergsknalle pa 4900 meter och det kandes ungefar som om lungvolymen krympte 35-42% och att man blev lite smatt yr. For att rad bot pa detta bjods vi pa Kokabladste vilket var gott men med oklar hjalp mot hojden.. Nar man val ar vid varldens nast djupaste ravin sa maste man naturligtvis ocks promenera ner i den. Detta gjordes tillsammans med tva kanadensare och en guide (som naturligtvis heter Juan Carlos). sodersidan som vi gick ner pa var kruttor hade kaktusar och kondorbon. Den andra sidan hade helt andra saker som frukt, folk och fermenterad majs.. Saledes ganska stor skillnad. Efter overnattning gick vi ett par kilometer utmed dalen och fick smaka pa den beromda fermenterade majsen som ar en sorts farskol bryggd pa majs. Juan Carlos varnade for att den skulle kunna vara lite paverkande pa magen om man smakade mer an litegrann. Herman som ar stolt over sin bakteriflora som brukar klara av det mesta tog sig naturligtvis en rejal slurk.. Detta resulterade i frekventa toalettbesok dar inneborden inte var att borsta tanderna.. Mitt under denna episod skulle vi dessutom ga upp ur dalen vilket innefattade en promenad pa 2 timmar och en kvart med en stigning pa 1200 meter. Tack och lov befann sig magen i eldupphor.. Vi (las Pernilla) fick mjolksyra i benen och var tvugna att stalla oss in mot de sluttande bergvaggarna (tank er farmor pa hoga bergets vag upp) nar lokalborna kom forbi i flipfloptofflor och minst 4 mulasnor. Till slut kom vi dock upp for bergsvaggen och ville nastan kyssa den platta marken.. Efter en natts vila akte vi till Cruz del Condor for att forhoppningsvis se Kondorer. Detta gjorde vi i massor vilket var maktigt.
Fran Colca begav vi oss till Puno vid Titicacasjon med ett snabbt stopp for att titta pa flamingos i dikeskanten (ej kvintetten(Pernilla lade in en protest mot detta "skamt" som ej bifolls)). Puno i sig sjalvt ar inte sa mycket att hanga i julgranen utan ar mer som en utgangspunkt for exkursioner i den narbelagna sjon. Vi hittade dock ett fantastikt boende med en Peruansk herre som var valdigt pratsugen pa spanska.. Han var sa genuin att vi hade overseende med 12 graders temperatur i rummet och endast kallvatten i duschen..
Titicacasjon ar belagen pa 3812 meters hojd och kan stoltsera med att vara varldens hogst belagna navigerbara sjo och med en vattenspegel pa 8288 kvadratkilometer vilket kan jamforas med Vanerns 5648 eller Langens 6. Nar man akte ut pa den kandes det ungefar som att aka pa Vanern fast att det fast snokladda toppar vid kanten som var en aning hogre an Kinnekulle. Ute i sjon finns det ett flertal oar varav nagra ar sa kallade flytande oar. Dessa ar byggda av den lokala vassvarianten totoras som de aven anvander for att bygga hus med, gora brod av, ata raa och bygga batar av med mera.. Vi var naturligtvis tvugna att provaka en vassbat vilket Herman var valdigt sugen pa.. Han kan saledes beratta att det kanns ungefar som att aka en vanlig storre roddbat tillsammans med 17 andra turister och betala 25 riksdaler for besvaret.. Efter den fantastiska batupplevelsen begav vi oss till den riktiga on Amantani dar vi bodde hemma hos en av familjerna pa on. Vi fick otroligt mycket mat som Herman (som ar battre julmatstranad an Pernilla) faktiskt lyckades ata upp. Vi och familjen kunde inte kommunicera sa bra pa grund av brister i deras svenska och var quecha (inkaspraket)..Pa kvallen var det dags for dans tillsammans med byborna till musik spelad av tva lokala band. Vi kladdes upp i traditionella klader och sen var det bara att forsoka hanga med sa gott det gick (bild- och filmbevis fran denna tillstallning finns, an sa lange..) Foljande dag akte vi till grannon Taquile for lite vandring och besok pa det lokala torget dar guiden bjod pa anekdoter om konstiga beteenden hos lokalbefolkningen bl.a. att mannen stickar utan att vara bogar, att de far barn innan de gifter sig och att de har mossor som markerar hurivida de ar i ett forhallande eller ej.. Det sista ar i och for sig lite konstigt men ratt praktiskt.
Cusco ar Perus tredje storsta stad och hit akte vi efter Titicacasjon och Puno, vi hungrade da efter en dusch med varmvatten och hade papassligt nog forbokat ett boende. Efter att ha blivit sondertjatad av ett gang taxichaffuorer akte vi till det forbokande boendet men lyckades inte komma in genom deras port och ringde da till dem och fick prata med Juanita som inte var sa bra pa engelska utan lamnade over luren till sitt barnbarn Carmensita. Carmensita kunde saga yes men var inte helt bekant med det engelska spraket i ovrigt.. Efter en period kom dock en gast och oppnade for oss. Trots inledningen av Cuscobesoket dar det inte direkt var karlek vid forsta ogonkastet sa har vi nu blivit destomer overtygade. Fin stad i allmanhet med magnifika kyrkor som har "lanade" stenar fran gamla inkatempel..
Utanfor Cuzco ligger det sedan Inkatiden agrara omradet Sacred Valley, vi hade efter ett nyupptakt budgetunderskott i Greklandsklass bestamt oss for att ta en sa billig tur som mojligt och hade kanske inte sa enormt hoga forvantningar pa den. Det visade sig dock vara ett riktigt guldkorn och vi fick en fantastisk guidning genom Inkafolkets jordbruksbygd och deras fardigheter i stensattning. Vid alla fina inkalamningar hade spanjorerna, precis som i Cuzco, byggt en rejal kyrka med lite lanade stenar.. For att fa se lite mer av bygderna omkring Cuzco bestamde vi oss for att ta en cykeltur med lite guidning. Trots att det nastan ar hogsasong sa var det bara vi pa turen och vi var darfor tvungna att fraga guiden varfor sa var fallet och svaret blev att de flesta turister inte ville utsatta sig for sadan fysik pafrastning pa hog hojd. Efter ett ha spenderat narmare tva veckor over 2500 meters hojd sa kande vi oss ganska kaxiga nar vi begav oss ivag.. Redan i den forsta backen som inte var sarskilt kraftig sa avtog var kaxighet.. Trots djupa andetag kandes det som om vi inte fick in mer an halften av behovet. Nar vi hade cyklat i 4 h och avverkat 25 kilometer uppfors och nedforsbackar sa var vi rejalt slutkorda.. Trots att det var riktig jobbigt och stundtals sa rejala stup vid sidan av stigarna att vi inte vagade dra skamtet "se upp for stupet vilket..." sa var det kul nar vi kom fram fardighoghojdstranade!
Nu ar det slut for denna gang! Pa fredag ska vi promenera inkaleden och for er trogna lasare sa kommer en overraskning vid nasta inlagg..
Den ursprunliga idén med Arrequipa var att ta sig vidare till Colca Canyons som ar ungefar som Grand Canyon fast nagra stenkast djupare. Pa vag till Colca passerade vi over en bergsknalle pa 4900 meter och det kandes ungefar som om lungvolymen krympte 35-42% och att man blev lite smatt yr. For att rad bot pa detta bjods vi pa Kokabladste vilket var gott men med oklar hjalp mot hojden.. Nar man val ar vid varldens nast djupaste ravin sa maste man naturligtvis ocks promenera ner i den. Detta gjordes tillsammans med tva kanadensare och en guide (som naturligtvis heter Juan Carlos). sodersidan som vi gick ner pa var kruttor hade kaktusar och kondorbon. Den andra sidan hade helt andra saker som frukt, folk och fermenterad majs.. Saledes ganska stor skillnad. Efter overnattning gick vi ett par kilometer utmed dalen och fick smaka pa den beromda fermenterade majsen som ar en sorts farskol bryggd pa majs. Juan Carlos varnade for att den skulle kunna vara lite paverkande pa magen om man smakade mer an litegrann. Herman som ar stolt over sin bakteriflora som brukar klara av det mesta tog sig naturligtvis en rejal slurk.. Detta resulterade i frekventa toalettbesok dar inneborden inte var att borsta tanderna.. Mitt under denna episod skulle vi dessutom ga upp ur dalen vilket innefattade en promenad pa 2 timmar och en kvart med en stigning pa 1200 meter. Tack och lov befann sig magen i eldupphor.. Vi (las Pernilla) fick mjolksyra i benen och var tvugna att stalla oss in mot de sluttande bergvaggarna (tank er farmor pa hoga bergets vag upp) nar lokalborna kom forbi i flipfloptofflor och minst 4 mulasnor. Till slut kom vi dock upp for bergsvaggen och ville nastan kyssa den platta marken.. Efter en natts vila akte vi till Cruz del Condor for att forhoppningsvis se Kondorer. Detta gjorde vi i massor vilket var maktigt.
Fran Colca begav vi oss till Puno vid Titicacasjon med ett snabbt stopp for att titta pa flamingos i dikeskanten (ej kvintetten(Pernilla lade in en protest mot detta "skamt" som ej bifolls)). Puno i sig sjalvt ar inte sa mycket att hanga i julgranen utan ar mer som en utgangspunkt for exkursioner i den narbelagna sjon. Vi hittade dock ett fantastikt boende med en Peruansk herre som var valdigt pratsugen pa spanska.. Han var sa genuin att vi hade overseende med 12 graders temperatur i rummet och endast kallvatten i duschen..
Titicacasjon ar belagen pa 3812 meters hojd och kan stoltsera med att vara varldens hogst belagna navigerbara sjo och med en vattenspegel pa 8288 kvadratkilometer vilket kan jamforas med Vanerns 5648 eller Langens 6. Nar man akte ut pa den kandes det ungefar som att aka pa Vanern fast att det fast snokladda toppar vid kanten som var en aning hogre an Kinnekulle. Ute i sjon finns det ett flertal oar varav nagra ar sa kallade flytande oar. Dessa ar byggda av den lokala vassvarianten totoras som de aven anvander for att bygga hus med, gora brod av, ata raa och bygga batar av med mera.. Vi var naturligtvis tvugna att provaka en vassbat vilket Herman var valdigt sugen pa.. Han kan saledes beratta att det kanns ungefar som att aka en vanlig storre roddbat tillsammans med 17 andra turister och betala 25 riksdaler for besvaret.. Efter den fantastiska batupplevelsen begav vi oss till den riktiga on Amantani dar vi bodde hemma hos en av familjerna pa on. Vi fick otroligt mycket mat som Herman (som ar battre julmatstranad an Pernilla) faktiskt lyckades ata upp. Vi och familjen kunde inte kommunicera sa bra pa grund av brister i deras svenska och var quecha (inkaspraket)..Pa kvallen var det dags for dans tillsammans med byborna till musik spelad av tva lokala band. Vi kladdes upp i traditionella klader och sen var det bara att forsoka hanga med sa gott det gick (bild- och filmbevis fran denna tillstallning finns, an sa lange..) Foljande dag akte vi till grannon Taquile for lite vandring och besok pa det lokala torget dar guiden bjod pa anekdoter om konstiga beteenden hos lokalbefolkningen bl.a. att mannen stickar utan att vara bogar, att de far barn innan de gifter sig och att de har mossor som markerar hurivida de ar i ett forhallande eller ej.. Det sista ar i och for sig lite konstigt men ratt praktiskt.
Cusco ar Perus tredje storsta stad och hit akte vi efter Titicacasjon och Puno, vi hungrade da efter en dusch med varmvatten och hade papassligt nog forbokat ett boende. Efter att ha blivit sondertjatad av ett gang taxichaffuorer akte vi till det forbokande boendet men lyckades inte komma in genom deras port och ringde da till dem och fick prata med Juanita som inte var sa bra pa engelska utan lamnade over luren till sitt barnbarn Carmensita. Carmensita kunde saga yes men var inte helt bekant med det engelska spraket i ovrigt.. Efter en period kom dock en gast och oppnade for oss. Trots inledningen av Cuscobesoket dar det inte direkt var karlek vid forsta ogonkastet sa har vi nu blivit destomer overtygade. Fin stad i allmanhet med magnifika kyrkor som har "lanade" stenar fran gamla inkatempel..
Utanfor Cuzco ligger det sedan Inkatiden agrara omradet Sacred Valley, vi hade efter ett nyupptakt budgetunderskott i Greklandsklass bestamt oss for att ta en sa billig tur som mojligt och hade kanske inte sa enormt hoga forvantningar pa den. Det visade sig dock vara ett riktigt guldkorn och vi fick en fantastisk guidning genom Inkafolkets jordbruksbygd och deras fardigheter i stensattning. Vid alla fina inkalamningar hade spanjorerna, precis som i Cuzco, byggt en rejal kyrka med lite lanade stenar.. For att fa se lite mer av bygderna omkring Cuzco bestamde vi oss for att ta en cykeltur med lite guidning. Trots att det nastan ar hogsasong sa var det bara vi pa turen och vi var darfor tvungna att fraga guiden varfor sa var fallet och svaret blev att de flesta turister inte ville utsatta sig for sadan fysik pafrastning pa hog hojd. Efter ett ha spenderat narmare tva veckor over 2500 meters hojd sa kande vi oss ganska kaxiga nar vi begav oss ivag.. Redan i den forsta backen som inte var sarskilt kraftig sa avtog var kaxighet.. Trots djupa andetag kandes det som om vi inte fick in mer an halften av behovet. Nar vi hade cyklat i 4 h och avverkat 25 kilometer uppfors och nedforsbackar sa var vi rejalt slutkorda.. Trots att det var riktig jobbigt och stundtals sa rejala stup vid sidan av stigarna att vi inte vagade dra skamtet "se upp for stupet vilket..." sa var det kul nar vi kom fram fardighoghojdstranade!
Nu ar det slut for denna gang! Pa fredag ska vi promenera inkaleden och for er trogna lasare sa kommer en overraskning vid nasta inlagg..
onsdag 11 maj 2011
Singapore-Lima 51 timmar
Singapore
Bussturen fran Malaysia till Singapore gick utan problem forutom att chaufforen inte var kissnodig pa hela vagen. Formodligen antog han att ingen annan heller var det eftersom han inte stannade pa de 4-5 timmarna resan tog. Detta kanske inte later sa mycket for en person med normal storlek pa blasan men for Herman var det en laaang resa.
Val framme skulle vi bara hitta ett billigt boende vilket brukar vara en enkel uppgift. Dock rakade det vara en nationell helgdag nar vi kom fram och de 4-5 forsta hotellen vi fragade pa var fullbokade. Vi hade dessutom skickat hem var guidebok over sydostasien med John vilket nu visade sig vara lite for vaghalsigt eftersom det ar svart att leta boende utan karta. I omradet dar vi var fanns inga budgethotell sa nar vi till slut hittade ett hotell med lediga rum fick vi grava lite for djupt i planboken.. Efter forsta natten flyttade vi till omradet Little India dar vi flyttade in pa ett ganska omysigt men rent och nytt hostel. Detta var forsta natterna i sovsal pa hela resan och det fungerade faktiskt riktigt bra trots att vi vant oss vid eget rum och nog egentligen (mest Pernilla, snart 30..) borjar bli for gamla for att dela rum med framlingar.
Vi hade bestamt oss att Singapore skulle vara staden dar vi bada fick ordning pa vara vid detta laget vildvuxna frisyrer. Vi fragade en bekant, Angelica, som bor i Singapore om tips pa ett bra stalle att gora detta pa. Hon ar sjalv frisor och det basta stallet visade sig vara hemma i hennes lagenhet. Detta var mycket trevligt pa manga satt: bra klippning som vi bada blev nojda med, roligt att hora lite vastgotska igen, god mat i trevligt sallskap och kul att fa komma till nagons hem for forsta gangen pa nagra manader (om man inte raknar jurtan i Mongoliet vilket man kanske egentligen borde gora). Hemmet lag dessutom pa tjugonde vaningen med en rejal utsikt over staden sa vi behovde inte sorja sa mycket over att vi inte han med att aka upp i nagon hog skyskrapa.
Under tiden i Singapore var vi standigt latt nervosa for att gora nagot fel och fa en massa boter vilket man tydligen kan fa for diverse ganska oskyldiga forseenlser t.ex. att dricka vatten i tunnelbanan. Vi lyckades halla oss pa ratt sida lagen och slapp minska pa reskassan till forman for staten Singapore. I stallet gjorde vi av med vara pengar pa shoppinggatan Orchard Road dar shoppingcentren ligger pa rad och stracker sig manga vaningar bade ovan och under jord. Sa mycket pengar till shopping har vi ju dock inte sa vi fick noja oss med att kopa tva USB-minnen och dricka kaffe med delad kaka.
Vi besokte ocksa det mycket markliga Haw Par Villa som ar en park med massor av skulpturer forestallande olika kinesiska berattelser och myter. Detta byggdes av broderna som uppfann tigerbalsam for att de ville ge lite pengar tillbaks till folket och samtidigt passa pa att bidra till lite folkbildning. Hojdpunkten var "The ten courts of hell" dar man hade malat upp miljoer som berattade om vad som hander med en om man inte skoter sig. Tex har vi fatt lara oss att man inte ska ljuga for da kommer man fa huvudet uppsagat. Lat oss saga att det inspirerade till att leva dygdigt.
Vi besokte ocksa Singapore Zoo som hade manga oppna, fina miljoer. Hojdpunkten dar var det nattliga safarit. Tyvarr var det sporegn sa manga av djuren hade forstaeligt nog gomt sig under en buske eller natt.
Inget Singaporebesok ar ju komplett utan att Singapore Sling. Denna kanda dring intog vi pa Longbar pa Raffles hotel dar den ska ha "uppfunnits" en gang i tiden. Det var gott! Dessutom var det roligt att man dar fick ata jordnotter och slanga skalen pa golvet vilket i ovriga Singapore hade gett dryga boter.
Sammanfattningsvis gillar vi Singapore och hade garna haft ytterligare nagra dagar dar. Rent, valordnat och mycket trevligt att promenera omkring och titta pa alla fina hus. Dock ar dar tokigt dyrt jamfort med ovriga sydostasien alltsa ungefar som i Sverige..
Over stilla havet
Var resa over stilla havet startade fran Singapores flygplats. Trots att resan med flygningar och stopp pa diverse olika flygplatser skulle ta oerhort lang tid sag vi fram emot att satta personliga rekord i flygtid (och flygplatsvistelse). Efter avfard kl 10.20 den 4/5 fran Singapore landade vi i Taipei for att kliva pa en jumbojet vilket Herman hade stora forvantningar pa. Forvantningarna var lite som ett barns pa julafton och nar det visade sig att det sag likadant ut inuti som alla andra flygplan var besvikelsen lika stor som om barnet pa julafton fatt ett paket knackebrod i julklapp. Det var dock en trevlig resa som vi tror tog 15 timmar dock ar det sjukt forvirrande med tiderna eftersom vi passerade datumlinjen och hade 4 maj i betydligt mer an de 24 timmar en normal dag brukar vara. Nar vi kom fram till Los Angeles var vi helt desorienterade vad galler tid och somn och hoppades pa att hitta nagra trevliga stolar pa ett lite avskilt stalle pa flygplatsen dar vi kunde tillbringa de ca 17 timmar vi hade tills nasta flyg. Forst var vi dock tvungna att ga igenom den amerikanska tullen. Pernilla blev utfragad om namn, fodelsedata och vad hon egentligen hade i USA att gora av sin passkontrollant medan Herman fick tips om vad man kunde gora i trakten av sin kontrollant. Pernilla skyller denna skillnad pa att vi hade olika passkontrollanter och inte pa att hon tydligen ser skum ut.
Vi hade hort innan att LA:s flygplats inte var den basta att overnatta pa (enligt en hemsida rankades den som den 4:e samsta i varlden att sova pa...). Trots det hade vi planerat att gora detta. Efter 2 sekunders titt pa flygplatsen och mojligheterna till overnattning valde vi att ta in pa motell.
Tidigt nasta morgon flog vi via Mexiko till Lima. Trots att det bara var nagra timmars mellanlandning var vi tvungna att hamta vart baggage och ga igenom passkontroll och tull. For att sedan pa en gang checka in baggaget igen.. Suck! Vi passade pa att ga utanfor flygplatsen for att kunna ta nagra steg pa mexikansk mark.
En dryg timma forsenade kom vi ANTLIGEN fram till Peru och Lima. Enligt vara berakningar blev restiden med flyg, flygplatser och motell ca 51 timmar men datumgranspassering, begransad mental kapacitet och jetlag gor att det nog kan skilja ett par timmar hit eller dit.
Lima
Herman har langtat till Lima anda sen han som liten parvel hemma hos sin mormor och morfar spelade spelet "Plugget" och dar kammat hem extraslag efter att ha hamnat pa rutan med texten "Huvudstaden i Peru visste ingen mer an du, for att du ar duktigast far du tvenne extrakast". Kanske mest ett nostalgiskt minne som slakten Brodelius
Har i Lima bor vi i omradet Miraflores som ligger precis vid havet och ar valdigt fint. Vi har turistat runt i staden och sett stadskarnan med alla kolonialbyggnader och fantastiska balkonger. Vi har ocksa varit pa en batutflykt fran hamnen Callao och sett sjolejon, pingviner och pelikaner. Pa denna utflykt underskattade vi solen har i Peru nagot gruvligt och brande upp oss rejalt. Vi som trodde att uppbrant skinn blott horde till resans tidigare delar. Vi har ocksa varit riktigt "turistiga" och varit pa en stadssightseeingtur i buss (en san dar man sitter pa bussens tak och lyssnar pa en guide via hogtalare) till Limas centrala delar pa kvallen dar vi forutom att se de gamla byggnaderna fint upplysta aven sag en fontan-ljusshow som var riktigt trevlig.
Igar lamnade vi Lima efter att ha bokat in (och betalt for) en massa utflykter och bussresor for de narmsta tre dagarna. Bussen vi akte med var fantistiskt lyxig med osannolikt skona saten och det serverades frukost. Minst sagt var vi ganska nojda med vara liv under den forsta delen av bussresan. Dock tog resan en ovantat vandning eftersom bonderna som saljer bomull ar mycket missnojda med hur mycket de far betalt och nu strejkar. For att visa sitt missnoje blockerade de helt enkelt den enda (!) vagen soderut och darfor stoppades all trafik upp. Bussen fick alltsa helt enkelt stanna ca 30 minuter fran Paracas som var var destination. De forsta 5-6 timmarna som vi stod stilla forstod vi inte varfor, sen fick vi hora talas om strejken. Vi stannade ytterligare 5-6 timmar pa samma stalle innan bussbolaget bestamde sig for att vanda och kora tillbaks till Lima igen. Sa bussresan som skulle ta ca 4 timmar tog oss 15 och vi kom tillbaks till startplatsen.
Efter att ha pratat med resebyran som bokade allt for oss har vi nu gjort diverse omplaneringar och om allt klaffar verkar det som att vi fortfarande kan gora allt som vi tankt. Det blir lite dyrare eftersom vi tanker flyga over strejken men det kandes lite tryggare an att ta bussen aven om bussbolaget intygade att imorgon gar bussarna som vanligt ... kanske...Surt, men vi far val se till att handla lite bomull sa att de later bli att strejka nar vi ska aka tillbaka.
Ha det gott!
Bussturen fran Malaysia till Singapore gick utan problem forutom att chaufforen inte var kissnodig pa hela vagen. Formodligen antog han att ingen annan heller var det eftersom han inte stannade pa de 4-5 timmarna resan tog. Detta kanske inte later sa mycket for en person med normal storlek pa blasan men for Herman var det en laaang resa.
Val framme skulle vi bara hitta ett billigt boende vilket brukar vara en enkel uppgift. Dock rakade det vara en nationell helgdag nar vi kom fram och de 4-5 forsta hotellen vi fragade pa var fullbokade. Vi hade dessutom skickat hem var guidebok over sydostasien med John vilket nu visade sig vara lite for vaghalsigt eftersom det ar svart att leta boende utan karta. I omradet dar vi var fanns inga budgethotell sa nar vi till slut hittade ett hotell med lediga rum fick vi grava lite for djupt i planboken.. Efter forsta natten flyttade vi till omradet Little India dar vi flyttade in pa ett ganska omysigt men rent och nytt hostel. Detta var forsta natterna i sovsal pa hela resan och det fungerade faktiskt riktigt bra trots att vi vant oss vid eget rum och nog egentligen (mest Pernilla, snart 30..) borjar bli for gamla for att dela rum med framlingar.
Vi hade bestamt oss att Singapore skulle vara staden dar vi bada fick ordning pa vara vid detta laget vildvuxna frisyrer. Vi fragade en bekant, Angelica, som bor i Singapore om tips pa ett bra stalle att gora detta pa. Hon ar sjalv frisor och det basta stallet visade sig vara hemma i hennes lagenhet. Detta var mycket trevligt pa manga satt: bra klippning som vi bada blev nojda med, roligt att hora lite vastgotska igen, god mat i trevligt sallskap och kul att fa komma till nagons hem for forsta gangen pa nagra manader (om man inte raknar jurtan i Mongoliet vilket man kanske egentligen borde gora). Hemmet lag dessutom pa tjugonde vaningen med en rejal utsikt over staden sa vi behovde inte sorja sa mycket over att vi inte han med att aka upp i nagon hog skyskrapa.
Under tiden i Singapore var vi standigt latt nervosa for att gora nagot fel och fa en massa boter vilket man tydligen kan fa for diverse ganska oskyldiga forseenlser t.ex. att dricka vatten i tunnelbanan. Vi lyckades halla oss pa ratt sida lagen och slapp minska pa reskassan till forman for staten Singapore. I stallet gjorde vi av med vara pengar pa shoppinggatan Orchard Road dar shoppingcentren ligger pa rad och stracker sig manga vaningar bade ovan och under jord. Sa mycket pengar till shopping har vi ju dock inte sa vi fick noja oss med att kopa tva USB-minnen och dricka kaffe med delad kaka.
Vi besokte ocksa det mycket markliga Haw Par Villa som ar en park med massor av skulpturer forestallande olika kinesiska berattelser och myter. Detta byggdes av broderna som uppfann tigerbalsam for att de ville ge lite pengar tillbaks till folket och samtidigt passa pa att bidra till lite folkbildning. Hojdpunkten var "The ten courts of hell" dar man hade malat upp miljoer som berattade om vad som hander med en om man inte skoter sig. Tex har vi fatt lara oss att man inte ska ljuga for da kommer man fa huvudet uppsagat. Lat oss saga att det inspirerade till att leva dygdigt.
Vi besokte ocksa Singapore Zoo som hade manga oppna, fina miljoer. Hojdpunkten dar var det nattliga safarit. Tyvarr var det sporegn sa manga av djuren hade forstaeligt nog gomt sig under en buske eller natt.
Inget Singaporebesok ar ju komplett utan att Singapore Sling. Denna kanda dring intog vi pa Longbar pa Raffles hotel dar den ska ha "uppfunnits" en gang i tiden. Det var gott! Dessutom var det roligt att man dar fick ata jordnotter och slanga skalen pa golvet vilket i ovriga Singapore hade gett dryga boter.
Sammanfattningsvis gillar vi Singapore och hade garna haft ytterligare nagra dagar dar. Rent, valordnat och mycket trevligt att promenera omkring och titta pa alla fina hus. Dock ar dar tokigt dyrt jamfort med ovriga sydostasien alltsa ungefar som i Sverige..
Over stilla havet
Var resa over stilla havet startade fran Singapores flygplats. Trots att resan med flygningar och stopp pa diverse olika flygplatser skulle ta oerhort lang tid sag vi fram emot att satta personliga rekord i flygtid (och flygplatsvistelse). Efter avfard kl 10.20 den 4/5 fran Singapore landade vi i Taipei for att kliva pa en jumbojet vilket Herman hade stora forvantningar pa. Forvantningarna var lite som ett barns pa julafton och nar det visade sig att det sag likadant ut inuti som alla andra flygplan var besvikelsen lika stor som om barnet pa julafton fatt ett paket knackebrod i julklapp. Det var dock en trevlig resa som vi tror tog 15 timmar dock ar det sjukt forvirrande med tiderna eftersom vi passerade datumlinjen och hade 4 maj i betydligt mer an de 24 timmar en normal dag brukar vara. Nar vi kom fram till Los Angeles var vi helt desorienterade vad galler tid och somn och hoppades pa att hitta nagra trevliga stolar pa ett lite avskilt stalle pa flygplatsen dar vi kunde tillbringa de ca 17 timmar vi hade tills nasta flyg. Forst var vi dock tvungna att ga igenom den amerikanska tullen. Pernilla blev utfragad om namn, fodelsedata och vad hon egentligen hade i USA att gora av sin passkontrollant medan Herman fick tips om vad man kunde gora i trakten av sin kontrollant. Pernilla skyller denna skillnad pa att vi hade olika passkontrollanter och inte pa att hon tydligen ser skum ut.
Vi hade hort innan att LA:s flygplats inte var den basta att overnatta pa (enligt en hemsida rankades den som den 4:e samsta i varlden att sova pa...). Trots det hade vi planerat att gora detta. Efter 2 sekunders titt pa flygplatsen och mojligheterna till overnattning valde vi att ta in pa motell.
Tidigt nasta morgon flog vi via Mexiko till Lima. Trots att det bara var nagra timmars mellanlandning var vi tvungna att hamta vart baggage och ga igenom passkontroll och tull. For att sedan pa en gang checka in baggaget igen.. Suck! Vi passade pa att ga utanfor flygplatsen for att kunna ta nagra steg pa mexikansk mark.
En dryg timma forsenade kom vi ANTLIGEN fram till Peru och Lima. Enligt vara berakningar blev restiden med flyg, flygplatser och motell ca 51 timmar men datumgranspassering, begransad mental kapacitet och jetlag gor att det nog kan skilja ett par timmar hit eller dit.
Lima
Herman har langtat till Lima anda sen han som liten parvel hemma hos sin mormor och morfar spelade spelet "Plugget" och dar kammat hem extraslag efter att ha hamnat pa rutan med texten "Huvudstaden i Peru visste ingen mer an du, for att du ar duktigast far du tvenne extrakast". Kanske mest ett nostalgiskt minne som slakten Brodelius
Har i Lima bor vi i omradet Miraflores som ligger precis vid havet och ar valdigt fint. Vi har turistat runt i staden och sett stadskarnan med alla kolonialbyggnader och fantastiska balkonger. Vi har ocksa varit pa en batutflykt fran hamnen Callao och sett sjolejon, pingviner och pelikaner. Pa denna utflykt underskattade vi solen har i Peru nagot gruvligt och brande upp oss rejalt. Vi som trodde att uppbrant skinn blott horde till resans tidigare delar. Vi har ocksa varit riktigt "turistiga" och varit pa en stadssightseeingtur i buss (en san dar man sitter pa bussens tak och lyssnar pa en guide via hogtalare) till Limas centrala delar pa kvallen dar vi forutom att se de gamla byggnaderna fint upplysta aven sag en fontan-ljusshow som var riktigt trevlig.
Igar lamnade vi Lima efter att ha bokat in (och betalt for) en massa utflykter och bussresor for de narmsta tre dagarna. Bussen vi akte med var fantistiskt lyxig med osannolikt skona saten och det serverades frukost. Minst sagt var vi ganska nojda med vara liv under den forsta delen av bussresan. Dock tog resan en ovantat vandning eftersom bonderna som saljer bomull ar mycket missnojda med hur mycket de far betalt och nu strejkar. For att visa sitt missnoje blockerade de helt enkelt den enda (!) vagen soderut och darfor stoppades all trafik upp. Bussen fick alltsa helt enkelt stanna ca 30 minuter fran Paracas som var var destination. De forsta 5-6 timmarna som vi stod stilla forstod vi inte varfor, sen fick vi hora talas om strejken. Vi stannade ytterligare 5-6 timmar pa samma stalle innan bussbolaget bestamde sig for att vanda och kora tillbaks till Lima igen. Sa bussresan som skulle ta ca 4 timmar tog oss 15 och vi kom tillbaks till startplatsen.
Efter att ha pratat med resebyran som bokade allt for oss har vi nu gjort diverse omplaneringar och om allt klaffar verkar det som att vi fortfarande kan gora allt som vi tankt. Det blir lite dyrare eftersom vi tanker flyga over strejken men det kandes lite tryggare an att ta bussen aven om bussbolaget intygade att imorgon gar bussarna som vanligt ... kanske...Surt, men vi far val se till att handla lite bomull sa att de later bli att strejka nar vi ska aka tillbaka.
Ha det gott!
torsdag 28 april 2011
Sol, bad och Happy hour
Nar Kuala Lumpur var avverkat tog vi nattbussen till staden Mesing pa Malaysias ostkust. Darifran tog vi en farja ut till on Tioman. Storre delen av batfarden sa sov vi alla tre och det var vi glada for i och med att de aven i Malaysia har en bojelse for att visa karaokevideos i allmanna transportedel. Val fram pa tioman kunde vi konstatera att solen los, att vattnet var turkost och att boendet Nazris place verkade vara klockrent. Snabbt efter incheckning bytte vi om till badmundering for att bada i sol och vatten. Detta var var sysselsattning tillsammans med somn, mat, dykning och happy hour. I denna del av varlden och pa denna strand infaller happy hour klockan 1700 och markeras med en sorts ringklocka. Man kanske skulle kunna tro att den sedan tog slut efter en timma men sa var ej fallet pa denna strand i denna del av varlden utan har fortsatte den anda till 1900. Under happy hour tiden kunde man i sunset bar kopa 3 ol och betala for 2. Detta innebar alltsa en vinst pa ca 10 kronor per olomgang. Det ar dyrt att resa och vill man tjana pengar sa far man ligga i. Foljden av denna tidsperiod ar att man inser att solen har gatt ner, att klockan ar halv-atta och att man darfor borde ha duschat av sig saltvattnet och gatt ivag till en restaurang for en bit mat. Man blir da lite stressad och gar till forsta basta restaurang som handelsevis rakar ha samma agare som strandbaren.. Efter avslutad maltid pa vag till bungalown var det aven smidigt att ta en avstickare till sunsetbar igen for att ta sig en rejalt innehallsrik mohjito for en billig peng. Det rejala innehallet och det faktum att mohjiton kostar ungefar lika mycket som isbitarna i en svensk mohjito gjorde att det inte var sa svart att ta en till.. Vilket i sin tur gjorde att man lag ganska still pa stranden dagen efter..
Dykningen gjorde vi i narheten av on fran en liten bat. Med massor av koraller och fiskar, uppat 30 meters sikt och 30 graders varme i vattnet pa 10 meters djup sa fanns det inte sa mycket att klaga pa. Enda stora plumpen i protokollet var att Herman och John vid forsta dyket fick daligt med luft och darfor var tvungna att bege sig upp till ytan lite tidigare an beraknat. Naturligtvis sa sag Pernilla och ovriga gruppen stora havsskoldpaddor da.. Herman var inte bitter. Trots ytterligare 5 dyk sa siktades inga fler skoldpaddor men vi sag mycket annat haftigt som barracuda, murana och blaprickig rocka.
söndag 17 april 2011
Formel 1, djungel och nyforvarv
Kanske kan man tycka att formel 1 ar att lojligt miljoforstorande jippo, eller sa kan man tycka att det ar det coolaste som finns. Nu hade vi mojligheten att gora en objektiv bedomning av detta nar vi anda var i Malaysia samtidigt som de hade sitt Grand Prix. Det var helt klart vart besvaret att uppleva spektaklet. Hela omradet befolkades av ett oproportionerligt stort antal ryssar och kineser, vi hade dessutom missat dresscoden och kande oss saledes som ganska udda faglar. Nationaliteten kan vi ju inte gora sa mycket at men vi borde definitivt ha gjort nagot at dresscoden.. F1-skjorta, F1-keps, F1-nyckelband, F1-svettband o.s.v. Vi kunde naturligtvis ha kopt oss ur knipan men tyvarr hade da halva reskassan gatt at i och med att de var ganska bra pa att ta betalt for sina prylar och klader. Det enda vi var nara att kopa var kepsar fran Lotus i och med att de hade kop en betala for tva, vi vagade dock inte gora det av radsla for att vi valde det samsta teamet eller att vi skulle forarga nagon arg ryss.
Innan loppet startade gick vi runt pa omradet och tittade pa bilar och prylar samt vantade pa autografsigneringen. Herman tyckte att det kunde racka med att se pa signeringen lite pa avstand men Pernilla blev helt "starstrucked" och forsokte tranga sig fram till staketet for att fa en skymt av idolerna som hon inte visste att hon avgudade foregaende dag.. Men det var kul att se forarna pa riktigt.
Vi holl lite pa Lotusteamet for att de hade billiga kepsar och sedan holl vi pa Rubens Barrichello eftersom han sag sympatisk ut och att det ar lite synd om honom for att han har fatt lira andrafiolen bakom Michael Schumacher tidigare. Pernilla holl ocksa pa Fernando Alonso eftersom hon kunde hans namn och Herman holl pa Nico Rosberg eftersom hans pappa ar finsk.
Det fanns ingen speaker och resultatskarmen var sa langt ifran att vi var tvugna att zooma in med kameran pa tavlan och sedan zooma digitalt pa bilden for att kunda folja stallningen. Ganska snart visade det sig att Sebastian Vettel fran Tyskland var ganska vass pa att kora bil, han ledde fran start till mal. Lite fusk att han som ar bast far starta forst.. Trots att vi holl pa halva startfaltet sa var det ingen av dessa som tog sig till prispallen, Barrichello fick punktering, Lotus bilar var langsamma, Alonso tog det lugnt och Rosberg funderade pa hur mycket vodka han skulle dricka pa efterfesten.
Tur var det att vi inte satte nagra pengar iallafall..
Efter racerbilsloppet akte vi upp till Nationalparken Taman Negara for att utforska regnskogen dar det skulle finnas tigrar och elefanter. Vagen dit var mycket trevlig med en tre timmars batfard pa brunt vatten genom djungeln. Efter att ha bekantat oss lite med den narliggande djungeln bestamde vi oss for att ta en tur langre bort fran civilisationen for overnattning dar det skulle vara storre chans att fa se vilda djur. Tills dess hade vi bara sett nagra apor som gjorde oss uppmarksamma pa dem genom att kasta frukt pa oss, dock utan nagon vidare precision.
Enligt planeringen skulle vi vara 4 dagar i djungeln och aka hem pa morgonen den femtonde for att mota upp ett nyforvarv i resandet pa Kuala Lumpurs flygplats. Men.. Herman hade gjort en liten miss i protokollet och det visade sig att nyforvarvet skulle anlanda en dag tidigare an beraknat.. Tidpunkten da poletten ramlade ner var sen eftermiddag dag nummer 3 sa vi fick helt enkelt skynda oss ut i skogen for overnattning pa narmre hall. Med 10 minuters marginal for att det skulle vara godkant begav vi oss ut i djungeln med raska steg, rentav smaspringande for att hinna fram innan morkrets inbrott. Djurskorden blev en ekorre, en odla, nagra rattor, eventuellt ett vildsvin och en spindel. Tigrarna var nog ganska bra pa att gomma sig.. Trots djurmissarna sa var det haftigt att sova ute i djungeln, sarskilt vid gryning och skymning da det ar ett nastan oronbedovande ljud av insekter och faglar, dar har syrsorna hemma i Sverige lite att ova pa.
Nar djungeln var avklarad begav vi oss tillbaka till Kuala Lumpur for att mota upp nyforvarvet pa flygplatsen. Sjalvklart var vi forsenade men sakerhetskontrollen var underbemannad sa vi mottes i lagom tid i ankomsthallen. Nyforvavet John kommer att sla folje med oss har i Malaysia under tio dagar och kommer troligtvis vara brunare an oss efter 3.. Likt de tre vise mannen hade han med sig gavor sa nu har vi spant vara bukar ytterligare med losgodis och semlor.
Kuala Lumpur ar en valdigt modern stad med monorails, skyskrapor och gigantiska shoppinggallerior. Vi har hort ryktas att man ska bygga om commerce i Skovde och vi hoppas verkligen att man har haft en delegation i KL for att fa inspiration. Det finns alla mojliga varianter av varuhus, fran de som saljer 100% akta kopierade markesvaror.. till de som far NK att framsta som kopstaden utanfor Axvall. Det mest vidsynta kopcentret har haft den fina smaken att forutom bowlingbana, bagskytteanlaggning och karusell aven inrymma en rejal berg o dal-bana som strackte sig over tre vaningar och aven hade en loop.
Vi har besokt Petronas Twintowers och gatt over dess skybridge samt varit uppe i den ena toppen. Helt klart maktigt men det ganska narbelagna TV-tornet var straet vassare i och med att det lag pa en kulle och saledes kom lite hogre upp samt att det snurrade runt. Vi at dessutom en fantastisk buffe nar vi var dar uppe for att fira att John hade kommit forbi och att vi nu har kommit halvvags i tid pa vart resande. Enda smolket i gladjebagaren var att det var osregn och moln som begransade utsikten ganska rejalt men lagom till desserten hade det spruckit upp sa att vi kunde se riktigt bra.
I natt aker vi buss till ostkusten for att imorgon med bat ta oss vidare ut till Pulau Tioman.
Ha det gott darhemma!
Innan loppet startade gick vi runt pa omradet och tittade pa bilar och prylar samt vantade pa autografsigneringen. Herman tyckte att det kunde racka med att se pa signeringen lite pa avstand men Pernilla blev helt "starstrucked" och forsokte tranga sig fram till staketet for att fa en skymt av idolerna som hon inte visste att hon avgudade foregaende dag.. Men det var kul att se forarna pa riktigt.
Vi holl lite pa Lotusteamet for att de hade billiga kepsar och sedan holl vi pa Rubens Barrichello eftersom han sag sympatisk ut och att det ar lite synd om honom for att han har fatt lira andrafiolen bakom Michael Schumacher tidigare. Pernilla holl ocksa pa Fernando Alonso eftersom hon kunde hans namn och Herman holl pa Nico Rosberg eftersom hans pappa ar finsk.
Det fanns ingen speaker och resultatskarmen var sa langt ifran att vi var tvugna att zooma in med kameran pa tavlan och sedan zooma digitalt pa bilden for att kunda folja stallningen. Ganska snart visade det sig att Sebastian Vettel fran Tyskland var ganska vass pa att kora bil, han ledde fran start till mal. Lite fusk att han som ar bast far starta forst.. Trots att vi holl pa halva startfaltet sa var det ingen av dessa som tog sig till prispallen, Barrichello fick punktering, Lotus bilar var langsamma, Alonso tog det lugnt och Rosberg funderade pa hur mycket vodka han skulle dricka pa efterfesten.
Tur var det att vi inte satte nagra pengar iallafall..
Efter racerbilsloppet akte vi upp till Nationalparken Taman Negara for att utforska regnskogen dar det skulle finnas tigrar och elefanter. Vagen dit var mycket trevlig med en tre timmars batfard pa brunt vatten genom djungeln. Efter att ha bekantat oss lite med den narliggande djungeln bestamde vi oss for att ta en tur langre bort fran civilisationen for overnattning dar det skulle vara storre chans att fa se vilda djur. Tills dess hade vi bara sett nagra apor som gjorde oss uppmarksamma pa dem genom att kasta frukt pa oss, dock utan nagon vidare precision.
Enligt planeringen skulle vi vara 4 dagar i djungeln och aka hem pa morgonen den femtonde for att mota upp ett nyforvarv i resandet pa Kuala Lumpurs flygplats. Men.. Herman hade gjort en liten miss i protokollet och det visade sig att nyforvarvet skulle anlanda en dag tidigare an beraknat.. Tidpunkten da poletten ramlade ner var sen eftermiddag dag nummer 3 sa vi fick helt enkelt skynda oss ut i skogen for overnattning pa narmre hall. Med 10 minuters marginal for att det skulle vara godkant begav vi oss ut i djungeln med raska steg, rentav smaspringande for att hinna fram innan morkrets inbrott. Djurskorden blev en ekorre, en odla, nagra rattor, eventuellt ett vildsvin och en spindel. Tigrarna var nog ganska bra pa att gomma sig.. Trots djurmissarna sa var det haftigt att sova ute i djungeln, sarskilt vid gryning och skymning da det ar ett nastan oronbedovande ljud av insekter och faglar, dar har syrsorna hemma i Sverige lite att ova pa.
Nar djungeln var avklarad begav vi oss tillbaka till Kuala Lumpur for att mota upp nyforvarvet pa flygplatsen. Sjalvklart var vi forsenade men sakerhetskontrollen var underbemannad sa vi mottes i lagom tid i ankomsthallen. Nyforvavet John kommer att sla folje med oss har i Malaysia under tio dagar och kommer troligtvis vara brunare an oss efter 3.. Likt de tre vise mannen hade han med sig gavor sa nu har vi spant vara bukar ytterligare med losgodis och semlor.
Kuala Lumpur ar en valdigt modern stad med monorails, skyskrapor och gigantiska shoppinggallerior. Vi har hort ryktas att man ska bygga om commerce i Skovde och vi hoppas verkligen att man har haft en delegation i KL for att fa inspiration. Det finns alla mojliga varianter av varuhus, fran de som saljer 100% akta kopierade markesvaror.. till de som far NK att framsta som kopstaden utanfor Axvall. Det mest vidsynta kopcentret har haft den fina smaken att forutom bowlingbana, bagskytteanlaggning och karusell aven inrymma en rejal berg o dal-bana som strackte sig over tre vaningar och aven hade en loop.
Vi har besokt Petronas Twintowers och gatt over dess skybridge samt varit uppe i den ena toppen. Helt klart maktigt men det ganska narbelagna TV-tornet var straet vassare i och med att det lag pa en kulle och saledes kom lite hogre upp samt att det snurrade runt. Vi at dessutom en fantastisk buffe nar vi var dar uppe for att fira att John hade kommit forbi och att vi nu har kommit halvvags i tid pa vart resande. Enda smolket i gladjebagaren var att det var osregn och moln som begransade utsikten ganska rejalt men lagom till desserten hade det spruckit upp sa att vi kunde se riktigt bra.
I natt aker vi buss till ostkusten for att imorgon med bat ta oss vidare ut till Pulau Tioman.
Ha det gott darhemma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)